Linnea 6 år!

Sjätte födelsedagen... sex år sedan jag körde runt i korridorerna på BB med den här lilla människan i en liten "låda" medans jag sakta försökte smälta vad jag hade varit med om.

Sex år sedan jag helt plötsligt blev mer känslig för att se på sorgliga filmer och läsa gripande texter.

Sex år sedan mitt liv helt plötsligt handlade mer om en annan person är mig.

Sex år sedan jag fick helt andra orsaker till att oroa mig för en massa hemska saker som skulle kunna hända.

Sex år sedan mitt hjärta började slå några extra slag per minut varje gång hon tittade mig i ögonen och log.

Sex år sedan kärlek fick en helt ny innebörd.

Sex år sedan jag förstod, i alla fall till viss del, meningen med mitt liv.

Sex år sedan jag först kunde känna känslan av att någon kramar mig inifrån.

Sex år sedan jag blev pappa till världens mest underbara lilla person.

Under dessa sex år har jag lärt mig en massa saker om mig själv och lärt känna den person som jag hoppas ska stå mig närmast under alla år jag finns till.

Grattis min älskade lilla tjej, grattis min största lilla upplevelse och grattis min underbara dotter!



(Jag ber om ursäkt för vårt ostädade sovrum och min raspiga sångröst i klippet ovan...)

Fram(tands)steg

Första tanden i överkäken tappad!

Efter en liten övertalning så drog hon loss den själv.

Hawaii (extended cut)

Här kommer då den långa Hawaii-filmen, en knapp timme lång och den som bestämmer sig för att kolla på hela får vara beredd på en hel del blåst och för snabba panoreringar (något att öva på till nästa resa).

Så här i november mörkret kan det vara ganska inspirerande att blicka tillbaka...

Utvecklingssamtal

I tisdags var vi på första utvecklingssamtalet på skolan.

Det var både goda och "dåliga" nyheter.

Som väntat så pratade vi mycket om att Linnea har lite problem med koncentrationen. Det är något vi märker av mycket hemma. Hon har väldigt svårt att fokusera när man pratar med henne och när hon ska göra något. Det är alltid något annat som lockar.
Jag kan känna igen mig själv i det men det är ändå något som hon behöver få stöd för om hon ska kunna klara av "riktiga" skolan nästa år.

Hon är dock väldigt glad och engagerad på skolan, dom märker (precis som vi) att hon trivs väldigt bra.
Hon är väldigt populär bland dom andra barnen när dom ska välja lekkamrater eftersom hon har så mycket fantasi och bra ideér till lekar. Däremot om leken utvecklar sig till något annat än som hon har tänkt sig så tappar hon lätt intresset (också något som jag känner igen mig lite för mycket i).

Hon fick höga poäng på uttal och ordförståelse men lite sämre på ordminne. Vi ska göra en utredning kring språket med kuratorn för att se mer vad vi behöver hjälpa henne med och förhoppningsvis ska det leda till en plan för vilket stöd hon behöver och hur vi kan hjälpa henne att utveckla det.

En födelsedag till arkivet

Ja i helgen fyllde jag alltså 33 år och det är ingen ålder på en häst som man brukar säga.
Fast jag diskuterade det där uttrycket med Katta och om det nu är så att man menar att en häst blir ganska gammal så är det ett lite märkligt uttryck eftersom hästar bara lever ca 30 år.
Det vore väl bättre att ta ett djur som blir riktigt gammalt, tex en havssköldpadda?
"33? Ja men det är ju ingen ålder på en havssköldpadda"...

Nåja, det jag tänkte gör var hur som helst att beskriva födelsedagen lite kort.

Jag gick upp ganska tidigt då pappa, Bosse, Petter och jag skulle upp till Mackmyra för att provsmaka vårt fat.
Trots det så fixade Katta i ordning en alldeles för lyxig frukost som jag, i ärlighetens namn, inte hann njuta till fullo innan det var dags att springa ner till bilen med fatkompisarna som väntade.

I vanlig ordning fick vi ett litet provrör med ca 5 cl whiskey från vårt fat som vi provade och den är väldigt god trots att den bara har legat i 2 år och 4 månader (och 5 dagar om man ska vara petig).
Sannolikt så kommer vi göra en provsmakning till i vår och sedan, om allt känns rätt, buteljera den efter sommaren.

Ett glas och en lapp för anteckningar om smak, lukt och utseende.

Whiskey i motljus.

Det ska bli intressant att se om whiskeyn tappar mer alkohol under kommande året. Den är nämligen fortfarande på ca 61% (den är 63% när dom fyller fatet) och det är ganska högt, särskilt om man vill känna mycket annan smak än sprit.

Provsmakningen höll i en byggnad vid det gamla destilleriet som numera är stängt då de har byggt ett nytt, inte lika charmigt men mer tekniskt imponerade. Omgivningen vid Mackmyra bruk är fantastiskt fin och den vackra höstdagen gjorde inramningen ännu bättre.

Det gamla destilleriet i Mackmyra bruk.

Det nya "gravity"-destilleriet.

Efter en god lunch och ytterligare några provsmakningar av Mackmyras övriga sortiment så åkte vi bilen tillbaka till Stockholm igen (de andra fortsatte förvisso till Linköping).

