Ridskolepremiär

I några månaders tid har Linnéa pratat om att "när löven blir gula, då ska jag börja ridskola".
Hennes mamma och jag har pratat om att anmäla henne ridskola och jag hittade ett "ridlekis" på NORF som ligger precis i utkanten av Norrköping.

85 kr per gång tycker jag känns ganska överkomligt ändå och förhoppningsvis kommer hon kunna vara med på alla tillfällen trots att det är på lördagar.

Hennes far är långt ifrån en hästperson, jag tycker ärligt talat att de är ganska läskiga. Särskilt att gå bakom en häst tycker jag är rent obehagligt. Därför blir jag väldigt nervös så fort jag kommer in i ett stall då alla hästar står med röven utåt och kan lägga in en fin karatekick i näsbenshöjd när som helst.

På gott och ont så föredrar Linnéa små hästar, de är gulliga och lite enklare att hantera på ett sätt men de är oftast jäkligt tjurskalliga och envisa också vilket kanske inte är så bra för en 4-åring.
Eller en 32-årig lattefarsa för den delen som får fråga 8-åriga ridtjejer om hjälp för att justera stigbyglarna.

Första lektionen var i alla fall utan incidenter likt de vi varit med om på Gotland, dels den gången Linnéa blev avkastad och nu senast när Dolly blev klämd mellan hästen och en gren.
De gick lugnt och fint runt i "padocken" och Linnéa höll stenhårt i "tyglarna" även om pappa fick hjälpa till ibland när Zimba (som hästen hette) var mer intresserad av det väldigt gröna gräset på andra sidan stängslet.
Jag höll i "sidstycken" och rättade till "grimmor", anledningen till att jag sätter citationstecken kring alla hästtermer är för att jag inte ska låtsas som att jag vet vad jag pratar om.

Tyvärr är Linnéa inte särskilt glad efter att hon har ridit. Hon brukar fokusera med på att hon faktiskt inte rider längre och blir skitsur för att hon "bara fick rida en gång". Jäkligt irriterande för att tala klarspråk. Man kan tycka att hon borde vara på toppenhumör och prata om hur roligt det var och att hon ser fram emot nästa gång. Men man kanske inte kan begära det av en 4-åring, vad vet jag.

Hoppas i alla fall att det blir bättre när hon väl kommer in i det och faktiskt förstår att det här är något om kommer få göra, i princip, varje helg framöver.

Tema: Linnéamys (102)

I helgen gjorde jag en hemvändare och hälsade på mamma/Linnéas farmor i Ljungsbro.

Ljungsbro sportfiskeförening anordnade en "Upplevelsekväll" med roliga aktiviteter för barn (i första hand) och vuxna.

På vägen dit så vickade Linnéa loss sin tand som varit lös ett par veckor. Den förvandlades till en "guldpeng" i ett vattenglas över natten och Linnéa var märkbart stolt över att ha tappat sin första tand. Även om hon accelererade lossningen genom att slita ut en ventil till en badboll med tänderna som gjorde att den blev lös från första början.

Linnéa hoppade hoppborg, klappade katter på kattuställningen och vann fina priser i fiskdammarna.

Alla intäkter gick till barndiabetesfonden så det kändes inte som att slänga pengarna i sjön om man jämför med tex Gröna Lund som vi var på för några veckor sedan.

Första pris!

Jag visade Linnéa att det fanns ansiktsmålning som alla barn fick göra om man ville men hon har alltid, av någon anledning, blivit lite skeptisk varje gång vi har stött på det förut och det var samma sak den här gången.
Sen vet jag inte vad som hände, troligen såg hon något annat barn som hade en fin ansiktsmålning och blev lite avundsjuk, men helt plötsligt så ville hon bli målad som en katt.
Väl framme så blev det visst ett lejon/tiger (hon kunde inte riktigt avgöra själv vad hon liknade).

En del fjortisar ser ut så här till vardags

Det var ett riktigt läskigt lejon/tiger som skrämde och åt upp både farmor och pappa flera gånger under kvällen.

