Tema: Semester 2011 (12)

För ganska exakt 2 år sedan var jag och Katta i Särna och tog en slapphelg med fokus på lugn, vila, umgänge och naturupplevelser.

I år tyckte vi att det var dags att återigen besöka Kattas andra hemort (både mammas och pappas släkt kommer därifrån) mycket också för att vi båda har haft en stressig period på jobbet och Särna är ett ganska optimalt ställe att vara på om man vill vara i fred.

Första steget var att åka bil dit. Något som gick rätt bra fram till de sista 7 milen då jag upptäckte att bilen hade dragit väldigt mycket soppa de senaste 5-6 milen. Jag hade lite tidigare lugnat en lite orolig Katta med att det var gooott om bensin kvar och att även om lampan började lysa så var det minsann 10 liter kvar.
Nu lös lampan och displayen talade om att vi hade bensin till 7 mil till och skylten vi passerade sa att det var 5 mil kvar till Särna.
Jag kollade momentanförbrukningen som låg på 1,4-1,5 liter per mil vilket är väldigt mycket även för min bil.
Jag började inse att det här skulle bli jävligt tajt, och det inte direkt så att det är gödslat med mackar i skogarna i norra Dalarna.
Jag kunde inte fatta att bilen drog så mycket, det var helt orimligt. Visserligen gick det rätt mycket uppför då och då men det kändes ändå inte som hela sanningen.
Då tänkte jag att jag skulle slå över från automat till manuell växeling för att kunna se till att jag körde på högsta växeln hela tiden.
När jag skulle göra det insåg jag att det redan var på manuellt... och att vi hade kört på fyrans växel.
Jag som strax tidigare tyckt att bilen lät väldigt mycket, tänkte på vinterdäcken och det där skumma ljudet från hjullagret som jag hade bytt på ena sidan för några veckor sedan.
Nu fick vi svaret.
Någon av oss har råkat komma åt växelspaken och växlat till manuellt läge och sen hade vi alltså kört på fyrans växel i säkert 10 mil.
Så jag lade så klart i automatläge igen och nu rörde sig inte bensinmätaren en millimeter de sista milen.

När vi så till slut kom fram så påbörjade vi operation värma upp stugan.
Det finns ett par eldrivna element och en liten kökspis som får sköta jobbet och det tar sin lilla tid att värma upp ett hus som stått i nära minusgrader.
Katta höll på att röka sönder både sig själv och hela huset medans hon försökte få eld i spisen.

Jag tyckte att det var dags att ge upp och att vi skulle köra på elvärmarna istället men strax därefter fick hon ordning på det. Kaminkvinnan kom jag att kalla henne under resten av helgen eftersom hon mest gick och petade i elden hela tiden (jag också ska erkännas).

Vi fixade en snabb middag och avnjöt den i soffan nästan iklädda ytterkläder i väntan på att huset skulle bli varmt. Den natten sov till och med jag med kläderna på vilket inte direkt hör till vanligheterna.

På lördagen tog vi sovmorgon och sen efter frukost gick vi den obligatoriska "broarna runt" (ca 8,5 km) som går från stugan över till Särna på andra sidan sjön och tillbaka igen.
Det här är första bron:

I Särna var det givetvis stripklubben som väckte störst uppmärksamthet, eller kanske inte ändå? Det kändes nästan naturligt att den låg där liksom.

En självklar anledning till att besöka Särna för Katta är att hälsa på sin mammas grav. Vi gjorde lite höstfint med en krans och lite ljus och en påse turkisk peppar, något som hon älskade när hon levde.

Sedan fortsatte vi vår vandring och noterade den stora mängden förfallna och övergivna hus. Vi diskuterade vad inköpspris för ett hus skulle vara i Särna.
Pendling till Norrköping/Stockholm är i och för sig inte speciellt smidigt så det är kanske ingen bra ide att bo där permanent.
Vidare till och över bro nr 2:

På söndagen gjorde vi en utflykt och det obligatoriska besöket till Njupeskärsfallet. Ett par kilometers vandring i härlig myrskog upp till det mäktiga fallet. Katta fick lämna rullatorn vid parkeringen (ärligt talat vet vi fortfarande inte riktigt vad den gjorde där men kudos till den panchis som tog sig upp utan den).