Där bjöd Katta på toastskagen och sedan fick jag en lapp med ledtrådar till vad vi skulle göra på kvällen. Jag fattade ingenting av den första.
Men när taxin närmade sig slussen gissade jag på att vi skulle till Akkurat som är en pub med många öl och whiskey-sorter.

Nästa stopp, som jag inte heller kunde lista ut, var en hipsterbar* vid namn Oliwer Twist inte så långt därifrån. Där testade vi några intressanta ölsorter.

*Jag skriver hipsterbar för att jag såg tre hipsters där och den låg på söder...

Nästa anhalt hade jag på ett sätt gissat fast ändå inte... Jag sa till Katta att vi borde prova Ardberg-restaurangen i Gamla stan som jag hade hört talas om. Katta spelade bra och pratade om att den nog inte hade öppnat än men att vi nog kunde gå dit "nån gång".

Och gissa vart det var vi skulle? Jo just det....

Istället för bröd** så fick jag tre olika sorters whiskey att prova innan maten. En jättegod Lagavulin Destillers edition från 1980 (specialbeställd av Katta eftersom jag är född 1980), en Ardbeg Day och en Kilchoman som är ett nytt destilleri på Islay (Skottland).

**Vi fick bröd sen också...

3 sorters whiskey och en jävligt snygg meny.

Jag beställde hjortinnanlår och det var heeelt suveränt!

Matbild värdig Instagram.

Så min födelsedag bestod alltså av flera saker jag tycker om väldigt mycket; Katta, whiskey, öl och god mat.

Jag ser redan fram emot att fylla 34!

Vi var ju bröllop...

Det har varit ganska tyst här ett tag och jag skyller delvis på att jag inte har haft något särskilt att skriva om och att GTA 5 släpptes nyligen så jag har spenderat en del tid framför TVn...

Jag tänkte i alla fall dela med mig av ett klipp från kyrkan på Erika och Jens bröllop som vi var på för ett par veckor sedan.
Katta sjunger "Av längtan till dig", tyvärr var inte kantorn särskilt vass men det blev väldigt bra ändå!


Det var ett mycket fint bröllop och en väldigt trevlig fest efteråt.
Trots att det var utlovat regn så blev det ändå soligt och ganska varmt hela dagen.

Föräldramöte

Ikväll hade vi första föräldramötet på skolan.

Personalen presenterade skolan och de som jobbar på avdelningen som Linnea går på.
De berättade lite om hur dom har lagt upp arbetet med förskoleklassen och vad dom gör på dagarna.
Kul att höra eftersom det enda Linnea säger när man frågar är att hon inte vet eller att hon inte minns...

Det är svårt att återberätta allt i detalj men det är alltid skönt att höra att dom lär barnen hur man är en bra kompis, att kunna sätta ord på sina känslor och att leken (förutom att vara en del i lärandet) är baserad på att man ska hjälpas åt, dela med sig och komma överens.

Jag fick även titta lite i "Boken om mig" som alla barnen själva klipper in bilder i och skriver (så gott dom kan) om vad dom gör.

Skolan har en blogg där dom skriver lite om olika aktiviteter och även lägger upp bilder.
http://folkparksskolansblogg.blogspot.se
Linnea går i röd grupp på förskoleklassen så om man klicka på kategorin "Förskoleklass röd" så kommer man till inläggen som handlar om hennes grupp.
http://folkparksskolansblogg.blogspot.se/search/label/F%C3%B6rskoleklass%20r%C3%B6d

Kolmården

Vi hade pratat om att åka till Kolmården på söndagen men vi hade inte planerat det så noggrant.

Till att börja med var det inte säkert om Katta skulle komma hem på lördagen eller söndagen men när vi på söndagsförmiddagen pratade om vad vi skulle hitta på så kom Linnea ihåg att vi hade diskuterat Kolmården.

Vi övervägde om det verkligen var ide att åka så pass "sent" (klockan var strax innan 12 och dom stängde kl 17).

Vi bestämde oss för att åka dit till slut och vi hittade verkligen rätt dag.

Det var fint väder och väldigt lite folk.

Faktum är att det på flera ställen kändes lite öde.

Kring huvudattraktionerna, som tex delfinariet, var det definitivt inte tomt men det var ändå inte så knökfullt som tidigare gånger vi har varit där.

Vi började med just delfinshowen eftersom den enda återstående föreställningen den dagen var kl 14.

Så vi fick så att säga skynda förbi savannen och aphuset men kom lagom i tid för att hamna långt fram i kön till delfinariet.

Showen "Life" var ny för i år och även om föreställningarna tidigare år också har varit mycket bra så var den här ännu bättre.

Snyggt gjorda animeringar som projicerades på väggen och pampig musik (inspelad av Norrköpings symfoniorkester). Och så de fantastiska delfinerna då förstås.

Det är så klart roligt att se när de hoppar och gör volter men det är något som berör en djupt i hjärtat med dessa fantastiska djur.

Jag blev tårögd flera gånger, utan att kunna sätta fingret på varför egentligen, och det är en äkta glädje som fyller mig när jag ser dom leka i vattnet. 

Vi gick sedan vidare och tittade till tigrarna som låg och sov uppe bland stenarna.

En hade som tur var bestämt sig för att slappa precis vid glasväggen så att man fick se könsneutralpronomendjuret på nära håll.

Slappande katt

Linnea hade tjatat om giraffer och zebror hela dagen och vi såg zebror på savannen men inga giraffer.

