Tema: Semester 2010 (2)

Min julklapp bestod av ett researrangemang som givaren nog fortfarande inte riktigt förstått hur tacksam jag är för.

5 dagar i whiskeyns hemland varav 1 dag på ön där samtliga av mina absoluta favoriter tillverkas/tillverkats.

Vi flög från Skavta i måndags med Ryanair och våra förhoppningar till trots så gick ditresan väldigt bra. Jag blev mest imponerad över att vårt bagage redan låg på bandet när vi kommit av planet, sjukt snabbt jobbat av bagagesnubbarna på Edinburghs flygplats. Allt det här skulle vi givetvis få dubbelt tillbaka senare, mer om det nedan.

Vår första natt i Edinburgh spenderade vi på hotell precis nedanför slottet. Det tog inte alls lång tid att åka dit trots GPS-relaterat strul, mer om det nedan.
Katta och jag cruisade längs med shoppingstråket tillsammans med bussar och taxibilar, som för övrigt var de enda som egentligen fick åka där. Övningsfras till polisen: "Wi ar from Swiiiden".

Första lokala resdagen påbörjades tidigt för att vi skulle vara säkra på att hinna med färjan till Islay. Den avgick kl 13 och vi räknade med ca 3,5 eller snarare 4 h för att vara på säkra sidan. I GPS-en knappade vi in Kennacraig som är färjeläget. Beräknat ankomst 12:22, lovely!
Ca 1 timme in i resan blev vi dock lite oroliga, GPSen ville att vi skulle göra en skarp sväng ner mot vattnet där det inte fanns någon bro, men dock en färja... Vi hade bara räknat med en färjeåkning den dagen och det var inte den här. Vi en närmare granskning av GPS-rutten så insåg vi att vi blivit iväglurade på en resa med två färjeresor för att komma till Kennacraig.
Som tur var gick den första färjan relativt snart från det att vi ankom till färjeläget så vi fick väl acceptera situationen och hoppas att vi skulle hinna.
Vägen till nästa färjeläge var vacker så som sig bör i Skottland. Vi kom dock 7 minuter för sent till nästa färja... 7 minuter.
Efter att ha brutit ihop och kommit igen tog vi revanch på GPSen och gick vår egen väg. Vi kom fram till anhalten drygt 30 minuter före beräknad ankomst om vi väntat på nästa färja.

Nu blev det istället en övernattning i världens ände, Tarbert. De hade åtminstone en härlig pub där vi njöt ett antal glas och champions league-matchen mellan Stuttgart och Barcelona.

Tidigt nästa morgon tog vi 7-färjan till Islay. Vi kom fram som det var tänkt och tog taxi till Laproaig-destilleriet. Touren var riktigt bra och vi fick avnjuta en liten whiskey innan vi begav oss till nästa anhalt, Lagavulin.
I snålblåst och regn med varsin väska på släp var den relativt korta promenaden dock ganska besvärlig. Som tur är fick vi skjuts av maken till damen som höll i touren på Lagavulin, Islay är en liten ö.
Till Ardbeg fick vi skjuts av en annat par som gjorde samma tour-repa som vi.
På Ardbeg testade vi deras välrenommerade restaurang som formodligen är den bästa i Skottland. Det låter i och för sig inte så bra men det är det.

Sen tog vi buss in till Bowmore som är ett samhälle på ön där vi skulle övernatta.
Här testade vi först en lokal indisk restaurang som brände fint. Sen gick vi rakt över gatan till puben med det största whiskeyutbudet jag sett. Det fanns allt möjligt och man blev frustrerad över att man aldrig kommer kunna testa allt man skulle vilja.
Vad säg tex om en 50-årig Ardbeg som kostade 200£ för 2,5 cl?
Jag nöjde mig med min enhörning, Port Ellen, 19£ för 2,5 cl. Helt klart värt det!

Dagen efter så tog vi återigen bussen till färjan och efter färjeturen hämtade vi upp vår bil som vi lämnade kvar i Kennacraig. 60£ för att ta med bilen + att bil och whiskeyprovning inte riktig går ihop var anledningen att vi lämnade kvar den.

