Det har varit en hel del åkande runt om i landet inser man nu så här när man försöker summera vad man har gjort egentligen.
Kanske skulle vi ha haft ytterligare en vecka ledigt alt kört ett längre uppehåll på resp plats för att det inte ska kännas så hattigt.
Ett av våra (lite för korta) stopp var ute på Rätö i Västerviks skärgård hos Jimmy och Stina.
Det var bra väder om än lite blåsigt så vi åkte lite med deras fina båt (både i och bakom), badade, grillade och slappade.
Det blåser när man åker båt fort
Men när man står still kan man schteka
Det stora projektet med vistelsen var att vi skulle försöka lära oss att åka wakeboard.
Inför första testrundan var jag försiktigt optimistisk men efter andra försöket var jag inte längre lika positiv. Det ville sig inte den första dagen för varken mig eller Katta (Katta var faktiskt närmst att komma upp) men andra dagen så gick det bättre.
Jag kom upp och lyckades åka en kort stund innan jag hamnade i vattnet igen. Sista gången blev det en ganska rejält vurpa då jag snurrade runt och slog i huvudet (jo man kan göra det om man åker med 35 km/h i vattenytan) och så lossnade nästan ena foten från brädan. Ingen fara med mig direkt även om jag hade lite ont i huvudet och ett litet skavsår/brännmärke från remmen som höll kvar foten.
Med lite perspektiv inser jag dock att det skulle kunna gå illa efter att Mattias berättade om en lumparbekant som slitit sönder sitt knä och tvingats amputera i samband med en wakeboard-krasch. Hade min fot lossnat helt och jag hade fortsatt rotera i vattnet så hade jag säkert kunna vrida loss både det ena och det andra. Så här så det i alla fall ut när vi gav oss på dödssporten som Aftonbladet skulle kalla den:
Hem igen för att tvätta och packa om inför Gotlandsresan.
Som tradition hyr Kattas systers familj ett hus på södra Gotland. Där spenderade vi en knapp vecka tillsammans med dem.
Linnéa har två bra lekkamrater i Dolly (6) och, kanske framförallt, Amanda (3).
Vi åkte på ett par cykelutflykter och tog oss till beachen i Burgsvik bland annat.
Dolly skriker åt "hajen" att sluta jaga Amanda
Man ska väl kunna fika även om man fryser?
Vi åkte även och besökte ett "lekland" likt Valla i Linköping med bland annat gammal lantbruksutrustning som leksaker och diverse djur, tex gutefår och grisar, som barnen kunde mata.
Välgödda får
Den stora händelsen framför allt för Linnéa var ponnyridningen som Linnéa sett fram emot sedan vi bokade resan. Senast vi var på Gotland så blev Linnéa avkastad och trots den traumatiska upplevelsen (för pappa) så ville hon direkt upp på hästen igen. Vi trodde hon var ledsen för att hon slog sig men hon var ledsen för att hon helt plötsligt inte red längre.
I år gick det betydligt bättre för Linnéas del och hon var riktigt nöjd men som vanligt väldigt besviken när ridturen var över eftersom hon ville rida mera. Så det var kanske inte med glädje vi åkte därifrån ändå... otacksamhet är världens lön.
Vad som dock var ännu värre var att Dolly skadade sig när hennes häst (som var störst) gick under ett lågt träd. Dolly blev klämd mellan sadeln och en stor gren och det blev lite kalabalik när ingen visste riktigt hur allvarligt skadad hon blev. Det verkade dock ha gått förhållandevis bra och hon hade "bara" lite ont i ryggen där grenen hade gett henne ett rejält skrapsår och i bröstet där hon fick knoppen på sadeln.
.
Samma dag som vi skulle åka hem så tog vi omvägen via Lummelundagrottan. Den guidade turen var inte så vidare bra och jag var lite besviken då jag fått för mig att grottan var betydligt större, men det var ändå lite häftigt att se.
Den (numera stängda) naturliga ingången till grottan
Hemresan gick något bättre den här gången än sist. Då tog vi natturen och trodde att vi skulle sova gott i den nytt vi hade bokat. Det visade sig dock att det inte fanns några sängar i hytten utan vi fick sova på två britsar.
I år tog vi därför en tidigare färja hem och lyckades även norpa åt oss några vilstolar som stod tomma.
Man köper en smartphone eller surfplatta till 30% åt sig själv och 70% till sina barn
Väl hemma igen så insåg vi snabbt att det inte var många dagar kvar innan första jobbveckan så vi fick se till att ta oss ut till Mormorsgruvan för att få lite lugn och ro.
Grillning på den (nästan) färdiga altanen/bryggan
Det sista vi gjorde var att fira mormor och morfars 205-års jubileum (75år+75år+ 55-årig bröllopsdag) i Kristineberg.
Det var god mat och dricka i gott sällskap, en ganska bra avrundning på semestern.
Nu har vi "bara" en resa till New York i september att se fram emot, vi ska bara fixa alla inresepapper först så att vi kommer iväg överhuvudtaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar