En födelsedag till arkivet

Ja i helgen fyllde jag alltså 33 år och det är ingen ålder på en häst som man brukar säga.
Fast jag diskuterade det där uttrycket med Katta och om det nu är så att man menar att en häst blir ganska gammal så är det ett lite märkligt uttryck eftersom hästar bara lever ca 30 år.
Det vore väl bättre att ta ett djur som blir riktigt gammalt, tex en havssköldpadda?
"33? Ja men det är ju ingen ålder på en havssköldpadda"...

Nåja, det jag tänkte gör var hur som helst att beskriva födelsedagen lite kort.

Jag gick upp ganska tidigt då pappa, Bosse, Petter och jag skulle upp till Mackmyra för att provsmaka vårt fat.
Trots det så fixade Katta i ordning en alldeles för lyxig frukost som jag, i ärlighetens namn, inte hann njuta till fullo innan det var dags att springa ner till bilen med fatkompisarna som väntade.

I vanlig ordning fick vi ett litet provrör med ca 5 cl whiskey från vårt fat som vi provade och den är väldigt god trots att den bara har legat i 2 år och 4 månader (och 5 dagar om man ska vara petig).
Sannolikt så kommer vi göra en provsmakning till i vår och sedan, om allt känns rätt, buteljera den efter sommaren.

Ett glas och en lapp för anteckningar om smak, lukt och utseende.

Whiskey i motljus.

Det ska bli intressant att se om whiskeyn tappar mer alkohol under kommande året. Den är nämligen fortfarande på ca 61% (den är 63% när dom fyller fatet) och det är ganska högt, särskilt om man vill känna mycket annan smak än sprit.

Provsmakningen höll i en byggnad vid det gamla destilleriet som numera är stängt då de har byggt ett nytt, inte lika charmigt men mer tekniskt imponerade. Omgivningen vid Mackmyra bruk är fantastiskt fin och den vackra höstdagen gjorde inramningen ännu bättre.

Det gamla destilleriet i Mackmyra bruk.

Det nya "gravity"-destilleriet.

Efter en god lunch och ytterligare några provsmakningar av Mackmyras övriga sortiment så åkte vi bilen tillbaka till Stockholm igen (de andra fortsatte förvisso till Linköping).

Där bjöd Katta på toastskagen och sedan fick jag en lapp med ledtrådar till vad vi skulle göra på kvällen. Jag fattade ingenting av den första.
Men när taxin närmade sig slussen gissade jag på att vi skulle till Akkurat som är en pub med många öl och whiskey-sorter.

Nästa stopp, som jag inte heller kunde lista ut, var en hipsterbar* vid namn Oliwer Twist inte så långt därifrån. Där testade vi några intressanta ölsorter.

*Jag skriver hipsterbar för att jag såg tre hipsters där och den låg på söder...

Nästa anhalt hade jag på ett sätt gissat fast ändå inte... Jag sa till Katta att vi borde prova Ardberg-restaurangen i Gamla stan som jag hade hört talas om. Katta spelade bra och pratade om att den nog inte hade öppnat än men att vi nog kunde gå dit "nån gång".

Och gissa vart det var vi skulle? Jo just det....

Istället för bröd** så fick jag tre olika sorters whiskey att prova innan maten. En jättegod Lagavulin Destillers edition från 1980 (specialbeställd av Katta eftersom jag är född 1980), en Ardbeg Day och en Kilchoman som är ett nytt destilleri på Islay (Skottland).

**Vi fick bröd sen också...

3 sorters whiskey och en jävligt snygg meny.

Jag beställde hjortinnanlår och det var heeelt suveränt!

Matbild värdig Instagram.

Så min födelsedag bestod alltså av flera saker jag tycker om väldigt mycket; Katta, whiskey, öl och god mat.

Jag ser redan fram emot att fylla 34!

Vi var ju bröllop...

Det har varit ganska tyst här ett tag och jag skyller delvis på att jag inte har haft något särskilt att skriva om och att GTA 5 släpptes nyligen så jag har spenderat en del tid framför TVn...

Jag tänkte i alla fall dela med mig av ett klipp från kyrkan på Erika och Jens bröllop som vi var på för ett par veckor sedan.
Katta sjunger "Av längtan till dig", tyvärr var inte kantorn särskilt vass men det blev väldigt bra ändå!


Det var ett mycket fint bröllop och en väldigt trevlig fest efteråt.
Trots att det var utlovat regn så blev det ändå soligt och ganska varmt hela dagen.

Ett par premiärer

Under veckan har det varit två mer eller mindre stora premiärer.

Den första var att Linnea nu har slutat på dagis och börjat på fritids på skolan som hon ska snart ska gå förskoleklass i.

Vi har försökt förklara vad som är på gång och jag ska inte direkt påstå att hon verkat varken positivt eller negativt inställd till att sluta på dagiset som hon spenderat ca 3,5 år på och istället börja på ett fritids med barn som hon inte har träffat förut.

Veckan har gått jättebra och personalen säger att hon har skött sig bra. Hon verkar kunna leka bra även med de äldre barnen. En stor fördel med Folkparksskolan är att den ligger, som namnet antyder, mitt i Folkparken i Norrköping. Där finns en ganska stor lekplats med en liten plaskdamm som Linnea alltid vill bada i. Eftersom vädret har varit ganska bra under veckan så har hon kunnat bada där och leka i lekparken hela dagarna. Något som jag sällan brukar orka gå igenom när vi är där.

Nu är det bara en vecka kvar innan förskolan börjar och det ska bli spännande att se vad hon tycker om det!

Den andra premiären gäller mig själv. Jag har i min ungdom spelat en hel del innebandy och även om jag spelade lite under tiden på högskolan så har jag endast spelat korta perioder med diverse "gubbgäng" sedan dess.

När jag i våras blev inbjuden att vara med i det bästa korplaget i Norrköping efter endast en provträning så kändes det lite overkligt (jaja jag vet att det är ganska långt ifrån att bli draftad till tex en NHL-klubb eller såld till ett fotbollslag i Sydeuropa) eftersom jag aldrig varit mer än en medelmåttig innebandyspelare som bäst.

Jag har bara varit med på ett par träningar under våren och efter en ganska lång semester så kändes inte direkt som att jag var i toppform när jag blev inbjuden att vara med i en cup i Stockholm med några spelare från ett par Div1-lag... Jag var både ödmjuk och taggad inför uppgiften.

Det var med ganska stor mängd nervositet jag igår (lördag) klev in på planen i min första match på drygt 5 år.