Första vyn av fallet på lite avstånd:

Lite närmare:

Jag hade gärna tagit en tur upp mot Idre och besökt trollbacken som jag inte fått uppleva i vuxen ålder och endast har ett mycket vagt minne av från barndomen. Det får bli nästa gång helt enkelt för att stressa mellan olika aktiviteter var verkligen inte temat för den här helgen. Det var att uppleva stillhet och vyer likt de från vattenfallet ovan eller som den här från sjön bara 200 meter från stugan.

På vägen hem körde vi på femmans växel mest hela tiden.

Egentid i Mormorsgruvan

Sista semesterrycket nu, jag börjar jobba på måndag.

Därför passade jag på att äntligen få gjort det som stod näst högst upp på "att-göra"(eller snarare "att-inte-göra")-listan. Nämligen att spendera en eller ett par dagar helt själv i Mormorsgruvan.

Nu tänkte jag dessutom inte göra ett skit förutom att bara vara som det så fint heter.

Jag började med att inviga min nya hängmatta riktigt ordentligt.


Sen gav jag mig ut på det spegelblanka vattnet i jakt på middag. Jag hade medvetet inte tagit med mig så mycket att äta för att motivera mig själv att fånga maten själv medelst fiskespö. Förutsättningarna kan inte bli mycket bättre än på bilden nedan när det handlar om avslappning... Det skulle möjligen vara bilden ovan då.


Det finns gott om fisk i den här sjön och jag vet var de brukar hålla till men trots det så ville sig inte fisket den här dagen.
Inget jag drog upp var större än så här:


Efter ett tag på sjön så drog ett åskoväder in så jag fick avbryta och ro väldigt snabbt in mot land ien.
Så med andra ord jag fick klara mig på äggmacka istället, inte fy skam det heller ska jag meddela!


Sen låg jag där i stugan med tända ljus, lyssnades på Sommarprat och njöt av en liten whiskey. Det här är fan i mig svårslaget ur njutbarhet och glömma-världen-synpunkt.



Så trots det dåliga fiskelyckan och lite otur med vädret så kommer jag göra om det här många gånger, förhoppningsvis ett par gånger till i år.

Helsingfors

Den senaste tiden har jag och Katten börjat höras och ses igen.
För att försöka hitta lite tid tillsammans så bokade vi en kombinations/kompromissresa till Helsingfors.
Finlandsbåt dit och en övernattning samt sedan flyg hem.

Båtenresan dit spenderade vi som sig bör när man åker kryssning... eller nåt.
Vi började med lite findricka:


För att sedan gå mer på "volym-dricka":


I kombination med en kortlek så gick det ganska snabbt att bli glad i hatten:


Särskilt när ställningen såg ut så här efter 4(!) omgångar Chicago (kåk, stege, kåk osv):


Tax-free shoppingen blev mest fönstershopping för min del. Den enda whiskeyn jag ville ha låg en bit utanför min priskänslighet.


Vi hade fint väder även om det, som vanligt, blåste väldigt mycket.


Vi skippade buffén och bokade bort på den "fina" restaurangen istället. Det var kanonkäk och vi blev väldigt nöjda och mätta. Att sitta och äta god mat, i gott sällskap, medans man tittar på solnedgången kan liksom inte bli fel.


På grund av upphovsrättsliga skäl publicerar jag inga bilder från resten av kvällen men vi kan väl säga att ja vi spelade bort en del i automaterna och ja vi drack lite mer och ja vi dansade galet.
Dagen efter vaknade vi lite sega, vissa (läs: jag) mer än andra, men klart över förväntan (hmm det där lät inte så bra).
Så vi gjorde en liten stadsvandring i Helsingfors via hotellet.


