Ljust & fräscht

Jag fick möjligheten att hänga med mina gamla kollegor på "Ljust & fräscht"-showen med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert då de fått in ett par återbud.
Så vem var jag att tacka nej till en gratis biljett till showen jag länge velat se och som dessutom går för sista gången nu?

Det var en ganska bra blandning av "allvar" och rena "stand-up"-inslag och herrarna lyckades ganska bra med att göra showen lokal genom att de hade pluggat in småorter och områden i Norrköping.

Favoritpartiet var när Henrik pratade om återvinning samt avslutningen när de framförde en låt, jag visste att Henrik kan spela gitarr men att Fredrik Lindström kan spela trummor hade jag ingen aning om.

Det som slog mig mest under hela showen var att jag egentligen känner speciellt träffad av budskapet.
Det är så klart meningen att man ska sitta där och nicka igenkännande och skratta lite åt sig själv för att man är "på" inredningstrender mm.
För mig har det dock inte varit så sedan jag slutade högstadiet i princip.
Jag gick klädd som skejtare (trots att jag aldrig åkt skateboard) genom senare delen av högstadiet, hela gymnasiet och en bit in under tiden på högskolan.
Jag har sedan högstadiet aldrig varit speciellt intresserad av mode och egentligen aldrig av inrednings-trender eller att vara "inne", med allt vad det innebär från att tex synas på "rätt" ställen eller åka på semester på coola och udda ställen.
När det gäller kläder så har jag bara ett intresse och det är att känna mig bekväm. Det grundar sig dels i att jag svettas väldigt lätt, och då menar jag på riktigt... jag svettas varje dag oavsett när på året. Jag svettas ute på vintern, om jag så bara har en t-shirt under jackan.
Det gör att jag inte tycker det är speciellt kul eller skönt att ha skjorta på mig till exempel.
Ska jag ha det så måste jag planera och köra med "absolut torr" natten innan (ni som inte provat det kan tänka er känslan av att sova med sandpapper i armhålan) annars har jag lökringar stora som CD-skivor framåt lunch.
Jag vet hur jag skulle kunna klä mig för att uppfattas vara "snyggt" eller propert klädd. Jag tjänar tillräckligt bra för att jag skulle kunna köpa märkeskläder och fina kostymer men samtidigt är jag (tack och lov) uppväxt med ett sunt förhållningssätt till pengar som gör att jag inte bränner pengar på sådant som jag inte anser att jag behöver.

Det jag egentligen vill säga är att jag inte är speciellt trendkänslig av mig, generellt sett vill jag förtydliga, så jag känner inte igen mig i den här personen som herrarna pratade om som hela tiden vill förnya sitt hem eller sin stil.
Jag bryr mig väldigt lite om detta även om det gör att jag känner av att jag ibland uppfattas som lite trist och nerklädd, något som jag däremot tycker känns lite jobbigt.
Jag vill faktiskt inte bete mig eller klä mig på ett visst sätt för att tillfredsställa någon annan än mig själv.

Vilken jävla resa!

Håhå jaja...

Jag fick i uppdrag att åka till Polen på en affärsresa för att besöka två städer, Szczecin (uttalas typ "Schtechin") och Wroclaw (uttalas typ "Vroshlavf").
Uppdraget var kort att ha möten med folk och kika lite på lokalerna.

Jag var ärligt talat inte jättetaggad inför resan då uppdraget i sig kändes väldigt onödigt och att jag inte har speciellt mycket kunskap om ämnet som utredningen gällde (kan inte gå in på det här av naturliga orsaker).
De hade kunnat skicka mig på modemässan i Paris och bett mig återrapportera vad de kommande trenderna för jackor skulle vara och få ungefär samma kvalitet på resultatet tänker jag mig.

Hur som helt så var min plan att åka från Stockholm på onsdagen, sova en natt i Szczecin, genomföra mötet där, åka vidare till Wroclaw på kvällen och sova en natt där, genomföra möte i Wroclaw och sen flyga hem på fredag eftermiddag.

Det började bra när tåget till Arlanda blev försenat så jag missade flyget. Fick boka om till ett nytt flyg (kostade x antal tusen).
Jag flög via Köpenhamn till Berlin och när jag kommer ut i ankomsthallen står det en snubbe där och håller upp en skylt med mitt namn på. Det är första gången jag varit med om det och det kändes lite surrealistiskt faktiskt.
Sen följde en 2 h lång bilresa från Berlin till Szczecin.