Vi förlorade första matchen lite snörpigt med 1 mål på grund av lite ostrukturerad organisation.

Andra matchen vann vi (förvisso också bara med ett mål men vi var klart bättre än det andra laget).

Matchen mot det bästa laget i gruppen slutade oavgjort efter att dom kvitterat under sista minuten.

Sista matchen spelades idag (söndag) och tyvärr visste vi innan matchen att vi inte hade chans att gå vidare till slutspel men vi mötte det "sämsta" laget och det blev en ganska enkel seger med 10-5. Det bästa var nog ändå att jag till slut fick trycka in en boll i nät också (visserligen i powerplay)!

Här laddar jag för ett dragskott som satt nära krysset

Det var riktigt kul att få spela match igen och jag är väldigt taggad inför korpserien som drag igång i höst. 

Jag har också insett att jag faktiskt är lite bättre än jag trott och särskilt med tanke på hur lite jag har spelat de senaste åren.

Att sammanfatta en resa...

Jag har varit hemma i mer än en vecka nu men jag har ännu inte "orkat" tagit mig för att sätta mig och skriva något här om själva resan.

Det var en väldigt lång resa till att börja med och väldigt många fantastiska upplevelser så klart.

Jag har filmat otroligt mycket (ca 80 GB totalt) och jag vill sätta ihop någon slags film från resan.
Troligen får jag dela upp det lite eftersom det skulle bli en väldigt lång film annars.

Sannolikt kommer det bli en "film" från resp. stad på västkusten, en discgolf-film och en eller ett par Hawaii-filmer.

Till att börja med ska jag dela filmen från när jag stukar tån när jag ska försöka gå på lina.

Vi började med att flyga från Arlanda tidigt på morgonen via London till San Francisco.
I London fick vi hjärtat i halsgropen när vi satt vi gaten och dom ropade ut i högtalarna att "Mr Sund" skulle komma fram. Både Mattias och jag gick fram, eftersom vi inte visste vem av oss dom menade, och jag tänkte att "nu är det kört, jag kommer inte få åka med". Det visade sig att på något sätt hade inte Mattias registrerats i säkerhetskontrollen men dom kunde fixa det från gaten så vi fick åka med utan problem.

På planet njöt vi av filmutbudet och gratis drinkar, något som jag utnyttjade fullt ut (inte bara alkoholhaltiga sådan ska tilläggas).

I San Francisco så var klockan 15 på eftermiddagen men hemma i Sverige var det nästan midnatt så man var lite småtrött. Vi åkte till vårt hotell och laddade om för att gå ner till Fishermans warf och kolla läget.

Sedan lade vi oss skapligt och gick upp tidigt för att hinna med så mycket sightseeing som möjligt dagen efter.

San Francisco är en jäkligt häftig stad, min favorit på resan skulle jag säga, och man går hela tiden och undrar hur fasen som klarar av alla dessa branta backar. Vissa var så branta att man fick ta en paus när man gick upp för dom.
Jag var så klart tvungen att ta en löprunda uppför Lombard street (den kända kurviga backen) och det var lättare sagt än gjort. De första två kvarteren gick rätt bra men sen tog det bara stopp och jag fick gå ett par kvarter, fram till själva kurvbacken och därifrån sprang jag hela vägen. Riktigt kul!

Vi spelade lite discgolf i Golden Gate park och i Stafford Lake som ligger ett par mil norrut.
På vägen hem så stannade vi vid en redwoodskog och tog in de pampiga träden. Helt klart en av de bästa upplevelserna på fastlandet.

Ett par dagar senare körde vi söderut mot Santa Cruz och vi var överlyckliga när vi hämtade ut bilen.
Vi hade bokat en Ford Escape och hade ingen aning om hur stor/liten den skulle vara för fyra grabbar med väldigt mycket packning (för att vara grabbar).
Det visade sig att vi fick en Ford Edge istället, en nästan ny sådan och den var jäkligt fet. Hur skön som helst att köra och vi fick in all packning (även om det verkligen var fullt).

I Santa Cruz spelade vi discgolf och sov en natt innan vi körde vidare mot Los Angeles.

Tyvärr kom vi lite försent till Santa Monica så vi kunde inte riktigt njuta av utsikten där men å andra sidan kom vi fram skapligt till hotellet så att vi kunde lägga oss och gå upp tidigt dagen efter och utnyttja tiden i LA.

Vi slösa dock bort ett par timmar med att köra runt och leta efter ett bra ställe att se Hollywood-skylten.
När vi gav upp och åkte tillbaka till hotellet så gjorde vi det vi kommit på att vi borde ha gjort från första början, fråga dom som jobbade där vart man skulle åka.
15 min senare stod vi på en kanonbra utsiktsplats precis nedanför skylten.

Vi gick runt lite på Hollywood boulevard och tittade på stjärnorna i trottoaren.
Vi tog en sväng till Venice Beach och Mattias och jag badade lite.
Det är en sjukt stor strand, både lång och bred, jag har inte tänkt på det när man har sett filmer eller tv-program.

En dag spenderade vi ute i en stor klädbutiksoutlet där vi handlade en hel del kläder, framför att Kula och Andersson shoppade loss ordentligt.
På kvällen tog jag en kort löptur på Venice beach till Santa Monica piren.

Därefter körde vi österut och spelade lite mer discgolf på vägen innan vi påbörjade färden mot Las Vegas.
Sista banan vi spelade på var en discgolfbana som låg på en vanlig golfbana, det innebar stora fina öppna hål och, framför allt, att vi fick hyra golfbil!
Så barnsligt roligt det var att köra runt med golfbil och samtidigt få spela sin favoritsport.
Eftersom man slapp gå plus att man satt i skugga hela tiden i bilen så blev man inte lika trött som man var efter dom andra dagarna vi spelat.

Vägen till Las Vegas var öken, bokstavligt talat alltså. Det var i princip en enda lång raksträcka uppför, uppför och åter uppför.
Att komma in i Nevada var verkligen som att kliva över en gräns, det första kasinot låg ett par hundra meter från gränsen.

När vi väl var framme i Vegas försökte vi hitta in till The Strip och vi kom till slut fram, fast inte riktigt ända i början. Det var kanske tur det för det var vansinnigt mycket trafik och varje rödljus tog drygt en minut att slå om till grönt.

När Mattias och jag hade lämnat bilen så gick vi till hotellet och insåg att 40 graders värme är jääävligt varmt.
Jag fattar ärligt talat inte hur folk kan bo i den där staden...