Första intrycket av Helsingfors var att det var ganska litet men väldigt fint. Inte fint nog tyckte tydligen finländarna för på nästan varje gata (jag överdriver inte) satt det byggnadsställningar framför ett eller flera hus. De bygge om/renoverade precis överallt.


En annan reflektion var att det allt som oftast stod både på finska och på svenska överallt. Väldigt praktiskt för det mesta men ibland ganska förvirrande:

Jag vet dock inte hur de kom fram till namnet "örfil" för när jag försökte beställa en så kollade servitrisen väldigt konstigt på mig.


Den trejde reflektionen är att det var väldigt många som tiggde eller uppträdde på gatan. Vissa ansträngde sig mer än andra.
Å ena sidan så fanns det de som helt sonika satt ner med en väska framför sig eller stod rakt upp och ner och höll fram en hatt, inget uppträdande, ingen lapp, ingenting.
Sen fanns det de som verkade ha rymmit från symfoniorkestern och killen som, förvisso pratade mer än han showade, men hans sidledshopp över killen på marken var rätt snyggt.



Vi nöjt god mat också iland och bland annat det här italienska ställe var riktigt bra.


Vi avslutade sedan resan ungefär som vi började fast på flygplatsen istället.


Helsingfors är helt klart en stad att åka tillbaka till. Kanske för att utforska lite mer än de två kvarteren mitt i stan som vi tenderade att hamna på hela tiden.

Flygvapenmuseum

Sent om sider kommer här lite bilder från vårt besök på flygvapenmuseum.

Jag minns inte ens när jag var här senast men det var säkert 20 år sedan.
Det hade med andra ord hänt en del.
Bland annat var det utbyggt rätt så rejält.
När jag var här så var det bara den röda delen som fanns.


Det var så klart en hel del flygplan att titta på men Linnéa var inte riktigt så intresserad som jag kanske hade trott.
Däremot hade man en väldigt bra lekavdelning som hon gillade.
Hon fick bland annat prova på att ratta ett flygplan både från cockpit:


Och ur tredjepersonsperspektiv:


Medans Linnéa roade sig med lekavdelningen turades jag och farmor om att utforska resten av utställningen. Jag gillar verkligen designen på Viggen, det kan vara det snyggaste flygplanet genom tiderna.


Favoritleksaken på hela utställningen var vindtunneln där barnen kunde ställa sig i vägen för en vind på drygt 20 m/s. Det blåste rätt bra...


Något som jag dessutom höll på att missa om inte mamma sagt till var utställningen av den nedskjutna DC-3an. Riktigt mäktigt att se och det var en otroligt välgjord utställning.


Det var kul att besöka museet igen efter så lång tid och hit kommer vi nog åka fler gånger. När Linnéa blivit lite större kanske hennes intresse för själva flygplanen är lite större också.

Kolmården 2011

En bra bit in i semestern så börjar man inse att tiden går väldigt fort.
Större delen av veckan regnade bort och eftersom det här var min sista semestervecka med Linnéa så hade jag en del saker jag ville hinna med.
Kolmården var en sak så när jag insåg att det skulle vara uppehåll i onsdags så bestämde vi oss för att åka dit.

Väl framme i Krokek, när det är ca 1 mil kvar, började det bli bilkö. "Vad konstigt" tänkte vi, måste ha hänt nåt här framme. För det kan väl inte vara kö hela vägen till djurparken?
Jo det var det. Sista milen tog nästan 40 minuter att köra. Hela den stora parkeringen var helt överfull så vi blev lotsade in i skogen till en reservparkering (eller nåt).

Väl inne på djurparken så kändes det dock inte som speciellt mycket folk. Den sväljer en hel del människor den där parken, mer om det senare.

Jag hade en strategi klar och det var att gå motsols för att maximera tiden med de roliga djuren (läs: de som inte finns i Sverige) och Bamselandet. Tidigare år när jag har varit där så brukar man fastna på Bamselandet och sen hinner man inte se djuren på savannen för att tiden helt enkelt inte räcker till.