Jag förklarade att dom kanske inte var ute den här dagen men så bestämde vi oss för att åka safarilinbanan och då kom jag på att det var där man fick se bland annat girafferna.

Den var högre än bilden visar

Lejonen var som vanligt inte på showhumör utan låg mest och degade en bit bort men vi hade turen med oss hos björnarna. Två stycken lekte/bråkade i ett vattenhål precis under oss och Linnea ropade och frågade om dom inte kunde komma och hälsa på oss i Stockholm någon dag...

Sen tog vi en liten paus hos aporna innan det började bli dags att gå mot utgången.

På vägen dit så gick vi förbi savannen igen och då var det dags för djuren att "gå hem". En skötare stod och berättade hur det hela skulle gå till och Linnea stod och hejade på djuren när dom slussades genom grindarna in mot stallet(?).

Det är svårt att säga att det är prisvärt på Kolmården men man får i alla fall uppleva väldigt mycket roligt där och jag saknade inte Bamses värld som man annars brukar fastna på ett par timmar när man är där tidigt.

Det kändes som att vi prickade in precis det vi ville se och vi fick se alla djur vi ville se, även om några inte orkade spexa så mycket.

Till och med vargarna och lodjuren hängde ganska nära staketet när vi gick förbi.

En bra dag helt enkelt!

San Francisco (extended cut)

Sådär nu har jag satt ihop en längre version av filmen från San Francisco. Den innehåller även en lite om resan dit samt en bit av vägen från SF till LA.
Enda skillnaden egentligen är att det är mindre musik och mer jobbigt snack från mig samt en hel del skumma panoreringar och inzoomningar.

Den är lite under 30 minuter lång men om man ändå ska bemöda sig titta på den så rekommenderar jag ändå att man klickar på fullskärm och höjer kvaliteten till 720p, eller ännu hellre 1080p.

Hawaii teaser

Här kommer en liten "teaser" från Hawaii-resan.

The discgolf road trip

Jag fick till slut ihop en väääldigt lång frisbeefilm från resan och det är nog få som skulle orka kolla på hela eftersom den är nästan exakt en timme lång.

Jag kan dock rekommendera att kolla på introt och outrot (58:00) om man vill se det "roliga" och inte är så intresserad av att höra vårt mellansnack och titta på, till 85%, mediokra kast.

Ett par premiärer

Under veckan har det varit två mer eller mindre stora premiärer.

Den första var att Linnea nu har slutat på dagis och börjat på fritids på skolan som hon ska snart ska gå förskoleklass i.

Vi har försökt förklara vad som är på gång och jag ska inte direkt påstå att hon verkat varken positivt eller negativt inställd till att sluta på dagiset som hon spenderat ca 3,5 år på och istället börja på ett fritids med barn som hon inte har träffat förut.

Veckan har gått jättebra och personalen säger att hon har skött sig bra. Hon verkar kunna leka bra även med de äldre barnen. En stor fördel med Folkparksskolan är att den ligger, som namnet antyder, mitt i Folkparken i Norrköping. Där finns en ganska stor lekplats med en liten plaskdamm som Linnea alltid vill bada i. Eftersom vädret har varit ganska bra under veckan så har hon kunnat bada där och leka i lekparken hela dagarna. Något som jag sällan brukar orka gå igenom när vi är där.

Nu är det bara en vecka kvar innan förskolan börjar och det ska bli spännande att se vad hon tycker om det!

Den andra premiären gäller mig själv. Jag har i min ungdom spelat en hel del innebandy och även om jag spelade lite under tiden på högskolan så har jag endast spelat korta perioder med diverse "gubbgäng" sedan dess.

När jag i våras blev inbjuden att vara med i det bästa korplaget i Norrköping efter endast en provträning så kändes det lite overkligt (jaja jag vet att det är ganska långt ifrån att bli draftad till tex en NHL-klubb eller såld till ett fotbollslag i Sydeuropa) eftersom jag aldrig varit mer än en medelmåttig innebandyspelare som bäst.

Jag har bara varit med på ett par träningar under våren och efter en ganska lång semester så kändes inte direkt som att jag var i toppform när jag blev inbjuden att vara med i en cup i Stockholm med några spelare från ett par Div1-lag... Jag var både ödmjuk och taggad inför uppgiften.

Det var med ganska stor mängd nervositet jag igår (lördag) klev in på planen i min första match på drygt 5 år.

Vi förlorade första matchen lite snörpigt med 1 mål på grund av lite ostrukturerad organisation.

Andra matchen vann vi (förvisso också bara med ett mål men vi var klart bättre än det andra laget).

Matchen mot det bästa laget i gruppen slutade oavgjort efter att dom kvitterat under sista minuten.

Sista matchen spelades idag (söndag) och tyvärr visste vi innan matchen att vi inte hade chans att gå vidare till slutspel men vi mötte det "sämsta" laget och det blev en ganska enkel seger med 10-5. Det bästa var nog ändå att jag till slut fick trycka in en boll i nät också (visserligen i powerplay)!

Här laddar jag för ett dragskott som satt nära krysset

Det var riktigt kul att få spela match igen och jag är väldigt taggad inför korpserien som drag igång i höst. 

Jag har också insett att jag faktiskt är lite bättre än jag trott och särskilt med tanke på hur lite jag har spelat de senaste åren.