De kommande dagarna spenderade vi mest på kasinot så klart. Jag hade lite tur med slotsen så jag gick faktiskt plus de första dagarna vilket innebar att jag kunde förlänga min speltid något eftersom jag visste att jag med väldigt stor sannolikhet inte skulle gå på plus totalt sett.

Sista kvällen var jag även med i en pokerturnering (Texas Hold'em så klart) vilket kändes sjukt stort och framför allt väldigt nervöst. Jag var så torr i munnen efter en halvtimme att jag knappt kunde prata.
Pulsen när jag höjde första gången var 180 minst... Tyvärr gick det inte så bra, eller jag hade förvisso inte räknat med något annat heller, men jag vann några händer och åkte inte ut först.

Jag fick sen ta farväl av mina reskamrater och bege mig till flygplatsen för att åka till nästa etapp på resan, Honolulu!

Jag väntade på flygplatsen på Kattas flyg som landade ca 1,5 h efter mitt.
Vi fick skjuts in till lägenheten av de som vi hyrde rummet av.

Dagen efter hängde vi lite på Waikiki beach och tog det lugnt.

Dagen efter flög vi till Big Island och hämta ut vår bil, en Jeep Wrangler. Vi körde in till Hilo och åkte och tittade på Rainbow falls som ligger nära centrum.
Sedan åkte vi ut till våra värdar Johnny B och Rocky, två krigsveteraner som bodde i ett hus i regnskogen (mer om dom i ett kommande inlägg).
I deras hus bodde vi 4 nätter och på dagarna åkte vi på dagsturer med bilen.
Vi åkte bland annat till Volcanoes National Park och tittade på den fantastiska naturen och utsikten vid kanten till Kīlauea Iki-kratern.
Denna krater hikade vi ner i ett par dagar senare, riktigt häftigt med tanke på att den hade utbrott 1959 och det pyrde fortfarande rök på sina ställen nere i kratern.
Jag var, så klart, tvungen att prova kasta en frisbee nere i kratern.

Naturen på Hawaii och i synnerhet på Big Island är helt fantastisk. Gröna regnskogar och branta svarta klippor med hårda vågor. Vi stannade på flera ställe och bara tittade ut över havet och beundrade utsikten.

Vid Waipio Valley gick den en superbrant väg ner i dalen där man kunde köra bil ner (om man vågade och hade fyrhjulsdrift) och titta på ett högt vattenfall. 

Vi valde att gå istället och vägen ner gick så klart utan större problem men klättringen uppigen tog verkligen ut sin rätt. Backarna i San Francisco var plana i jämförelse.

På kvällen åkte vi upp på Mauna Kea, det högsta berget på Hawaii och det är där man har byggt en massa observatorier på grund av den rena luften och den låga mängden ljusföroreningar.

Vi kom inte hela vägen upp till toppen då den vägen var ganska farlig att köra på kvällen så vi stannade vid en turistinformation där dom hade stjärnkikare och lite information om stjärnhimlen.

Stjärnhimlen vi såg där var helt klart den bästa jag någonsin sett. Man förstår varför dom väljer att ha observatorierna där. Vi såg alla möjliga stjärnkonstellationer (efter att guiden hade pekat ut dom förvisso) samt när ISS åkte förbi.

Ena dagen åkte vi och snorklade i några tidvattenpölar och vi spanade även efter havsköldpaddor. Det var riktigt häftigt att se, trots att man mest såg när dom stack upp huvudet ur vattnet.

När vi åkte tillbaka till Oahu så hämtade vi ut vår andra bil vid flygplatsen, en Ford Mustang cab.

Vi körde till North Shore och "checkade in" på vårt bästa boende under hela resan.

En spartansk lägenhet i ett hus precis vid stranden. Vi hade en liten altan utanför huset där vi kunde sitta och titta på stranden, vågorna, havssköldpaddor och solnedgången... magi helt enkelt.

Oahu är en väldigt liten ö i jämförelse med Big Island (det hör kanske på namnet) så att åka från norra sidan ner till Honolulu tog inte mer än 45 min till en timme beroende på vilken väg man tog. Vi åkte kustvägen för att få se så mycket gröna berg och fina stränder som möjligt. Tyvärr var det ganska molnigt under dessa dagar så det tog bort lite att "pampigheten" från bergen men det var jäkligt fint ändå.

Vi hikade upp till en fantastisk utsiktsplats vid en gammal fyr och njöt av utsikten.

Sista dagarna spenderade vi i Honolulu och gick runt lite på stan, eller gick och gick, jag hade stukat tån så jag linkade mest.

Sista dagen hikade vi upp på Diamonds Head, en krater som ligger bredvid Waikiki och spanade in utsikten över Honolulu. Det var inte helt enkelt att gå upp där med stukad tå men upp skulle jag så upp kom jag.

Det är väldigt svårt att skriva om Hawaii känner jag för det är så svårt att beskriva hur vackert det är.

När jag haft tid att klippa ihop mina filmer så kommer jag lägga upp det här så blir det kanske enklare att visa hur jäkla underbar den där övärlden är.

Hit ska vi absolut tillbaka någon gång!

Cirkus Maximum

Jag minns inte när jag var på Cirkus senast men det var nog minst 20 år sedan.
Det var svårt att missa Cirkus-tältet som ligger på vägen till dagis och det var också svårt att hitta på en ursäkt för att slippa gå dit när Linnea hade upptäckt den.
När jag skriver ursäkt menar jag inte att jag inte vill unna henne roliga saker men när jag såg att biljetterna kostade 370 kr (330 kr för barn) så kände först jag att det kanske inte riktigt var värt det.

Vi slog följe med en av barnen som ska börja i Linneas förskoleklass till hösten. Vi hade råkat på henne och hennes pappa när vi var och åt på Texas Longhorn dagen innan och det visade sig att de skulle på dit på torsdagsföreställningen.
Väl där insåg jag att jag inte hade kontanter med mig och det första vi möttes av var ett förtält fullt med försäljning av godis, sockervadd mm... Bra start!
Som "tur" är så kunde man ta ut pengar i biljettkassan så Linnea fick en sockervadd (30 kr) som hon åt halva av.
Det var ett ganska litet tält och platserna som kallades "loge" var platser längst fram. Där hade Michelle och hennes pappa bokat platser och han lät Linnea sitta med Michelle i "logen" medans vi satte oss på läktaren.
Eftersom det var långt ifrån fullsatt (det var nog inte mer än cirkus 100 pers där... förlåt jag kunde inte låta bli) så smög vi dock fram till logen när föreställningen hade börjat.
Michelle hade fått en snurrande och blinkade leksak av sin far, den skulle givetvis Linnea låna konstant och det slutade med att jag köpte en till henne (80 kr) för att hon skulle låta Michelle få ha sin ifred. Dessa gick så klart sönder på vägen hem.