För en gångs skulle så såg man alla skygga djur som jag aldrig sett tidigare när jag varit på Kolmården. Bland annat var Lodjuret framme, förvisso främst på grund av att det var matdags.



Sen fastnade vi hos elefanterna, Linnéa hade nog kunnat stå och titta på dem hela dagen. Vi stod också ganska länge, mest för att det var en elefant som påbörjade något som måste ha varit en mindre våldtäktsförsök på en annan elefant som försökte vila på en stor sandhög.



Sen fick vi se vart allt folk hade tagit vägen. De stod i kö till den nya linbanan som ersätter safariparken.
Vi delade först upp oss lite så mamma stod i kö och jag och Linnéa gick och tittade på tigrarna så länge.
Efter en stund gick vi också och ställde oss i kö när mamma hade kommit in i själva huset där kön fortsatte ringla genom en sån där labyrint som de brukar ha på Liseberg.
Ungefär mitt i blev Linnéa inte helt oväntat kissnödig. Så jag fick klättra ut med henne och sen klättra tillbaka in ingen medans många blängde så där svenskt på mig.



En väldigt fin tur var det men tyvärr var alla djuren väldigt slöa och det var egentligen inte värt den långa kötiden. Speciellt inte eftersom rösten i kabinen pratade om att vi skulle passera lejon på 2 meters håll och sen visade det sig att det bara var sant om ett lejon skulle bestämma sig för att klättra upp en en liten kulle precis där linbanan var. Enda chansen till det hade väl varit om man haft en halv zebra med sig eller nåt.



Så långt där borta, ca 2 meter ifrån staketet möjligen låg lejonen och sov.



Men det var i alla fall en grym utsikt över Bråviken!



Efter att ha köat till linbanan så var det dags att köa till delfinshowen.
Vi insåg att vi skulle tvingas vänta till nästa show när vi såg den här kön.



Men så verkade det inte som att de stoppade folk från att komma in så vi ställde oss i kön ändå och vi kom in och valde förvisso ståplats men det var inga problem alls och då slapp vi som sagt var vänta och sen stå i en timmes kö igen.



När vi hade avverkat de "coola" djuren och alla måste-göra-saker så kunde vi lugnt spatsera bort till barnens lantgård och de övriga skandinaviska djuren (som också var slöa).
Det tog ett bra tag innan Linnéa vågade närma sig getterna och ännu längre innan hon våga klappa längre en en halv sekund för att sen springa iväg.

Efter en kort visit till Bamselandet så började vi tänka på refrängen, Linnéa avslutade storstilat med att, helt på egen hand, klättra upp till och åka Sveriges längsta rutschkana! Hon som knappt vågar åka dem i lekparken hemma annars.



Vädret var helt perfekt, dvs molnigt men inte mulet och lagom varmt. Vi hade en kanondag helt enkelt. Tack farmor för att du höll oss sällskap!

Dagstripp till gruvan

Den här veckan bli inte riktigt som planerat, dåligt väder större delen av helgen och igår gjorde att mina planer att hänga utanför Norrköping grusades.

Idag var det tillräckligt dugligt för att vi skulle orka bege oss till Mormorsgruvan för en lite-version av semesterupplägget.

Jag tog med hängmattan jag införskaffade i syfte att spendera en hel del tid i tillsammans med en bok och en eller ett par öl.



Linnéa fick inviga sitt metspö även om hon var betydligt mer fokuserad på att få fiska än att faktiskt fiska. Metspö med mask är helt klart överlägset om man vill få napp och jag överdriver inte om jag säger att det nappade inom 30 sekunder varje gång jag slängde i reven med en mask på.
Vi släpte tillbaka alla fiskar men en fick vi ta med in till land så att jag först kirurgiskt (dvs med en grov kabeltång) fick avlägsna kroken från en väldigt glupsk abborre.