Vi tog en one-stop-tur tillbaka till Edinburgh och spenderade sista kvällen ute med regndropparna och avslutade med en mysig middag på en italiensk restaurang.

Hemresan gick bra fram till att vi skulle landa i Sverige. På grund av dimma så fick vi landa på Arlanda istället för Skavsta. Det hade varit helt ok om det inte var för att min bil stod på Skavsta. Nåväl de skulle lösa det med bussar och eftersom klockan var 13 så borde vi hinna igenom Stockholm innan rusningen började...
Efter att ha väntat 45 minuter på vårt bagage började jag ana oråd eftersom vi fick åka buss från flygplanet till en annan terminal än där vi taxat in.
Jag gick till informationsdisken och efter lite utredning och diverse påstötningar från oss resenärer så visade det sig att vi hamnat på terminal 5 och vårt bagage var på terminal 2. En gångmarch senare så hade vi vårt bagage och nu kvarstod bara frågan hur vi skulle ta oss till Skavsta. Bussar skulle gå från termnial 2 men ingen visste när...
Jag väntade i minst 45 minuter till och allt som allt var nu klockan 1630. Dvs mitt i värsta rusningstrafiken. Till råga på allt var jag kissnödig när jag klev på bussen som givetvis inte hade någon toa. Efter att ha besparat killen bredvid mig mardrömmen att se mig kissa i en flaska med min magiska förmåga att förtränga nödigheten så var jag i Skavsta 1930.
Men fan vilken bra resa det var!


Här kommer ett litet bildspel som sammanfattning:

Tema: Algerian (26)

Tema: Algerian (25)

Semester 2010

Fördelen med att ha barn när man har semester är att man kommer upp till hockey på okristelig tid.

Tema: Verkshöjd? (39)

Efter att jag själv gaddat min egen arm med en påklistrad tatuering så vågade Linnea på sig att fixa en.

Tema: Linnéamys (48)

Den här helgen har varit full med roliga Linnéaminnen. Hon har kommit över en liten tröskel när det gäller talet och försöker numera härma en del ord. Ett av favoritorden är vovvekisch, eller hundkiss som det också brukar kallas. Tänk vad de för lära sig på dagis nu för tiden!





Nea har även blivit en fena på "pussel" där man ska matcha en form med ett djur eller dyl på i ett hål på en platta. Den här kan hon göra i sömnen.


Jag hörde henne gapskratta åt något från köket och sen kom hon in och hämtade mig från OS-soffan för att visa sitt nya gömställe.

Ur fotoarkivet (5)

Sommar 2009: Linnea i Valla.*

* Katarina har tagit kortet.

1 year and counting

Idag firade Linnéas dagis att det var 1 år sedan man öppnade avdelningen hon går på, Kobben.

Så här såg det ut första dagen på inskolningen för drygt ett år sedan:
http://linneaspappa.blogspot.com/2009/02/forsta-gangen-gor-ont.html

Tema: ? (18)

Motverkat syfte? Vågar du försöka gå in i skyddsrummet?

Deep space

Citroën C1 är en liten bil och Jimmy är en stor kille. Resultatet är
ca 4 cm leg room till passageraen i baksätet. Notera lastskyddsnätet
till höger, hade han haft det uppspänt skulle han haft huvudet bakom
nätet.

Man har inte roligare än man gör sig (38)

Tema: Algerian (24)

.

Som en bro över mörka vatten...

En vecka, 7 dagar, 168 timmar, 10.080 minuter, 604.800 sekun... ja ni fattar nog.
Ungefär så lång tid är det nu mellan det att jag lämnar Linnéa på dagis när "min" vecka är slut till att jag hämtar henne igen veckan efter.

Att man kan sakna en person är väl inget ovanligt och att föräldrar saknar sina barn väldigt mycket är inte heller något nytt.
Känslan är dock svår att sätta sig in i när man inte är där, vilket jag dock är nu...
Bara ett par dagar känns helt plötsligt olidligt långt.