Föreställningen var klart över förväntan. Clownnumren brukar bli lite väl jobbiga men med undantag för ett hysteriskt visslande i en visselpipa så var dessa rätt ok också.
Det började bra med hästar så Linnea fastnade direkt. Först en stor "Lilla gubben"-liknande häst som bla dansade och sedan dundrade det in 6 små varianter som körde för fullt i den lilla manegen.
Mest imponerade, för vuxna iaf, är nog ändå akrobaterna. Sinnessjukt att man kan hänga i en arm och snurra runt i en sån där ring som man hängde i på gympan när man var liten 7 meter över marken.

Sen i halvtidsvilan så visade det sig att man fick rida på de små hästarna och ett par kameler inne i manegen, det skulle ungarna givetvis också göra så det blev två varv i manegen till det nätta priset 30 kr.

Något som även imponerar är logistiken kring Cirkusen. Dom smällde upp allt på natten innan första föreställningen och när vi kom ut ur tältet efter föreställningen ( ca kl 21 på kvällen) så hade man under tiden i princip demonterat allt runt om kring själva cirkustältet. På morgonen dagen efter när vi åkte till dagis så stod alla lastbilar uppradade och redo för avfärd till nästa ställe.

Det kanske var värt det i alla fall...

Årets inköp?

Jag sålde min systemkamera förra året då jag aldrig orkade släpa med den i tid och otid. Den var helt enkelt för osmidig att ta med och stillbildsfotografering är heller inte något som jag tycker är särskilt roligt.
Något som jag däremot tycker är väldigt roligt är videoredigering.
För att kunna göra filmer med bra kvalitet krävs så klart ett bra grundmaterial.

Många nya (och dyra) systemkameror är väldigt bra att använda för att filma med. Fördelen är också att man kan dra nytta av möjligheten att skaffa objektiv med olika egenskaper för att skapa filmer med fina fotografiska effekter.
Att köpa en renodlad videokamera med motsvarande egenskaper är desto dyrare och billiga videokameror är inte tillräckligt bra för att kunna göra allt man kan tänkas vilja göra när man ska försöka skapa konstnärligt foto.

Men det finns också vissa videokameror i mellanskiktet som har bra optik (om än inte utbytbar) och inte kostar lika mycket som en riktigt bra systemkamera.
Jag var verkligen i valet och kvalet att köpa en ny systemkamera eller att köpa en lite bättre (läs: dyrare) videokamera.
Mitt val föll till slut på en videokamera och närmare bestämt en Panasonic HC-X920 som fått bra recensioner.
Jag har ännu inte kunnat testköra den ordentligt så jag vet inte riktigt om jag har gjort ett bra val men det känns bra... och dåligt. För som alltid när man köper något så tänker man (läs: jag) "jag kanske skulle köpt nåt annat istället".

Framtiden får utvisa om kameran kommer fylla det behov jag saknat när jag bara använt mobilen.

Det hade varit kul att haft möjligheten att använda en sån här kamera under Linneas första år.
Givetvis är jag glad att jag har många filmer och bilder från den tiden, och det är kanske inte lika viktigt att allt är högupplöst, men jag kan inte ungå att få lite dåligt samvete över att jag inte kommer kunna visa Linnea filmer från hennes barndom som är i bra kvalitet.

Det kanske det blir ändring på från och med nu...

Gustafsson & Schyffert

I julklapp fick jag bland annat en biljett till att gå och se Björn Gustafsson och Henrik Schyffert på Rival i Stockholm tillsammans med Katta, hennes syster och hennes systers man.

Vi började med en lyxig middag och avslutade med att se showen.

Det var stundtals väldigt roligt, särskilt Björn var väldigt skön. Han pratar i princip konstant och det är nästan bara en massa påhittade grejer som låter ungefär som att han hittar på medans han pratar.
Bland annat en historia om när Måns Zelmerlöw fastnade med ena pungkulan mellan plankorna i en bastu hemma hos Per Morberg... Ja ni hör själva.

Även hans monolog om ordet "hen" var rolig. Hen ska ju vara ett könsneutralt ord och han använde det i sina historier med två karaktärer där det var väldigt uppenbart vem som var man och vem som var kvinna vilket var väldigt kul faktiskt (jag inser när jag skriver att det kanske inte låter jätteroligt men det var det hur som helst).

Schyffert har blivit märkbart äldre och kör lite samma material som han gjorde på "Ljust & Fräscht" som jag såg tidigare i år. Eftersom jag inte hade sett Björn uppträda tidigare kanske det gjorde att jag tyckte hans delar var bättre.

Det var så långt kvar till föreställningen när jag fick julklappen som jag hade nästan glömt bort det när det väl var dags, men det var en väldigt bra present så tack så mycket för det Katta!

När tystnar lammen?

Efter en premiärrunda frisbeegolf i Olstorp på långfredagen så åkte jag hemmåt igen för att fira påsk tillsammans med Kattas syster och familj.

Linnéa, Amanda och Dolly hade precis haft påskäggsjakt och det var full fart hemma.

Vi avslutade kvällen med lite tv-spel och tjejerna var väldigt uppspelta inför läggdags... Inte för att de skulle gå och lägga sig då förstås utan för att de ville vara vakna.

Linnea hade varit lite krasslig under veckan så hon somnade ändå ganska snabbt men Dolly och Amanda höll igång till strax efter elva på kvällen.

På söndagen åkte vi en sväng hem till pappa för att "fira" hans födelsedag (som visserligen inföll en knapp månad sedan) och titta lite på alla nyfödda lamm.

Vi fick till och med se en lamning live, vilket var första gången för mig. De är så himla söta de små liven.

Hela ladan var full med bräkande får och man blev nästan lite knäpp efter ett tag, det var svårt att låta bli att bräka tillbaka.

Roligast var ett litet lamm som sprang runt och ropade "Nääe", "Nääe" hela tiden.

Jag passade även på att hämta hem en Mackmyra-whiskey som jag bytt till mig. Dealen är att killen jag fick den här flaskan av ska få en av mina när vi har tappat vårt fat.
Den var god, även om man märkte att den inte varit lagrad så länge.