Det var ungefär så här nära Linnéa vågade sig fiskarna som vi drog upp.



Nu ligger planen att vi ska till Kolmården imorgon (insallah) och sen vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på med resten av min sk semester. Har fått indikationer att jag kan behöva jobba lite nästa vecka men hoppas så klart att jag slipper och att vädret tillåter fler turer ut till gruvan och Kristineberg.
Vart tar alla dagar vägen egentligen?

Tema: Linnéamys (94)

Jäkla skitväder rent ut sagt, jag som hade storslagna planer för den här veckan.
Nu får vi hålla oss till inomhusaktiviteter och idag tog vi en sväng till simhallen.

Det finns ett litet "lekland" för icke simkunniga och ett lite större lekland för större barn och barnsliga vuxna (som jag då mao).
Linnéa är någonstans mittemellan eftersom hon egentligen inte kan simma men tar sig runt bra med sina flytpuffar.
Efter lite trixande så åkte hon återigen vattenrutschkana själv.
Det var ett par, för mig, oroliga situationer när vi kom ifrån varandra men jag behövde inte leta speciellt länge för att hitta henne. Däremot har hon bevisat att hennes förtroendekapital i situationen "Stanna här tills jag kommer tillbaka" inte är speciellt högt.

Tiden gick ganska fort väl där även om jag till nästa gång kommer ta med en bok eller nåt så att jag kan sitta och ta det lugnt medans hon leker.

Min största framgång med dagen var att jag klarade klätterväggen som ingen annan (som jag såg) lyckades klara, jag satte mao småbarn och ett par lätt överviktiga medelålders föräldrar på plats i den frågan...

Verkar som att vädret ska hålla i sig imorgon också så vi får väl bege oss till Busfabriken eller flygvapenmuseet (det var ett bra tag sedan).

Heldag i Järva (igen)

Mattias, Andersson och jag tog tillvara på en gemensam ledig dag och åkte till Järva Disc Golf-park.
Vi gick totalt två varv på 27-hålsbanan och 5 varv på korthålsbanan, väldigt mycket frisbeegolf helt enkelt.

Fram tills den gågna helgen har mitt spel varit på topp kan man säga, jag har satt nya rekord på alla banor jag har spelat på. Tanken var att jag skulle försöka sätta ett nytt bra rekord även i Järva. Dock har mitt spel försämrats de senaste dagarna och i helgen var det inte alls så stabilt som det varit tidigare. Framförallt puttningen har blivit sämre.

På Järva straffas man direkt om man inte håller uppe spelet. Andersson gick ut starkt och kastade väldigt bra utkast med sin Tee-bird... två trädträffar senare (som helt otroligt nog tog på exakt samma ställe på discen) så såg den ut så här:


Under sitt nya smeknamn Tree-bird gick den inte riktigt lika bra och hans spel blev lidande.

För min del var det inte bara puttningen som inte stämde till att börja med, även utkasten gjorde att jag oftast hamnade i den här typen av lägen:


På sista rundan lyckades jag dock hålla uppe spelet tillräckligt mycket för att slå det gällande rekordet (i vårt gäng ska tilläggas) med 3 kast, tyvärr blev det inte under 100 som jag hade hoppats utan exakt 100 kast (på 27 hål, vilket är ett snitt på nästan 4 kast per bana vilket inte är speciellt bra).

Mattias som hade rekordet innan spelade bäst under den första rundan och tangerade sitt då gällande rekord. Även han hamnade dock ibland i onåd hos växtligheten på banan och en gång fastnade han i en tall men med en strategiskt placerad "pinne" kunde vi få ner den.



Vi avslutade dagen med 5(!) varv på korthålsbanan som vi inte upptäckt tidigare. Jag började rundan ganska bra genom att göra en hole-in-one på andra hålet.
Tyvärr är korthålen just det, korta. Därför känns det inte riktigt som en "äkta" hole-in-one men jag har hur som helst gjort en under en tävlingsrunda så det får duga tills jag gör en på en "riktig" bana.