Att sammanfatta alla gigabyte...

Jag tänkte så här, jag gör en film per stad (som jag skrev tidigare) per stad för att få ihop nånting ganska snabbt. Sen tänkte jag att jag skulle göra en extended version per stad + en 100% frisbeefilm och sen en hawaii-film, blir det bra?

Det här är kanske inte direkt "best of" så att säga utan kanske mer en "teaser"?

håll till godo...
Det rekommenderas att man klickar på det lilla kugghjulet och väljer 1080p (om man har en uppkoppling som tillåter det) och kör fullskärm på filmerna för att kunna "njuta" av full-HD upplösningen).

Löpning under resan

Jag hann med två löpturer under USA-resan som jag skrev om i förra inlägget. Den ena var i San Francisco och den andra i Los Angeles.

Jag hade min Garmin-klocka med mig så att jag kunde spara löpturerna, det är något visst med att kunna se på en karta att jojomen, här har jag sprungit.

Det var inte direkt mina främsta rundor vare sig i hastighet eller distans men det är så klart inte det viktigaste när man kan säga att man har sprungit uppför Lombard Street och länge Venice Beach.

Att sammanfatta en resa...

Jag har varit hemma i mer än en vecka nu men jag har ännu inte "orkat" tagit mig för att sätta mig och skriva något här om själva resan.

Det var en väldigt lång resa till att börja med och väldigt många fantastiska upplevelser så klart.

Jag har filmat otroligt mycket (ca 80 GB totalt) och jag vill sätta ihop någon slags film från resan.
Troligen får jag dela upp det lite eftersom det skulle bli en väldigt lång film annars.

Sannolikt kommer det bli en "film" från resp. stad på västkusten, en discgolf-film och en eller ett par Hawaii-filmer.

Till att börja med ska jag dela filmen från när jag stukar tån när jag ska försöka gå på lina.

Vi började med att flyga från Arlanda tidigt på morgonen via London till San Francisco.
I London fick vi hjärtat i halsgropen när vi satt vi gaten och dom ropade ut i högtalarna att "Mr Sund" skulle komma fram. Både Mattias och jag gick fram, eftersom vi inte visste vem av oss dom menade, och jag tänkte att "nu är det kört, jag kommer inte få åka med". Det visade sig att på något sätt hade inte Mattias registrerats i säkerhetskontrollen men dom kunde fixa det från gaten så vi fick åka med utan problem.

På planet njöt vi av filmutbudet och gratis drinkar, något som jag utnyttjade fullt ut (inte bara alkoholhaltiga sådan ska tilläggas).

I San Francisco så var klockan 15 på eftermiddagen men hemma i Sverige var det nästan midnatt så man var lite småtrött. Vi åkte till vårt hotell och laddade om för att gå ner till Fishermans warf och kolla läget.

Sedan lade vi oss skapligt och gick upp tidigt för att hinna med så mycket sightseeing som möjligt dagen efter.

San Francisco är en jäkligt häftig stad, min favorit på resan skulle jag säga, och man går hela tiden och undrar hur fasen som klarar av alla dessa branta backar. Vissa var så branta att man fick ta en paus när man gick upp för dom.
Jag var så klart tvungen att ta en löprunda uppför Lombard street (den kända kurviga backen) och det var lättare sagt än gjort. De första två kvarteren gick rätt bra men sen tog det bara stopp och jag fick gå ett par kvarter, fram till själva kurvbacken och därifrån sprang jag hela vägen. Riktigt kul!

Vi spelade lite discgolf i Golden Gate park och i Stafford Lake som ligger ett par mil norrut.
På vägen hem så stannade vi vid en redwoodskog och tog in de pampiga träden. Helt klart en av de bästa upplevelserna på fastlandet.

Ett par dagar senare körde vi söderut mot Santa Cruz och vi var överlyckliga när vi hämtade ut bilen.
Vi hade bokat en Ford Escape och hade ingen aning om hur stor/liten den skulle vara för fyra grabbar med väldigt mycket packning (för att vara grabbar).
Det visade sig att vi fick en Ford Edge istället, en nästan ny sådan och den var jäkligt fet. Hur skön som helst att köra och vi fick in all packning (även om det verkligen var fullt).

I Santa Cruz spelade vi discgolf och sov en natt innan vi körde vidare mot Los Angeles.

Tyvärr kom vi lite försent till Santa Monica så vi kunde inte riktigt njuta av utsikten där men å andra sidan kom vi fram skapligt till hotellet så att vi kunde lägga oss och gå upp tidigt dagen efter och utnyttja tiden i LA.

Vi slösa dock bort ett par timmar med att köra runt och leta efter ett bra ställe att se Hollywood-skylten.
När vi gav upp och åkte tillbaka till hotellet så gjorde vi det vi kommit på att vi borde ha gjort från första början, fråga dom som jobbade där vart man skulle åka.
15 min senare stod vi på en kanonbra utsiktsplats precis nedanför skylten.

Vi gick runt lite på Hollywood boulevard och tittade på stjärnorna i trottoaren.
Vi tog en sväng till Venice Beach och Mattias och jag badade lite.
Det är en sjukt stor strand, både lång och bred, jag har inte tänkt på det när man har sett filmer eller tv-program.