Gamla människa!

Jag var på väg för att handla och gick upp för den branta backen på Sandgatan som leder upp till Kungsgatan.
På väg upp ser jag att någonting ligger på marken en bit upp och jag inser att det är en rullator, ytterligare en bit upp ligger det, vad som skulle visa sig vara, en äldre dam i 85-årsåldern.

Jag och skyndar mig fram tillsammans med en annan kille som kommer från andra hållet.
När jag kommer fram så hjälper vi först damen upp och försöker reda ut om hon har skadat sig på något sätt.
Hon hävdar bestämt att hon absolut inte har skadat sig.
Jag frågar extra noga om hon slagit i huvudet, höften, armen eller handleden. Jag ser att hon är skakad och att hon gråter, troligen av chocken.
Vi hjälper henne upp, inser att hon har lastat rullatorn med två tunga matkassar (vilket troligen är orsaken till att hon har tappat kontrollen i den branta backen), och frågar vart hon är på väg.
Det visar sig att hon bor i en trappuppgång i närheten så vi hjälper henne in dit och till hissen.
Jag frågar återigen om har ont någonstans och hon menar att det har hon inte och tillägger att hon är ganska vig för sin ålder eftersom hon var gymnast i yngre dar...

Jag säger att det är inget vidare väder att ge sig ut i om man har rullator och bär på så pass tunga matkassar.
Jag försöker jag skoja till det och säga att det var tur att inte rullatorn åkte ner för hela backen och hamnade i strömmen för då skulle hon behöva gå tillbaka och handla igen. Då skrattar hon lite och och säger att "Det här kan jag inte berätta för min man för han sa att jag inte skulle gå ut eftersom det var så halt".
Jag fortsätter att fråga om vi ska ringa någon (hoppas på att hon ska ge oss namn på ett barn eller barnbarn som kan komma och hjälpa henne) men hon förklarar att det behövs då rakt inte.

Vi hjälper henne till hissen och ber henne att känna efter igen så att hon inte har skadat sig på något sätt och jag ber henne lova att hon ringer någon eller sjukvården om hon får ont. Hon menar fortfarande (precis som man själv är om man ramlar offentligt och någon frågar hur det gick och man envist hävdar att 'det gick bra" fast man har ont som fan) att det inte är något fara alls och trots att det tar emot så kan jag så klart inte tvinga henne att åka till sjukhuset fast jag egentligen tycker att det vore det bästa.

Nu sitter jag hemma och ångrar mig för att jag tycker att jag borde ha ringt och ordnat så att hon hade kommit in till sjukhuset för kontroll- Jag kan bara hoppas bara att hon inte är skadad eller att hon själv tar kontakt med sjukvården om det är något.
Hur "ska" man göra i sådana situationer egentligen?

Hundfjället 2013

Jag fick en fjällenresa i födelsedagspresent av Katta.

Förra årets resa till Kläppen när vi åkte själva med Linnéa var både mysig och rolig , ända fram tills att hon blev kräksjuk på natten till lördagen...

I år skulle nästan hela släkten följa med också och vi skulle njuta av två åkdagar tillsammans.

Det skulle även bli andra försöket för Linnéa att få hålla sig frisk nog för att försöka lära sig åka skidor.

Det började mindre bra med hög feber under veckan och en ganska hängig, men som vanligt tapper, Linnéa som kolla på film i baksätet under den långa färden norrut.

För en gångs skulle så var det riktig vinter hemma också, i vanliga fall brukar vägen inte se ut så här förens man närmar sig Malung.

Vi fick lite konstiga tips av GPSen också, varför trodde att jag skulle vilja bo på E20 vet jag inte...

 Vi kom fram strax innan 16 på torsdagskvällen och tog en kort sväng ner till backen för att åka lite snowracer.
Sen bodde vi in oss i stugan tillsammans med farmor, gammelmormor och gammelmorfar.

På fredagen hyrde vi utrustning och gav oss upp i barnbacken.
Linnéa kom ihåg hur man åkte lift och stod lika "bra" på skidorna i år som förra året.

Tyvärr fanns det ingen skidskola för kortveckoresenärer (är nog ganska svårt att lära någon att åka skidor på två dagar ändå) så vi fick turas om att leka skidskola.

Efter ett par timmar så var det dags att sätta sig i slogboden och värma fötterna.

När farmor tog över så körde Katta och jag ett par repor i det underbara, men kalla, vädret.

Linnéa kämpade på trots lite feber men fick runda av ganska tidigt. 

Sent på fredagskvällen anlände så även de bägge farbröderna samt Ramona, Toffe och Victoria.

På lördagen tog vi nya tag i barnbacken och Linnéa åkte stolliften upp till toppen där vi testade selen och körde Trollskogen (klassisk barnbacke i Hundfjället) som hon uppskattade väldigt mycket.

Det var ett ganska bra benpass att köra Trollskogen med henne då man fick hålla en slags jägarvila-pose hela vägen.

På eftermiddagen fick jag på mig brädan och åkte lite med brorsorna och Katta.

Katta och jag avrundade med ett obligatoriskt åk i väggen-backen. Den var inte lika isig som tidigare år jag varit där och inte heller lika brant som jag minns den. 

Vi rundade sedan av med en klassisk afterski på kvällen!

Tack Katta för att du bokade och fixade och tack alla som följde med och hjälpte till att göra det till en mycket trevlig vistelse!

Uppdatering kring bilen

Vår bil blev klar för nästan två veckor sedan.
Då hade vi varit utan den i nästan exakt tre veckor.
Som tur är så kunde vi låna Kattas pappas bil en del under tiden men det känns skönt att ha fått tillbaka sin egen bil igen.

Som tur är så var alla skador på plast och metalldelar som gick att byta ut. Eftersom vagnskadegarantin täckte skadan så satte de också dit bara nya delar (något annat hade vi inte accepterat).
Enligt snubben på verkstaden så ska det ha varit några skador som kunde påverka bilens körförmåga eller dyl och det ska heller inte påverka pris vid försäljning.

Jag tror att vi klarade oss förhållandevis lindrigt undan med tanke på hur det såg ut vid skadetillfället.

Eftersom vi hade en sk MER-försäkring så fick vi dessutom avbrottsersättning för varje dag som vi var utan bil och det täckte nästan hela självrisken vilket inte heller var helt dumt.

Oavsett så känns det skönt att äntligen ha fått tillbaka vår egen bil och att den verkar gå som den ska.

