Instagram widget

onsdag 9 mars 2011

Mål, mål, mål!

Idag sken solen i Stockholm men jag åkte hem till regnet i Norrköping.
Det är lite så mitt liv ser ut just nu känner jag...

Jag var redan inställd på att jag skulle ge mig ut och springa så det var inte så att jag ångrade mig när jag insåg att det var blåsigt och grått istället för soligt och härligt.

Jag stack iväg och kände direkt att jag hade mycket energi så jag tänkte att jag skulle försöka se om jag kunde hålla ett högt tempo hela vägen.
Det gick ok men inte så bra som jag hade hoppats.

Som jag tror att jag har förklarat tidigare så lyssnar jag alltid på samma sak när jag är ute och springer, Rage Against the Machines första skiva.
Aldrig något annat... någonsin.
Det betyder nog att jag hört låten "Bombtrack" (första spåret) mest av alla låtar i hela mitt liv.

Hur som helst så är anledningen till detta inte enbart att det fortfarande är en jävligt bra skiva utan för att det är ett enkelt sätt att ha en referens till hur man ligger till tidsmässigt och avståndsmässigt.
Jag vet tex att strax innan "Killing in the name" (andra låten) börjar så bör jag ha hunnit springa en kilometer annars håller jag för lågt tempo.
Jag vet att jag måste ha hunnit springa 5 kilometer innan "Bullet in the head" (femte spåret) slutar för annars går det för långsamt.
Jag vet också att jag normalt sett avslutar milen innan "Freedom" (tionde och sista spåret) börjar för att det ska anses vara ett ok löppass.

Rundan jag brukar springa nu på vintern är väldigt exakt 7 kilometer, det är ganska lagom tycker jag när man har lite kort om tid.
Så när jag hunnit en bit över en kilometer när "Killing in the name" började så visste jag att jag låg bra till. Så även när jag redan var en bit inne på fjärde kilometern när "Settle for nothing" började.
Dock hann jag inte riktigt till gathörnet jag siktat på innan "Know your enemy" började. Jag var dock ca 400-500 meter längre fram än vanligt när Zack började skrika "All of which are American dreams!", som är slutet på låten.
Mitt mål just nu, i brist på annat, är att hinna springa alla 7 kilometrarna innan "Wake up" (sjunde spåret) börjar.


Om det är så att ni har svårt att hänga med här så kan man väl sammanfatta det med att jag idag sprang 7 kilometer på 31:21 (4:28 tempo) men jag behöver komma ner på under 30 min (4:15 tempo) för att vara nöjd.

5 kommentarer:

nettan sa...

oh vad du är duktig o målinriktad..kram mam

Anonym sa...

Det är ju asbra ju!

åååå vad jag hoppas att mina knän håller för löpning i sommar/höst.
Jag vill också...
Nu är det cykel för hela slanten.

// O

Eric sa...

tack ska ni ha!

mormor sa...

Du kan väl ta det lite lugnare tempo nu när du varit sjuk.Man behöver inte vara bäst.Hälsan är viktigast.Kom ihåg det mormmor.

Eric sa...

Mormor, jag är ju frisk nu. Och jag tävlar bara mot mig själv samt att man ökar chansen att få behålla hälsan genom att träna :)
Tack för omtanken!