En dag spenderade vi ute i en stor klädbutiksoutlet där vi handlade en hel del kläder, framför att Kula och Andersson shoppade loss ordentligt.
På kvällen tog jag en kort löptur på Venice beach till Santa Monica piren.

Därefter körde vi österut och spelade lite mer discgolf på vägen innan vi påbörjade färden mot Las Vegas.
Sista banan vi spelade på var en discgolfbana som låg på en vanlig golfbana, det innebar stora fina öppna hål och, framför allt, att vi fick hyra golfbil!
Så barnsligt roligt det var att köra runt med golfbil och samtidigt få spela sin favoritsport.
Eftersom man slapp gå plus att man satt i skugga hela tiden i bilen så blev man inte lika trött som man var efter dom andra dagarna vi spelat.

Vägen till Las Vegas var öken, bokstavligt talat alltså. Det var i princip en enda lång raksträcka uppför, uppför och åter uppför.
Att komma in i Nevada var verkligen som att kliva över en gräns, det första kasinot låg ett par hundra meter från gränsen.

När vi väl var framme i Vegas försökte vi hitta in till The Strip och vi kom till slut fram, fast inte riktigt ända i början. Det var kanske tur det för det var vansinnigt mycket trafik och varje rödljus tog drygt en minut att slå om till grönt.

När Mattias och jag hade lämnat bilen så gick vi till hotellet och insåg att 40 graders värme är jääävligt varmt.
Jag fattar ärligt talat inte hur folk kan bo i den där staden...

De kommande dagarna spenderade vi mest på kasinot så klart. Jag hade lite tur med slotsen så jag gick faktiskt plus de första dagarna vilket innebar att jag kunde förlänga min speltid något eftersom jag visste att jag med väldigt stor sannolikhet inte skulle gå på plus totalt sett.

Sista kvällen var jag även med i en pokerturnering (Texas Hold'em så klart) vilket kändes sjukt stort och framför allt väldigt nervöst. Jag var så torr i munnen efter en halvtimme att jag knappt kunde prata.
Pulsen när jag höjde första gången var 180 minst... Tyvärr gick det inte så bra, eller jag hade förvisso inte räknat med något annat heller, men jag vann några händer och åkte inte ut först.

Jag fick sen ta farväl av mina reskamrater och bege mig till flygplatsen för att åka till nästa etapp på resan, Honolulu!

Jag väntade på flygplatsen på Kattas flyg som landade ca 1,5 h efter mitt.
Vi fick skjuts in till lägenheten av de som vi hyrde rummet av.

Dagen efter hängde vi lite på Waikiki beach och tog det lugnt.

Dagen efter flög vi till Big Island och hämta ut vår bil, en Jeep Wrangler. Vi körde in till Hilo och åkte och tittade på Rainbow falls som ligger nära centrum.
Sedan åkte vi ut till våra värdar Johnny B och Rocky, två krigsveteraner som bodde i ett hus i regnskogen (mer om dom i ett kommande inlägg).
I deras hus bodde vi 4 nätter och på dagarna åkte vi på dagsturer med bilen.
Vi åkte bland annat till Volcanoes National Park och tittade på den fantastiska naturen och utsikten vid kanten till Kīlauea Iki-kratern.
Denna krater hikade vi ner i ett par dagar senare, riktigt häftigt med tanke på att den hade utbrott 1959 och det pyrde fortfarande rök på sina ställen nere i kratern.
Jag var, så klart, tvungen att prova kasta en frisbee nere i kratern.

Naturen på Hawaii och i synnerhet på Big Island är helt fantastisk. Gröna regnskogar och branta svarta klippor med hårda vågor. Vi stannade på flera ställe och bara tittade ut över havet och beundrade utsikten.

Vid Waipio Valley gick den en superbrant väg ner i dalen där man kunde köra bil ner (om man vågade och hade fyrhjulsdrift) och titta på ett högt vattenfall. 

Vi valde att gå istället och vägen ner gick så klart utan större problem men klättringen uppigen tog verkligen ut sin rätt. Backarna i San Francisco var plana i jämförelse.

På kvällen åkte vi upp på Mauna Kea, det högsta berget på Hawaii och det är där man har byggt en massa observatorier på grund av den rena luften och den låga mängden ljusföroreningar.

Vi kom inte hela vägen upp till toppen då den vägen var ganska farlig att köra på kvällen så vi stannade vid en turistinformation där dom hade stjärnkikare och lite information om stjärnhimlen.

Stjärnhimlen vi såg där var helt klart den bästa jag någonsin sett. Man förstår varför dom väljer att ha observatorierna där. Vi såg alla möjliga stjärnkonstellationer (efter att guiden hade pekat ut dom förvisso) samt när ISS åkte förbi.

Ena dagen åkte vi och snorklade i några tidvattenpölar och vi spanade även efter havsköldpaddor. Det var riktigt häftigt att se, trots att man mest såg när dom stack upp huvudet ur vattnet.

När vi åkte tillbaka till Oahu så hämtade vi ut vår andra bil vid flygplatsen, en Ford Mustang cab.

Vi körde till North Shore och "checkade in" på vårt bästa boende under hela resan.

En spartansk lägenhet i ett hus precis vid stranden. Vi hade en liten altan utanför huset där vi kunde sitta och titta på stranden, vågorna, havssköldpaddor och solnedgången... magi helt enkelt.