December 2012

Under december blev det rätt så mycket fokus på fulkalendern i bloggen och jag har ärligt talat inte tagit mig för att skriva om så mycket annat.

Det har varit en väldigt händelserik månad på många sätt och det har också varit väldigt mycket resande fram och tillbaka till olika firanden och dylikt. Framöver blir det dock inte lika mycket resande vilket jag återkommer till.

Det började väl med Linnéas födelsedag, vi firade lite hemma när hon fyllde och som jag skrev i inlägget då så kunde tyvärr inte släkten komma och fira med oss på grund av snöovädret.
Under helgen som följde så hade vi en riktigt, och Linnéas första, barnkalas på Busfabriken som hon firade tillsammans med några av barnen från hennes dagis och ett par andra kompisar.

Helgen efter så firade vi min mosters 50-årsdag med ett stort kalas i Åkersberga.
Det var mycket trevligt och god mat.
Jag var väldigt nervös innan då jag skulle visa en film som jag jobbat med under hösten.
Jag fick idén för flera år sedan när jag satt och tittade på några gamla super-8 filmer som mormor och morfar sparat.
Inspirerad av den film som Kattas syster och hennes kille gjorde åt Katta när hon fyllde 30 så ville jag göra en film som skulle symbolisera mamma och Ramonas nära relation till varandra.
Låten "You are my sister" med Antony & the Johnsons är i sig den bästa en hyllningen så jag behövde egentligen bara sätta bild till musiken.

På söndagen så var Katta och jag i Globen för att se Ricky Gervais, riktigt bra!

Helgen därefter så var det dags för det årliga julfirandet som brukar innebära en hel del tid i bilen.

Vi lyckades dock optimera det hela ganska bra i år genom att vi besökte pappa på lördagen och sen åkte vidare upp till Stockholm på söndagen.

Jag och Linnéa var i Åkersberga över julafton och skulle egentligen ha åkt till Katrineholm där hon skulle fira med Jennies släkt men då hade dom blivit magsjuka så vi blev kvar en dag extra i Stockholm istället.

Det gjorde i och för sig inget att vi dels slapp åka iväg på juldagen + att det blev lite mer tid för Linnéa med lekfavoriterna Mattias och Daniel.

Väl hemma igen efter julfirandet så blev det en liten backlash på allt roligt när det visade sig att någon kört på vår bil när den stod parkerad på gatan.

Inte bara kört på utan mer eller mindre mosat skulle jag vilja säga.

Så bilen fick fira nyår på en stängd verkstad och vi vet i skrivande stund varken vem som orsakade det (mina misstankar går till plogbilen) eller hur pass väl det går att åtgärda skadorna utan att vi försämrar bilens potential vid försäljning. 

Så till nyårsfirandet tog vi en hyrbil upp till Stockholm (återigen) och ringde in det nya året tillsammans med Sara, Micke, Lisa och Niklas. Fantastiskt god mat och mycket trevligt.

Planen var att försöka få barnen att somna kl 20 och strax innan 23 så somnade Linnéa...

Under läggningen hade hon även vickat loss sin lösa tand, så under 2012 tappade hon båda framtänderna i nederkäken.

Jag är inte mycket för nyårslöften men jag ska försöka göra ett par ansträngningar när det gäller vad jag stoppar i mig kan man väl säga.

Ljust & fräscht

Jag fick möjligheten att hänga med mina gamla kollegor på "Ljust & fräscht"-showen med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert då de fått in ett par återbud.
Så vem var jag att tacka nej till en gratis biljett till showen jag länge velat se och som dessutom går för sista gången nu?

Det var en ganska bra blandning av "allvar" och rena "stand-up"-inslag och herrarna lyckades ganska bra med att göra showen lokal genom att de hade pluggat in småorter och områden i Norrköping.

Favoritpartiet var när Henrik pratade om återvinning samt avslutningen när de framförde en låt, jag visste att Henrik kan spela gitarr men att Fredrik Lindström kan spela trummor hade jag ingen aning om.

Det som slog mig mest under hela showen var att jag egentligen känner speciellt träffad av budskapet.
Det är så klart meningen att man ska sitta där och nicka igenkännande och skratta lite åt sig själv för att man är "på" inredningstrender mm.
För mig har det dock inte varit så sedan jag slutade högstadiet i princip.
Jag gick klädd som skejtare (trots att jag aldrig åkt skateboard) genom senare delen av högstadiet, hela gymnasiet och en bit in under tiden på högskolan.
Jag har sedan högstadiet aldrig varit speciellt intresserad av mode och egentligen aldrig av inrednings-trender eller att vara "inne", med allt vad det innebär från att tex synas på "rätt" ställen eller åka på semester på coola och udda ställen.
När det gäller kläder så har jag bara ett intresse och det är att känna mig bekväm. Det grundar sig dels i att jag svettas väldigt lätt, och då menar jag på riktigt... jag svettas varje dag oavsett när på året. Jag svettas ute på vintern, om jag så bara har en t-shirt under jackan.
Det gör att jag inte tycker det är speciellt kul eller skönt att ha skjorta på mig till exempel.
Ska jag ha det så måste jag planera och köra med "absolut torr" natten innan (ni som inte provat det kan tänka er känslan av att sova med sandpapper i armhålan) annars har jag lökringar stora som CD-skivor framåt lunch.
Jag vet hur jag skulle kunna klä mig för att uppfattas vara "snyggt" eller propert klädd. Jag tjänar tillräckligt bra för att jag skulle kunna köpa märkeskläder och fina kostymer men samtidigt är jag (tack och lov) uppväxt med ett sunt förhållningssätt till pengar som gör att jag inte bränner pengar på sådant som jag inte anser att jag behöver.

Det jag egentligen vill säga är att jag inte är speciellt trendkänslig av mig, generellt sett vill jag förtydliga, så jag känner inte igen mig i den här personen som herrarna pratade om som hela tiden vill förnya sitt hem eller sin stil.
Jag bryr mig väldigt lite om detta även om det gör att jag känner av att jag ibland uppfattas som lite trist och nerklädd, något som jag däremot tycker känns lite jobbigt.
Jag vill faktiskt inte bete mig eller klä mig på ett visst sätt för att tillfredsställa någon annan än mig själv.

Fågelbord

Ett spontaninköp av ett par talgbollar har lett till en lätt besatthet av att mata småfåglar.
Vi har en liten blåmes med rufsig frisyr som är där jämt och käkar.
Han är så liten o söt så vi har gjort honom till vårt husdjur (som bor utomhus).
Fantastiskt roligt att kolla på små fåglar när dom äter av någon anledning.