Manen hade hon redan

Lite senare var det dags för kvällens höjdpunkt(?) när Zillah och Totte skulle uppträda.
Zillah, eller Cecilia som hon egentligen heter, är faktiskt en väldigt duktig buktalare och det som imponerade mig mest är att hon kan sjunga så pass bra utan att röra på läpparna.
Linnéa har nog inte sett Totte förut men det är svårt att inte göra succé hos barn om man är en bångstyrig liten apa.

Det hände däremot en väldigt pinsam grej när Zillah skulle få upp två "damer" på scenen. Hon gick ut i publiken och frågade ett antal personer innan hon lyckades få med sig två st upp.
Under tiden var den en utvecklingstörd kvinna som uppenbarligen var väldigt förtjust i Totte för hon bestämde sig genast för att det var hon skulle upp trots att hon inte var tillfrågad.
Så medans Totte frågade ut de två kvinnorna som tagits upp på scenen så stolpade den här andra kvinnan upp på scenen och smög runt där en liten stund.
Till slut så försökte Zillah få henne att gå ner efter lite försiktiga förmaningar och övertalningar om att hon skulle få träffa Totte lite senare. Kvinnan gav sig dock inte först och det som kändes väldigt märkligt var att ingen av de som var där med den här kvinnan tog tag i saken, vilket de givetvis skulle ha gjort direkt genom att stoppa henne från att gå upp, men inte heller någon av arrangörerna verkade göra något för att förhindra det hela.

Till slut så gick kvinnan ner och blev eskorterad av någon som jag tror jobbade i produktionen. Det hela borde dock ha gått att avstyra betydligt tidigare och smidigare men Zillah skötte det väldigt proffsigt.
Där och då så skämdes jag, av någon anledning, för min hemorts vägnar.

Innan skandaldödsattacken

Linnéa var nöjd även om hon var mycket besviken när vi var tvungna att åka hem igen och det tog ett tag innan hon blev på bra humör igen. Hon är inne i en fas nu, jag hoppas verkligen att det bara är en fas, där hon aldrig blir nöjd oavsett om hon får som hon vill hela dagen. Det räcker med att man säger ifrån på en grej hon ber om så blir hon supergnällig och börjar låtsasgråta. Sjukt frustrerande och även om jag kan tänka mig att det inte är helt ovanligt så känns det väldigt osmakligt med otacksamma barn.

Det var hur som helst en väldigt trevlig dag och det var bra ordnat måste jag säga.
Stort tack till farmor som dels stod för kalaset, eftersom jag lämpligt nog inte hade några kontanter med mig, och bjöd på fika.

Tema: Semester 2012 (6)

Jaha då var (sommar)semestern slut för i år.

Det har varit en hel del åkande runt om i landet inser man nu så här när man försöker summera vad man har gjort egentligen.

Kanske skulle vi ha haft ytterligare en vecka ledigt alt kört ett längre uppehåll på resp plats för att det inte ska kännas så hattigt.

Ett av våra (lite för korta) stopp var ute på Rätö i Västerviks skärgård hos Jimmy och Stina.
Det var bra väder om än lite blåsigt så vi åkte lite med deras fina båt (både i och bakom), badade, grillade och slappade.

Det blåser när man åker båt fort

Men när man står still kan man schteka

Det stora projektet med vistelsen var att vi skulle försöka lära oss att åka wakeboard.

Inför första testrundan var jag försiktigt optimistisk men efter andra försöket var jag inte längre lika positiv. Det ville sig inte den första dagen för varken mig eller Katta (Katta var faktiskt närmst att komma upp) men andra dagen så gick det bättre.
Jag kom upp och lyckades åka en kort stund innan jag hamnade i vattnet igen. Sista gången blev det en ganska rejält vurpa då jag snurrade runt och slog i huvudet (jo man kan göra det om man åker med 35 km/h i vattenytan) och så lossnade nästan ena foten från brädan. Ingen fara med mig direkt även om jag hade lite ont i huvudet och ett litet skavsår/brännmärke från remmen som höll kvar foten.