Oahu är en väldigt liten ö i jämförelse med Big Island (det hör kanske på namnet) så att åka från norra sidan ner till Honolulu tog inte mer än 45 min till en timme beroende på vilken väg man tog. Vi åkte kustvägen för att få se så mycket gröna berg och fina stränder som möjligt. Tyvärr var det ganska molnigt under dessa dagar så det tog bort lite att "pampigheten" från bergen men det var jäkligt fint ändå.

Vi hikade upp till en fantastisk utsiktsplats vid en gammal fyr och njöt av utsikten.

Sista dagarna spenderade vi i Honolulu och gick runt lite på stan, eller gick och gick, jag hade stukat tån så jag linkade mest.

Sista dagen hikade vi upp på Diamonds Head, en krater som ligger bredvid Waikiki och spanade in utsikten över Honolulu. Det var inte helt enkelt att gå upp där med stukad tå men upp skulle jag så upp kom jag.

Det är väldigt svårt att skriva om Hawaii känner jag för det är så svårt att beskriva hur vackert det är.

När jag haft tid att klippa ihop mina filmer så kommer jag lägga upp det här så blir det kanske enklare att visa hur jäkla underbar den där övärlden är.

Hit ska vi absolut tillbaka någon gång!

Tema: Semester 2013 (3)

Nu är jag nervös... Om ca 2,5 h ska jag sätta på mig tåget mot Arlanda.
Imorgon (om allt går som det ska) ska jag flyga till USA på sommarens stora resa.
Jag är nervös för att något ska gå fel eller att jag ska ha glömt en massa saker.
Det mesta brukar ordna sig men just när man ska till USA känns det extra jobbigt eftersom man vet hur jävla petiga dom är.

Hur som helst så kommer det vara ännu tystare här på ett tag fram över.

Cirkus Maximum

Jag minns inte när jag var på Cirkus senast men det var nog minst 20 år sedan.
Det var svårt att missa Cirkus-tältet som ligger på vägen till dagis och det var också svårt att hitta på en ursäkt för att slippa gå dit när Linnea hade upptäckt den.
När jag skriver ursäkt menar jag inte att jag inte vill unna henne roliga saker men när jag såg att biljetterna kostade 370 kr (330 kr för barn) så kände först jag att det kanske inte riktigt var värt det.

Vi slog följe med en av barnen som ska börja i Linneas förskoleklass till hösten. Vi hade råkat på henne och hennes pappa när vi var och åt på Texas Longhorn dagen innan och det visade sig att de skulle på dit på torsdagsföreställningen.
Väl där insåg jag att jag inte hade kontanter med mig och det första vi möttes av var ett förtält fullt med försäljning av godis, sockervadd mm... Bra start!
Som "tur" är så kunde man ta ut pengar i biljettkassan så Linnea fick en sockervadd (30 kr) som hon åt halva av.
Det var ett ganska litet tält och platserna som kallades "loge" var platser längst fram. Där hade Michelle och hennes pappa bokat platser och han lät Linnea sitta med Michelle i "logen" medans vi satte oss på läktaren.
Eftersom det var långt ifrån fullsatt (det var nog inte mer än cirkus 100 pers där... förlåt jag kunde inte låta bli) så smög vi dock fram till logen när föreställningen hade börjat.
Michelle hade fått en snurrande och blinkade leksak av sin far, den skulle givetvis Linnea låna konstant och det slutade med att jag köpte en till henne (80 kr) för att hon skulle låta Michelle få ha sin ifred. Dessa gick så klart sönder på vägen hem.

Föreställningen var klart över förväntan. Clownnumren brukar bli lite väl jobbiga men med undantag för ett hysteriskt visslande i en visselpipa så var dessa rätt ok också.
Det började bra med hästar så Linnea fastnade direkt. Först en stor "Lilla gubben"-liknande häst som bla dansade och sedan dundrade det in 6 små varianter som körde för fullt i den lilla manegen.
Mest imponerade, för vuxna iaf, är nog ändå akrobaterna. Sinnessjukt att man kan hänga i en arm och snurra runt i en sån där ring som man hängde i på gympan när man var liten 7 meter över marken.

Sen i halvtidsvilan så visade det sig att man fick rida på de små hästarna och ett par kameler inne i manegen, det skulle ungarna givetvis också göra så det blev två varv i manegen till det nätta priset 30 kr.

Något som även imponerar är logistiken kring Cirkusen. Dom smällde upp allt på natten innan första föreställningen och när vi kom ut ur tältet efter föreställningen ( ca kl 21 på kvällen) så hade man under tiden i princip demonterat allt runt om kring själva cirkustältet. På morgonen dagen efter när vi åkte till dagis så stod alla lastbilar uppradade och redo för avfärd till nästa ställe.

Det kanske var värt det i alla fall...

Inskolning #1

Linnea missade tyvärr första inskolningsdagen på grund av att hon var sjuk men i tisdags var det dags för andra tillfället och den här gången var hon frisk och väldigt taggad!

Det var dock inte så mycket för oss föräldrar då vi inte fick vara med under de 2 timmar som barnen tillbringade där utan vi blev förpassade till personalrummet.
Så jag kan inte kommentera själva inskolningen så mycket eftersom Linnea inte direkt kunde/ville redogöra för var de hade gjort men hon tyckte det var bra i alla fall, sa hon.