Men självklart så blir man arg på kråkor och skator som försöker äta, en ganska störd reaktion egentligen...

Vilken jävla resa!

Håhå jaja...

Jag fick i uppdrag att åka till Polen på en affärsresa för att besöka två städer, Szczecin (uttalas typ "Schtechin") och Wroclaw (uttalas typ "Vroshlavf").
Uppdraget var kort att ha möten med folk och kika lite på lokalerna.

Jag var ärligt talat inte jättetaggad inför resan då uppdraget i sig kändes väldigt onödigt och att jag inte har speciellt mycket kunskap om ämnet som utredningen gällde (kan inte gå in på det här av naturliga orsaker).
De hade kunnat skicka mig på modemässan i Paris och bett mig återrapportera vad de kommande trenderna för jackor skulle vara och få ungefär samma kvalitet på resultatet tänker jag mig.

Hur som helt så var min plan att åka från Stockholm på onsdagen, sova en natt i Szczecin, genomföra mötet där, åka vidare till Wroclaw på kvällen och sova en natt där, genomföra möte i Wroclaw och sen flyga hem på fredag eftermiddag.

Det började bra när tåget till Arlanda blev försenat så jag missade flyget. Fick boka om till ett nytt flyg (kostade x antal tusen).
Jag flög via Köpenhamn till Berlin och när jag kommer ut i ankomsthallen står det en snubbe där och håller upp en skylt med mitt namn på. Det är första gången jag varit med om det och det kändes lite surrealistiskt faktiskt.
Sen följde en 2 h lång bilresa från Berlin till Szczecin.

Väl framme checkade jag in på hotellet och passade på att käka lite innan jag försökte förbereda mötet dagen efter.

Mötet gick bra, de var väldigt trevliga och hade fixat mötesrum, fika och lunch till mig.

Intressant var också att man i lunchrummet hade ett "game room" dvs ett gäng fussball-bord och en TV med diverse spelkonsoler till. Detta tycker jag man borde införa på fler svenska kontor.

Sen var det dags för nästa bilfärd till flygplats igen. Den här gången såg föraren ut ganska exakt som killen i Hitman-spelen (minus vapnen och streckkoden i bakhuvudet), se bild http://bitly.com/QBaMem.
Men han var betydligt mer pratsam och väldigt trevlig.

På plats på flygplatsen i Szczecin visade det sig att flyget till Warsawa, där jag skulle byta till ett flyg till Wroclaw, var försenat med 1 timme. Jag insåg att det skulle bli tajt med tanke på att jag bara hade 1 timme väntan i Warsawa på anslutande flyg. Men killen i incheckningen lugnade mig och sa att "it's ok", och ja då skulle det väl säkert bli det också...

1,5 timme efter ordinarie tidtabell lyfte planet till Warsawa. På plats så mötes jag av en tjej från flygbolaget LOT som meddelade att jag hade missat flyget till Wroclaw (no shit).
De hade bokat ett hotell åt mig i Warsawa och fixat en plats på ett nytt flyg dagen efter.
Va bra tänkte jag tills jag fick se vilket flyg det var.
Jag skulle landa 20 min innan mitt flyg hem till Sverige skulle avgå.
Jag skulle med andra ord inte hinna med något möte i Wroclaw och jag skulle heller inte ens hinna med mitt flyg hem.

Jag åkte till hotellet och sov ett par timmar (bokstavligen), åkte till flygplatsen och försöka se om jag kunde få byta mitt flyg till Wroclaw mot ett flyg till Frankfurt som jag skulle mellanlanda i på vägen hem.
Det gick de så klart inte med på så jag fick boka ytterligare en ny biljett, den här gången på ett direktflyg, hem till Stockholm från Warsawa.

Så jag satt i ca 8 timmar på Warsawas flygplats och kände mig lite som Tom Hanks i filmen The Terminal, med undantag för att jag hade en dator med mig och kunde köpa öl.

Allt som allt så spenderade jag alltså mer tid på flygplatser än jag gjorde på kontor under den här resan.

Den stora fördelen med Polen var att allt var sjukt billigt.
Middagen på hotellet kostade ungefär 80 kr, hotellmiddagar i Sverige går väl aldrig på under 150 spänn?
En stor öl på flygplatsen kostade ca 35 kr, på Arlanda kostar det väl närmare 90 kr.

Så en semesterresa till Polen kanske vore något, men då gäller det nog att planera in ett par dagar extra för att vara på säkra sidan att man hinner komma fram till sin destination också...

Jack-o'lantern

Eftersom det är Halloween-tider och handeln lyckas amerikanisera svenskarnas inställning till Allhelgona-helgen så passade jag på att göra min första pumpalykta tillsammans med Linnéa.

Det var faktiskt väldigt kul och betydligt enklare än jag trodde.

Det kommer nog bli en tradition tror jag... och så var man helt plötsligt en del av det nu då i alla fall.

Linnea visar hur man får ut innehållet

"Pappa vi ritar ansiktet först!" sa Linnea. Jag som oftast kör efter principen "fort-men-fel" fick inse att när man får det tipset av sitt barn är det nog en bra ide att följa rådet.

Den blev faktiskt riktigt bra för att vara första gången.

Ibland så...

Som avslutning på vår traditionsenliga pokerhelg i Västerås, som numera handlar mindre och mindre om poker, så spelade vi bowling.
Bowling är ett spel med små marginaler.
Jag brukar vara väldigt bra på att få ner 9 käglor, sällan mer än så, per frame.
Detta brukar sällan leda till några särskilt bra resultat totalt sätt och precis så började det den här gången också.
Så medans Mattias lyckades få 191(!) så masade jag mig precis över 100 i första serien.
I andra gick det bättre och i sista lyckades jag få mitt bästa resultat på mycket länge, 146.
Jag tror aldrig jag varit över 150 nånsin och det lär säkert inte hända på ett bra tag heller men jag vet att jag kan, ibland...

Tiden går

I helgen har jag firat min 32a födelsedag och som vanligt vid den tiden på året när jag fyller år så börjar det bli mörkare, kallare och lite lite tråkigare.

I bästa fall blir det ändå en fin vinter i år vilket jag tycker om.

De senaste veckorna har mest varit en transportsträcka med förkylning och pendling.

Linnéa fick rida en dubbellektion eftersom hon hade missat ett par gånger när hon varit sjuk och när hon var bortrest.

Hon hade en lite för stor häst första lektionen och vågade inte trava för att det var svårt för henne att sitta kvar i sadeln.