Väl framme checkade jag in på hotellet och passade på att käka lite innan jag försökte förbereda mötet dagen efter.

Mötet gick bra, de var väldigt trevliga och hade fixat mötesrum, fika och lunch till mig.

Intressant var också att man i lunchrummet hade ett "game room" dvs ett gäng fussball-bord och en TV med diverse spelkonsoler till. Detta tycker jag man borde införa på fler svenska kontor.

Sen var det dags för nästa bilfärd till flygplats igen. Den här gången såg föraren ut ganska exakt som killen i Hitman-spelen (minus vapnen och streckkoden i bakhuvudet), se bild http://bitly.com/QBaMem.
Men han var betydligt mer pratsam och väldigt trevlig.

På plats på flygplatsen i Szczecin visade det sig att flyget till Warsawa, där jag skulle byta till ett flyg till Wroclaw, var försenat med 1 timme. Jag insåg att det skulle bli tajt med tanke på att jag bara hade 1 timme väntan i Warsawa på anslutande flyg. Men killen i incheckningen lugnade mig och sa att "it's ok", och ja då skulle det väl säkert bli det också...

1,5 timme efter ordinarie tidtabell lyfte planet till Warsawa. På plats så mötes jag av en tjej från flygbolaget LOT som meddelade att jag hade missat flyget till Wroclaw (no shit).
De hade bokat ett hotell åt mig i Warsawa och fixat en plats på ett nytt flyg dagen efter.
Va bra tänkte jag tills jag fick se vilket flyg det var.
Jag skulle landa 20 min innan mitt flyg hem till Sverige skulle avgå.
Jag skulle med andra ord inte hinna med något möte i Wroclaw och jag skulle heller inte ens hinna med mitt flyg hem.

Jag åkte till hotellet och sov ett par timmar (bokstavligen), åkte till flygplatsen och försöka se om jag kunde få byta mitt flyg till Wroclaw mot ett flyg till Frankfurt som jag skulle mellanlanda i på vägen hem.
Det gick de så klart inte med på så jag fick boka ytterligare en ny biljett, den här gången på ett direktflyg, hem till Stockholm från Warsawa.

Så jag satt i ca 8 timmar på Warsawas flygplats och kände mig lite som Tom Hanks i filmen The Terminal, med undantag för att jag hade en dator med mig och kunde köpa öl.

Allt som allt så spenderade jag alltså mer tid på flygplatser än jag gjorde på kontor under den här resan.

Den stora fördelen med Polen var att allt var sjukt billigt.
Middagen på hotellet kostade ungefär 80 kr, hotellmiddagar i Sverige går väl aldrig på under 150 spänn?
En stor öl på flygplatsen kostade ca 35 kr, på Arlanda kostar det väl närmare 90 kr.

Så en semesterresa till Polen kanske vore något, men då gäller det nog att planera in ett par dagar extra för att vara på säkra sidan att man hinner komma fram till sin destination också...

Tankar kring motivation (3)

Jag har varit på en två dagars konferens med alla ledare på mitt företag.
Det har så klart handlat mycket om företaget strategi, nuläge och framtid.
Lite ryggdunkar och floskler så klart.
Men väldigt mycket innehåll också, framför allt en tydlighet i ledningen för en gångs skull.
Det svåra är sen att föra ut det hela vägen i organisationen, eftersom de som är med på dessa dagar är mellancheferna som filtrerar det som sen når ut till de som är längst ut.
Det spelar med andra ord ingen roll hur motiverande dessa dagar är om denna motivation inte tas på allvar och sprids ut i hela organisationen.

Det var en väldigt trevlig tillställning i stort och gårddagskvällens aktivitet var en variant av "halv åtta hos mig" där några grupper lagade förrätt och andra grupper huvudrätt för att sedan bjuda över andra grupper för att tillsammans intaga dessa.