Med lite perspektiv inser jag dock att det skulle kunna gå illa efter att Mattias berättade om en lumparbekant som slitit sönder sitt knä och tvingats amputera i samband med en wakeboard-krasch. Hade min fot lossnat helt och jag hade fortsatt rotera i vattnet så hade jag säkert kunna vrida loss både det ena och det andra. Så här så det i alla fall ut när vi gav oss på dödssporten som Aftonbladet skulle kalla den:

Hem igen för att tvätta och packa om inför Gotlandsresan.
Som tradition hyr Kattas systers familj ett hus på södra Gotland. Där spenderade vi en knapp vecka tillsammans med dem.
Linnéa har två bra lekkamrater i Dolly (6) och, kanske framförallt, Amanda (3).

Det bästa med att bo i ett hus med stor trädgård är att barnen kan leka fritt. Tyvärr innebär det även att det blir lite väl fritt ibland, tex hade det målats i taket på övervåningen under en obevakat tillfälle.

Vi åkte på ett par cykelutflykter och tog oss till beachen i Burgsvik bland annat.

Dolly skriker åt "hajen" att sluta jaga Amanda

Man ska väl kunna fika även om man fryser?

Vi åkte även och besökte ett "lekland" likt Valla i Linköping med bland annat gammal lantbruksutrustning som leksaker och diverse djur, tex gutefår och grisar, som barnen kunde mata.

Välgödda får

Den stora händelsen framför allt för Linnéa var ponnyridningen som Linnéa sett fram emot sedan vi bokade resan. Senast vi var på Gotland så blev Linnéa avkastad och trots den traumatiska upplevelsen (för pappa) så ville hon direkt upp på hästen igen. Vi trodde hon var ledsen för att hon slog sig men hon var ledsen för att hon helt plötsligt inte red längre.
I år gick det betydligt bättre för Linnéas del och hon var riktigt nöjd men som vanligt väldigt besviken när ridturen var över eftersom hon ville rida mera. Så det var kanske inte med glädje vi åkte därifrån ändå... otacksamhet är världens lön.
Vad som dock var ännu värre var att Dolly skadade sig när hennes häst (som var störst) gick under ett lågt träd. Dolly blev klämd mellan sadeln och en stor gren och det blev lite kalabalik när ingen visste riktigt hur allvarligt skadad hon blev. Det verkade dock ha gått förhållandevis bra och hon hade "bara" lite ont i ryggen där grenen hade gett henne ett rejält skrapsår och i bröstet där hon fick knoppen på sadeln.
.

Samma dag som vi skulle åka hem så tog vi omvägen via Lummelundagrottan. Den guidade turen var inte så vidare bra och jag var lite besviken då jag fått för mig att grottan var betydligt större, men det var ändå lite häftigt att se.

Den (numera stängda) naturliga ingången till grottan

Hemresan gick något bättre den här gången än sist. Då tog vi natturen och trodde att vi skulle sova gott i den nytt vi hade bokat. Det visade sig dock att det inte fanns några sängar i hytten utan vi fick sova på två britsar.
I år tog vi därför en tidigare färja hem och lyckades även norpa åt oss några vilstolar som stod tomma.

Man köper en smartphone eller surfplatta till 30% åt sig själv och 70% till sina barn

Väl hemma igen så insåg vi snabbt att det inte var många dagar kvar innan första jobbveckan så vi fick se till att ta oss ut till Mormorsgruvan för att få lite lugn och ro.

Grillning på den (nästan) färdiga altanen/bryggan

Det sista vi gjorde var att fira mormor och morfars 205-års jubileum (75år+75år+ 55-årig bröllopsdag) i Kristineberg.

Det var god mat och dricka i gott sällskap, en ganska bra avrundning på semestern.

Nu har vi "bara" en resa till New York i september att se fram emot, vi ska bara fixa alla inresepapper först så att vi kommer iväg överhuvudtaget.