Sen fick hon ha den minsta hästen som hon också tycker mest om och då gick det bättre.

I övrigt satt vi mest inne kändes det som även om vi var ute och letade löv och kastanjer i parken.

Nyligen var det fotografering på dagis och jag har beställt bilder men tills dess kan vi nöja oss med Linnéas självporträtt som hänger på dagis.

De fick rita av sig själva genom att titta i en spegel under tiden som de ritade.

Det fanns väldigt många fina självporträtt där och Linnéa har verkligen fångat sin frisyr på den här bilden.

I helgen som gick så hade jag större delen av släkten på fika men innan det hade jag hunnit med den första krogrundan på ganska länge. Det gjorde även att söndagen kändes lite kortare kan man säga... men det var roligt!

Tidigare på lördagen så var vi med ute på Mantorp inför säsongsavslutningen i Mellansvenska långloppsserien där vi följer "Tools Momentum Racing".

Katta fick försöka se objektivt på saken runt banan medan jag hade en del tankar kring bränsleförsörjningen.

Det vill säga, Katta fotograferade med sitt nya objektiv och jag hjälpte till med tankningen av bilen. 

Själva racet hade ingen direkt inverkan på tabellen för Tools del så dagen handlade mer om att testa nya turbon och avsluta på ett bra sätt.

Tyvärr pajjade avgassystemet ganska tidigt och man fick lägga en hel del tid på att laga det.

Trots en högst tillfällig lösning så höll det nästan hela dagen.

Det var trevlig att vara där och göra sken av att man visste vad man höll på med.

But sometimes it hurts instead

Det är något speciellt med att byta bil, det är lite vemodigt (förutsatt att man gillade den gamla bilen då förstås) och det är samtidigt väldigt roligt (förutsatt att man gillar den nya bilen då förstås).

Den här gången var det lite extra speciellt då det var första gången jag köpt en helt ny bil.
Eller vi ska jag egentligen säga eftersom Katta och jag köper bilen ihop.

Valet föll på en Kia Ceed (kombi) på grund av att den är miljöbilsklassad, relativt billig med tanke på all utrustning som följer med som standard, 7 års nybilsgaranti samt att de hade en kampanj med bland annat bränsle för 8000 kr på köpet.

Jag fick så klart inte så bra betalt för min gamla bil i inbyte men jag försökte sälja den privat innan och fick bara skambud. Då kände jag att jag inte ville ge någon annan glädjen av att ha gjort en bra affär på min bekostnad så att säga, även om det innebar att jag ändå skulle få kanske fem sex tusen mer än jag fick från bilfirman.
Lite dumt kanske men så funkar jag!

Så här i efterhand så inser jag att jag skulle sålt bilen tidigare i år, redan innan sommaren. Dels är marknaden bättre men nu hade bilen gått betydligt längre, det var dags för service och skatt mm så priset föll rätt så snabbt på bara ett par månader.

Ärligt talat trodde jag att killen på bilfirman skulle komma springade efter mig när jag körde iväg och han insåg att jag hade kört nästan 700 mil mer än det stod på kontraktet (dvs när de värderade bilen).
Men bytt är bytt och kommer aldrig igen säger man ju, hoppas att det stämmer den här gången också.

Tyvärr är det inte automat på nya bilen och idag läste jag i tidningen att dieselpriset ska gå upp snart så det är väl inte bara positivt givetvis. Men den nya är väldigt skön att köra, är snygg och dessutom så blir den nog ändå betydligt billigare i drift än den gamla, i alla fall de kommande åren.

Äta bör man annars dör man

Igår hamnade jag i en tråkig situation med Linnéa som jag har dåligt samvete för.
Jag tröttnade på att hon vägrade äta middag och började tjata på henne och det slutade med att jag sa att jag skulle sitta med henne tills hon hade ätit upp.

Jag insåg ganska snart att det bara skulle leda till att jag antingen tvingades ge upp och därmed skulle hon förstå att hon kan vänta ut mig eller att jag skulle skapa en massa negativa känslor kring att äta middag med mig.
En situation utan bra utgång oavsett hur jag skulle ha gjort med andra ord.

Det har varit mer regel än undantag under ganska lång tid nu att Linnéa väldigt ofta inte äter bra på kvällarna.
Oftast äter hon lite grann men sitter sedan och petar i maten och hittar på ursäkter för att gå ifrån bordet eller börjar prata om helt irrelevanta och osammanhängande saker för att ta fokus från maten.

Det har allt som oftast slutat med att vi har pratat med henne om hur viktigt det är att man äter, att man inte ska slänga mat och vi tycker det är tråkigt att sitta och tjata på henne.

Helt klart har vi skapat en tråkig stämning kring middagarna där vi "kräver" en prestation från henne.

Jag hörde från personalen på dagis att hon oftast äter ordentligt men att hon äter väldigt långsamt.
Hon sitter oftast kvar sist när alla andra barnen är klara.

Hemma äter hon dock oftast väldigt lite eller knappt någonting alls när det är dags för middag.
Däremot tjatar hon ofta om att hon vill ha en macka, yoghurt eller liknande både innan och efter middag.
Det som är extra konstigt är att hon äter dåligt även om hon får den mat hon vill ha eller sådant som man vet att hon faktiskt tycker är gott.

Detta har gjort att vi hamnat i en ond cirkel känns det som. Vi nekar henne macka eller yoghurt innan middagen för att vi vill att hon ska äta middag istället, när hon inte äter middagen så tjatar vi på henne att äta.
Jag kan förstå att hon inte tycker att det är speciellt roligt med middag längre.

Det som ligger bakom är givetvis att man tänker att hon rimligen borde vara hungrig samt att man verkligen vill att hon äter, särskilt som hon är smal och ligger precis underkant på viktkurvan när vi varit på BVC.

Däremot blev situationen igår en slags väckarklocka på att jag måste sluta skapa en negativ känsla kring maten.
Från och med nu ska jag försöka fokusera på att vi ska ha kul vid bordet och så får hon äta så mycket eller lite hon vill. Däremot ska jag fortsätta att inte ge vika för att ge henne stora mellanmål nära inpå middagen och att hon måste lära sig att man inte kan leva på mackor och yoghurt: Jag ska inte tvinga henne att äta si eller så mycket ("kom igen 3 tuggor till" osv) samt att aldrig muta mig till att hon ska äta ("ät upp så får du glass sen" tex).

Förhoppningsvis blir det bättre "sen".