Men någon som verkligen gjorde intryck var den obligatoriska motivationstalaren.
I det här fallet Manuel Knight, en stor svart amerikan som tjänstgjort i Special Forces och varit krigsfånge under Irakkriget (det första).
Han kliver in och bara äger scenen, fångar allas uppmärksamhet och lämnar ingen oberörd.
Vad är det som gör att vissa människor har "det" i dessa sammanhang?
Hur kan en person ha, med ett väldigt enkelt budskap, förmåga att entusiasmera och trollbinda en stor publik?
Jag önskar att jag hade bara en liten del av den förmågan.
Jag önskar också att fler fick chansen att träffa och lyssna på en sådan person.
Han talade om vad som krävs för att en organisation ska vara högpresterande.
Han hade inget annat än självkänsla och självförtroende och han var så klart också väldigt, väldigt rolig.
Jag som alltid sitter längst fram på föreläsningar och konferenser, osvenskt men jävligt smart om man vill få ut så mycket som möjligt, fick också komma upp på scenen för att illustrera en övning som alla samlade skulle utföra.
Den var en slags omvänd dragkamp där man kopplade ett fast handslag och sen skulle trycka den andres hand mot dennes midja. För varje gång man lyckades fick man ett poäng och uppgiften gick ut på att få så många poäng som möjligt.
Vad hände? Jo nästan alla stod och pressade för allt vad de kunde, men nästan ingen lyckades så klart få några poäng för att båda tryckte så hårt de kunde...
Men vad gick övningen ut på egentligen? Jo att. Skaffa. Så. Många. Poäng. Som. Möjligt... Vad skulle man då ha gjort? Jo man skulle så klart ha samspelat och växelvis tryckt och dragit för att båda skulle få så många poäng som möjligt. Men var det någon som gjorde det? Nej!
Alla såg det som en kamp där man skulle "vinna" över den andre.
Manuel skulle visa på mig och jag vill återigen påpeka att det här alltså var en stor snubbe som varit med i US Special Forces (förvissa lite drygt 40 år numera) och tror ni han lyckades skaffa några poäng mot mig?
Heeeeell no!
Han sa till och med "MAN! Damn you're strong! Are you from Norrland or something?"

Nu var det i och för sig inte det som var det viktiga men det kändes jävligt bra... Och vad säger det om mig? Varför är det så viktigt att vinna? Varför är den spontana inställningen att "nu jävlar ska jag visa vad jag går för och jag tänker inte vika mig en tum"?

Det var två citat från hans föreläsning som jag tar med mig i mitt ledarskap och som jag vill mena jag redan lever efter.
Det ena var: "If you want corn, plant corn".
Lite enklare uttryckt på svenska, som man bäddar får man ligga. Men det är också felvinklar för det handlar om att nå ett resultat och inte finna sig i en position eller ett sammahang.
Om jag vill nå ett mål, ja då är det jävlar i mig bäst att jag sätter igång och producerar också.
Låter enkelt? Det är det också men det är inte alltid man tänker så långt.

Det andra var "Execute or evacuate" alltså "utför eller stick", dvs om företaget säger "JUMP!" så ska du bara fråga "How high?" och "How many times?".
Om du vill fråga "Why?"... "Do it while you are jumping".
Exakt så ser jag på ledarskap och mitt eget sätt att agera när jag tar tag i saker...
Låter så klart väldigt militärisk och inte speciellt svenskt.
Men vad är alternativet? Vad är det som vi oftast gör?
Vi ifrågasätter och sätter oss med armarna i kors och undrar hur vi ska göra och ser alla problem istället för att ta tag i uppgiften och läras oss medans vi hoppar...

If you want corn, plant corn!

En evighetsmaskin

För er som inte använder Outlook kanske inte den här bilden säger så mycket men så här ser min kalender ut denna vecka. Alla rutor motsvarar ett möte, fysiskt eller via telefon. De lila är mina dagislämning/hämtningar.
Mellan dessa möten ska jag hinna med att jobba med det som jag har att göra, inklusive allt jag redan ligger efter med på grund av att mina veckor ser ut så här.
Dessa möten är så klart inte till för att lösa saker jag redan håller på med utan för att skapa fler möten och skapa fler uppgifter som jag måste ta tag i...

Awsome!

Tankar kring motivation (2)

Plötsligt händer det! Eller något i den stilen.
Det kanske räckte med att jag reflekterade över det, sa ifrån på vissa saker och tog tag i andra.
På något sätt fick jag lite motivation tillbaka under veckan.
Jag har gått lite på känsla den sista tiden och försökt väga saker utifrån flera perspektiv, inte bara kastat mig över det med huvudet före utan mer väntat in rätt läge så att säga.