Det är givetvis inte så att jag konstant känner en enorm saknad men när den där känslan kommer så är den svår att tänka bort.
Jag inser hur ofantligt mycket den här lilla personen betyder för mig och hur nära vi har kommit varandra på relativt kort tid.

Jag har själv satt mig i en situation där jag inte kan välja själv när jag ska träffa henne och det kan jag acceptera, och det priset har jag givetvis betalat mentalt gång på gång.

Insikten att jag bara kommer känna henne hälften så mycket som jag hade gjort om jag hade levt med henne 100% känns ganska jobbig, det erkänner jag.
Samtidigt kan man inte mäta en relation i siffror och procent och jag inser att jag inte kommer ha en sämre relation med henne än om det hade varit annorlunda.

Å andra sidan blir jag lycklig av att tänka på henne och insikten att jag trivs så bra med henne, och situationen ur ett annat perspektiv, gör att jag ändå är övertygad att det bara är ett upplevt problem hos mig själv.

Just nu önskar jag ganska mycket att det nu var måndag eftermiddag istället för fredag eftermiddag, och det är jag förmodligen ganska ensam om.

Tema: This is how we roll (37)

Igår var det dags för Whiskeymässan i Cupolen igen.


Det här var tredje året i rad för min del, och år joinade Katta vår lilla mässgrupp.

Jag var lite mer selektiv i år och fokuserade på att testa saker som jag antog skulle ligga nära det jag gillar.
Vi gick ut starkt och började med Laphroaigs 18-åriga, som snart ersätter den 15-åriga i standard line-upen. Den var så klart riktigt, riktigt bra och en sådan kommer pryda mitt whiskeyskåp inom en inte allt för avlägsen framtid.

Därefter gick vi på den japanska sektionen eftersom japansk whiskey fått så mycket positiva omdömen på senare tid, även om jag själv inte har några positiva smakerfarenheter av japanskt sedan tidigare.
Jag testade en Hakusho 18-årig som faktiskt var helt ok.


Därefter var det dags för det riktigt tunga artilleriet, för min del, Port Ellen. Jag har som vissa kanske vet detta märke allra högst upp på min vill-ha-lista och jag har nu testat den i olika varianter på flera mässor så jag vet att den alltid levererar. Eftersom destilleriet stängde 1983 så tillverkas inte den här whiskeyn längre och det som finns kvar är ofta uppåt 30 år. Den är dyr att smaka på men, smakar det så kostar det.


Och som det smakar!


Ett annat standardinslag på mässan är att besöka något av de seminarier som erbjuds. I år valde vi Mackmyra som är Sveriges egentligen enda destilleri.
Jag har hittils bara testat en Mackmyra som jag gillade och jag var därför på förhand något skeptisk till att jag skulle få något större utbyte av det här seminariet, men jag blev mycket positivt överraskad.
Eftersom Mackmyra är ett så pass nystartad destilleri, runt 2000, så är all whiskey som finns att få tag i fortfarande mycket ung. Det gör att den ibland kan bli lite "stickig" i smaken och inte alls lika rund och fin som en som är lagrad uppåt 20-år.
Men här fick sig flera, inklusive jag själv som sagt var, en liten knäpp på näsan och det som var mest intressant var att man verkligen kände att det här var något riktigt unikt.
De som stack ut mest var de två som var lagrade på svenska ekfat, varav en var rökig.
Det hänger dels ihop med att lagringen på de svenska ekfaten får en helt annat smak än de whiskeys som lagras på begagnade bourbon- eller sherry-fat, som annars är standard.
Även att man på Mackmyra röker kornen med lite enris gör att whiskeyn får en väldigt speciell doft och smak.


Som Linnéa skulle ha sagt, heesluut!

Det k(h)ostar att ligga på topp...*

Inatt blev det inte mycket sömn. Linnéa vaknade hostandes runt halv tolv och sen hostade hon sig genom natten. Tillsammans sov vi väl ett par timmar men det var inte mycket till vila.

I vanliga fall brukar Airomir (luftrörsvidgande) hjälpa men nu var det slemhosta som inte ville ge sig, trots en kräksomgång.