Det är ett tillfälle kvar nästa vecka och sen är det bara att vänta på att det ska bli augusti när hon ska börja på fritids där. sen börjar själva läsåret den 19e augusti.

Långhelg!

Jag hade glömt bort att fredagen efter Kristi flygare räknades som klämdag och att jag var ledig. En positiv överraskning måste jag säga. Fyradagarshelger kommer inte så ofta och trots att vädret från igår kväll till morgonen idag inte var så bra så verkar det bli bättre ut i helgen.



Vi var på 35-årskalas i onsdags och sov över hos Kattas syster så Linnea fick hänga lite med Dolly och Amanda igår. Det var kanonväder och tjejerna ville gå till sjön för att bada.
"Jovisst bada på ni" sa jag lite sarkastiskt då jag inte trodde att de skulle komma längre än strandkanten innan de insåg att det var för kallt.
Det var dock inte så kallt, det kändes faktiskt inte värre än att jag hade kunnat bada själv. Linnea har tidigare år inte varit speciellt förtjust i att bada i sjöar och hon brukar frysa vid matbordet så jag var väldigt överraskad när hon vadade med vatten upp till bröstet.
Visst hon frös men hon var i flera gånger. Det var säkert delvis tack vare att både Dolly och Amanda också badade så vi får se om hon kommer bada nästa gång vi är ute i Mormorsgruvan eller på mormor och morfars landställe.

Inskolning

Att tiden går fort är kanske en av de mest uttjatade klyschorna när det gäller barn men nu är det hur som helst inte så långt kvar innan Linnea ska börja skolan. Eller förskolan då förstås. 6-års eller vad det nu kallades när man var liten.

Under maj så ska vi på besök vid tre tillfällen för att träffa lärarna och de andra barnen.
Jag ser väldigt mycket fram emot det, jag tror inte Linnea förstått riktigt vad det innebär ännu men vi har varit  och tittat på skolan utvändigt ett par gånger så hon vet vart det är i alla fall.

Den 19e augusti drar läsåret igång och det är "bara" 3,5 månad kvar!

Fia och djuren

Vi hittade en bok som barnen på dagis har gjort. Det är en historia om en flicka som heter Fia som leker med djur i skogen. Barnen leker historian tillsammans och så tar personalen bilder.
Linnea spelade tydligen Fia och hela upplägget var en ganska rolig grej tyckte jag.

Linnea kör Harlem Shake

Årets inköp?

Jag sålde min systemkamera förra året då jag aldrig orkade släpa med den i tid och otid. Den var helt enkelt för osmidig att ta med och stillbildsfotografering är heller inte något som jag tycker är särskilt roligt.
Något som jag däremot tycker är väldigt roligt är videoredigering.
För att kunna göra filmer med bra kvalitet krävs så klart ett bra grundmaterial.

Många nya (och dyra) systemkameror är väldigt bra att använda för att filma med. Fördelen är också att man kan dra nytta av möjligheten att skaffa objektiv med olika egenskaper för att skapa filmer med fina fotografiska effekter.
Att köpa en renodlad videokamera med motsvarande egenskaper är desto dyrare och billiga videokameror är inte tillräckligt bra för att kunna göra allt man kan tänkas vilja göra när man ska försöka skapa konstnärligt foto.

Men det finns också vissa videokameror i mellanskiktet som har bra optik (om än inte utbytbar) och inte kostar lika mycket som en riktigt bra systemkamera.
Jag var verkligen i valet och kvalet att köpa en ny systemkamera eller att köpa en lite bättre (läs: dyrare) videokamera.
Mitt val föll till slut på en videokamera och närmare bestämt en Panasonic HC-X920 som fått bra recensioner.
Jag har ännu inte kunnat testköra den ordentligt så jag vet inte riktigt om jag har gjort ett bra val men det känns bra... och dåligt. För som alltid när man köper något så tänker man (läs: jag) "jag kanske skulle köpt nåt annat istället".

Framtiden får utvisa om kameran kommer fylla det behov jag saknat när jag bara använt mobilen.

Det hade varit kul att haft möjligheten att använda en sån här kamera under Linneas första år.
Givetvis är jag glad att jag har många filmer och bilder från den tiden, och det är kanske inte lika viktigt att allt är högupplöst, men jag kan inte ungå att få lite dåligt samvete över att jag inte kommer kunna visa Linnea filmer från hennes barndom som är i bra kvalitet.

Det kanske det blir ändring på från och med nu...

Gustafsson & Schyffert

I julklapp fick jag bland annat en biljett till att gå och se Björn Gustafsson och Henrik Schyffert på Rival i Stockholm tillsammans med Katta, hennes syster och hennes systers man.

Vi började med en lyxig middag och avslutade med att se showen.

Det var stundtals väldigt roligt, särskilt Björn var väldigt skön. Han pratar i princip konstant och det är nästan bara en massa påhittade grejer som låter ungefär som att han hittar på medans han pratar.
Bland annat en historia om när Måns Zelmerlöw fastnade med ena pungkulan mellan plankorna i en bastu hemma hos Per Morberg... Ja ni hör själva.

Även hans monolog om ordet "hen" var rolig. Hen ska ju vara ett könsneutralt ord och han använde det i sina historier med två karaktärer där det var väldigt uppenbart vem som var man och vem som var kvinna vilket var väldigt kul faktiskt (jag inser när jag skriver att det kanske inte låter jätteroligt men det var det hur som helst).

