På julaftonsförmiddagen bestämde vi oss för att åka till Åkersberga där hela släkten på mammas sida befanns sig.
Det var väldigt mycket folk ute och åkte bil för att vara julafton. Jag har fått för mig att de flesta håller sig hemma då men det kändes som en vanlig vardag på E4an.
Väl på plats så infann sig dock julstämningen relativt omgående.
Vi kom dit i ganska lagom tid för Kalle Anka. Varför säger man Kalle Anka förresten? Han är bara med i två av kortfilmerna, tre om man räknar med när han står och sjunger utanför Musses hus, vilket är bara en fjärdedel av alla delar (om man räknar med de två filmerna från "nya" Disney-filmer).
Linnéa kämpade tappert mot trötthet och illamående. Hon hade inte ätit något annat än lite yoghurt och en halv macka på två dagar.
Ramona och Toffe är så jäkla gymma värdar, allt är suveränt ordnat, det är mysigt och alla är på bra humör.
Så här grymt har man det nästan bara på julen!
Anton offrade sig på tomte-rollen i år. Linnéa var lite för trött för att uppskatta det tillräckligt mycket och trots att hon först identifierade tomten som just Anton så lyckades vi övertyga henne att "Anton var och handlade".
När Linnéa somnat (kl 18:30!) så satte det riktigt prestigefulla delarna av julen igång, julklappshasarden och diverse sällskapsspel (bla Bezzerwizzer och ett musikquiz).
Nu minns jag inte vem som vann den men ett av paketen i hasarden innehåll en klubba med en äkta skorpion i.
På juldagen åkte vi tidigt* till farfar där det serverades en grym hjortgryta.
Linnéa fick lite fler paket och nu märkte man att hon kommit in i det hela lite mer.
Hon var något piggare men hade fortfarande inte ätit något direkt, ett par småbitar kött och en liten potatis bit.
Såklart gick vi ut och hälsade på fåren och katterna i ladugården. Linnéa upptäckte enn intressant men farligt sätt att använda katternas lektunnel.
När vi skulle åka hem, och efter att pappa varnat oss för att backa försiktigt ner för den smala vägen så att vi inte skulle fasta i snön, så fastnade vi (jag körde) i snön efter ca 2 meter.
En skottningsinsats och lite puttande av några starka grabbar och en start tjej (Katta mao) så kom vi loss och kunde åka hemåt.
Det blev en väldans massa bilåkande på kortare tid än beräknat och väldigt mycket mindre sömn än jag hade hoppats men det var värt det för att få fira jul på riktigt.
Tyvärr verkar jag ha fått delar av Linnéas magsjuka nu så jag hoppas att jag hinner piggna till innan nyår åtminstone.
* När Mattias kom ner för trappen kl 8 på morgonen (då bara Linnéa och jag var vakna) blev jag förvånad, när sedan Daniel kom efter en liten stund så blev jag nästan chockad. När Anton staplade ner en kort stund efter det så gick jag och köpte en lott.