Till följd av detta var givetvis även Linnéa helt slut idag.


Att vara trött och sjuk tar på aptiten också som alla vet och det enda hon ätit idag var en halv semla.


Nu håller vi bunkrat med diverse hostmediciner inför inatt och håller tummarna att det bara var en engångsföretelse. Dels för Neas skulle men även för vår eftersom vi tänkt gå på whiskeymässa imorgon.


*Aftonbladet har satt nytt rekord i "fyndiga" rubriksättningar idag så jag var tvungen. Sämst var nog den med Niklas Bäckström som var "FEMomenal" när han gjorde fem poäng i en match.

På temat tåg...

Läste om den här incidenten på ett beryktat forum, osäker på sanningshalten men roligt hur som helst.

Medresenär till konduktör: Jag måste av snabbt i Varberg och hämta upp ett par saker, tar max 5 minuter, kan du vakta mina grejer så länge?
Konduktör: Du ska hämta saker i Varberg?
Resenär: Ja.
Konduktör: Men ska vidare mot Göteborg?
Resenär: Ja. Jag ska byta vidare mot Norge.
Konduktör: Med det här tåget?
Resenär: Ja.
Konduktör: Då får du be personen du ska hämta sakerna utav att stå på perrongen med dom för vi stannar max i en minut i Varberg och vi har absolut inte tid med att låta folk springa ut på ärenden i fem minuter.
Resenär: Men det tar ju bara fem minuter.
Konduktör: Spelar ingen roll.
Resenär: Ja, fast ni får vänta för jag måste hämta mina saker.
Konduktör: Ja, du får göra som du vill, men tåget stannar bara en minut i Varberg.
Resenär: Jag ska bara bort ett kvarter ifrån centralen, det tar inte lång tid.
Konduktör: Spelar som sagt ingen roll och du kommer inte ens hinna förbi stationens huvudbyggnad innan vi åker.
Resenär: Men vakta bara mina grejer, det tar inte ens fem minuter.
Konduktör: Nu måste jag fortsätta kolla biljetter, du får hoppa av vid Varberg om du vill, men du kommer aldrig att hinna.
Resenär: Då får ni vänta.

Sagt och gjort. Tågen stanna i Varberg, min medresenär hoppar av och sätter fart över perrong och sidospår. Själv blir jag tvingad av nyfikenhet att bevittna det hela över en jävligt snabb cigg i gott samtal med konduktören som i princip bara släpper av och på resenärer innan han skakandes på huvudet signalerar för fortsatt körning. Så det var bara att låta dörrarna gå igen med en vilt flaxande snubbe skrikande som en stucken gris på andra sidan spåret.

Går som tåget?

Jag vet inte om det är medvetet eller inte men ironin i SJs slogan för nattåg blir lite komisk med rådande trafikläge... 40 min sen innan avgång, jo ja tackar jag.

Tema: Flytta på dig gubbjävel (9)

Dagens snöstorm var en intressant företelse, jag gillar förvisso lättare katastrofläge på ett sätt eftersom det bryter av så fint från vardagen.
Dagens storm påverkar dessvärre störe delen av dagen negativt så även om det är tokmysigt med så här mycket snö så var det mindre mysigt när:

• Man pulsat genom snön till garaget med Linnéa famnen och två väskor på axeln bara för att upptäcka att man glömt bilnyckeln när man kommer fram.
  
• Man får borsta av byxorna upp till knäna efter att ha vadat in till dagis och tillbaka till bilen (se nedan).
  
• Man hamnar bakom plogbilarna på motorvägen... @ 40 Km/h.
  
• Man tror man kommit till ett ställe där även vänster körfält är relativt snöfritt bara för att sen upptäcka när man är på väg om långtradaren framför att det bara var en kort sträcka som var snöfri och man därpå kör in i vall med snö @ 100 Km/h.
  
• Vindrutetorkarna fryser till precis så att de tar bort smuts och vatten på hela rutan utom i synfältet.
  

Man har inte roligare än man gör sig (37)