Dvs inte så mycket John Terry:


Utan mer Glenn Hysén:


Det ska liksom kännas rätt också.

Vi får väl se hur det fortsätter...

30+

Jag fick ont i handleden av att ha den vilandes på bordet så jag fick beställa den här musmattan med inbyggt stöd.
Är det ett tecken på att man börjar bli gammal när man beställer ergonomiska tillbehör?

Tankar kring motivation

Det är ingen slump att jag inte skriver här så ofta som jag gjorde för ett år sedan, eller till och med för ett par månader sedan.
Det handlar om flera saker men främst om motivation att skriva och motivation att engagera sig i att dela med sig.
Jag har valt att fokusera på andra saker under våren och sommaren och jag har känt att jag har mått bra av att fokusera på sånt som jag inte upplever som krav.
Jag har insett att jag själv har satt ett krav på mig att skriva här ofta och att producera.
Jag har också insett att vardag mer har blivit just vardag och att även om dagarna med Linnéa fortfarande är väldigt roliga och givande blir det lite längre mellan de tydliga framstegen ju äldre hon blir. Inte för att det inte är intressant i sig men det blir inte lika lätt att hitta saker som känns tillräckligt intressant att skriva om eller att filma och lägga upp.

Självklart kommer jag fortsätta och jag kommer inte stänga ner bloggen, men jag kommer nog hålla den här uppdateringstakten, åtminstone för en tid framöver.

Tema: Verkshöjd? (54)

Övernattning i centrala Bollnäs...

Tema: Verkshöjd? (45)

Idag flyttade jag till ett nytt (bättre begagnat?) rum på kontoret.
Vår fastighetsavdelning har lyckats säga upp kontoret i Norrköping, med undantag för 30 parkeringsplatserna. De har även glömt säga upp kontoret i Linköping (där vi nu sitter fast i 3 år till).

Deras lösning? Att rakryggat erkänna att de gjort fel och företaget tar en extra kostnad för att ordna bra lokaler åt oss anställda?
Nej, så klart! De har nu försökt deala med fastighetsägaren för vårt nuvarande kontor att få vara kvar i ena delen (därav flytten) till december när vi sedan ska flytta till andra lokaler i Norrköping som ägs av fastighetsägaren till lokalen i Linköping för att han ska låta oss krypa ut ur 3-års avtalet.
Allt givetvis för att värna om oss peng... jag menar anställda.

Sveg

I onsdags förra veckan var jag i Sveg över dagen.
Det låter kanske inte som ett ställe man brukar åka till över dagen bara så där, och det är det inte heller.
Ca 4000 invånare mitt i Sverige, här skulle jag ha möte med en av våra lokala områdeschefer för att prata maknadsplan för jämtland och medelpad mm.

Han är aktiv i en liten skidförening som driver en skidanläggning precis utanför Sveg. Han hade därför bokat toppstugan för vårt möte och på vägen dit åkte vi skoter.
Det var första gången jag åkte snöskoter och även om vi inte direkt drog på som jag gjorde när jag åkte vattenskoter så var det riktigt kul.

Något som också var kul var att flyga till Sveg. Det gjorde vi i ett litet plan med 19 platser som inte hade någon dörr till cockpit vilket gjorde att man kunde se ut genom framrutan. Sen var det mycket slappare att andre piloten gjorde en liten snabb säkerhetsinformation utan loja flygvärdinnor som actade ut det hela. Självcatering med renklämma och snabb in och utcheckning gjorde det här till en av mina trevligaste flygningar hittills.

Hello Darkness My Old Friend (2)

I've come to speak with you again osv

Påsken närmar sig

Ibland gillar jag att vara på kontoret i Stockholm

Nuff said

Access Denied!

Hur man vet att man kommer få sparken del 1:
Lönesystemet vägrar låta dig lägga in ersättning för kostnader i tjänsten.

Man down!

Stackars Fallman har ramlat igen, ingen fara det är hans jobb, vems tur är det att klättra upp och hämta honom?

Tema: Jobba hårdare!

Som ansvarig för vår nya tjänst så inser jag att vi har en del kvar att göra när det gäller att sprida information om den...

För er som inte vet vad jag pysslar med om dagarna, förutom MSN-terror, följ länken:
http://www.relacomhome.se