Schyffert har blivit märkbart äldre och kör lite samma material som han gjorde på "Ljust & Fräscht" som jag såg tidigare i år. Eftersom jag inte hade sett Björn uppträda tidigare kanske det gjorde att jag tyckte hans delar var bättre.

Det var så långt kvar till föreställningen när jag fick julklappen som jag hade nästan glömt bort det när det väl var dags, men det var en väldigt bra present så tack så mycket för det Katta!

När tystnar lammen?

Efter en premiärrunda frisbeegolf i Olstorp på långfredagen så åkte jag hemmåt igen för att fira påsk tillsammans med Kattas syster och familj.

Linnéa, Amanda och Dolly hade precis haft påskäggsjakt och det var full fart hemma.

Vi avslutade kvällen med lite tv-spel och tjejerna var väldigt uppspelta inför läggdags... Inte för att de skulle gå och lägga sig då förstås utan för att de ville vara vakna.

Linnea hade varit lite krasslig under veckan så hon somnade ändå ganska snabbt men Dolly och Amanda höll igång till strax efter elva på kvällen.

På söndagen åkte vi en sväng hem till pappa för att "fira" hans födelsedag (som visserligen inföll en knapp månad sedan) och titta lite på alla nyfödda lamm.

Vi fick till och med se en lamning live, vilket var första gången för mig. De är så himla söta de små liven.

Hela ladan var full med bräkande får och man blev nästan lite knäpp efter ett tag, det var svårt att låta bli att bräka tillbaka.

Roligast var ett litet lamm som sprang runt och ropade "Nääe", "Nääe" hela tiden.

Jag passade även på att hämta hem en Mackmyra-whiskey som jag bytt till mig. Dealen är att killen jag fick den här flaskan av ska få en av mina när vi har tappat vårt fat.
Den var god, även om man märkte att den inte varit lagrad så länge.

Klättring

Äntligen kom vi iväg till Klätterhallen i Norrköping på deras "prova-på"-söndag.

Jag har bara provat klättervägg en gång tidigare och då var jag både höjdrädd och hade för dålig teknik för att ta mig upp till toppen på annat än den lättaste väggen.

Höjdrädslan var inte lika påträngande den här gången men det var precis lika jobbigt som förra gången.

Känslan när underarmarna stelnar 2 meter från toppen är svår att sätta ord på men besvikelse är en underdrift.

Man blir väldigt imponerad när man tänker på att det finns personer som kan klättra upp för bergssidor som är både vertikala och lutar utåt när man själv har svårt att ta sig upp för en "snitslad" bana med konstruerade grepp inomhus...

Efter två etapper på höga väggen så gick vi till "boulderhallen" som består av kortare banor som man klättrar utan rep (man kommer bara 2-3 meter över marken) och med tjocka madrasser under där man kunde prova lite mer lekfullt att hänga halv upp och ner och inte behövde lida av höjdskräck.

Jobbigt värre men bra träning och väldigt roligt. Det kommer definitivt bli fler besök.

På pricken lik sin far

Det var återigen dags för att träffa Linnéas läkare och prata om medicinering och hennes astma.
Vi gick igenom hennes medciciner och diskuterade vad vi kunde försöka dra ner på.
Hon har 3 mediciner mot astmabesvären och nu bestämde vi att gå ner på 2 för daglig behandling och se hur det går.

Vi bestämde även att göra nya pricktest för att se om hon har några allergier. Det gjordes när hon var runt 2 år senast och visade då ingenting så det kändes värt att prova igen.
Förra gången fick jag sitta och hålla i henne för kung och fosterland medans hon gallskrev, jag var helt svettig efteråt.
Den här gången var det först försök med övertalning och mutor i form av utlovad glassbelöning osv.
Hon är ganska rolig när hon blir upprörd för hon är en riktig drama queen och ganska bra på att argumentera för att hon ska slippa.
Sköterskan visade på mig först och hon var väldigt mån om att kolla om det kom blod på mig.
Sen lovade vi att vi baaara skulle rita på hennes arm och inte sticka med någonting. Sköterskan ritade små gubbar och bilder (7 st) där pricktesten skulle utföras
Sen lovade vi att vi baaara skulle droppa på lite vätska på teckningarna och att vi inte skulle sticka någonting.
Sen gav sköterskan mig en manande blick och jag höll fast hennes arm medans han utförde pricktesten.
Hon var ledsen men hon märkte att det inte var så farligt så det var mer sveket som hon var upprörd över tror jag än att det gjorde ont.

Det fick över ganska snabbt och sen fick vi vänta en kvart på att se om det skulle bli någon reaktion och då satt vi och pratade medans hon åt glass.
Som tur var så visade inget av testen någonting så hon verkar ha samma typ av besvär som jag hade när jag var liten, även om jag mer hade ansträngningsastma än förkylningsvarianten.

Med andra ord kan vi hoppas på att det växer bort.

Noll hål

Idag var vi hos tandläkaren för kontroll.
För ca 2 år sedan slog Linnea i en tand som började bli mörk och tandläkaren sa då att den troligen hade dött och skulle lossna.
Som tur(?) var så ljusnade tanden igen och den sitter fortfarande kvar.
Hon har istället tappat de två framtänderna i nederkäken och på rötgenbilderna såg vi att de nya tänderna fram i överkäken var på väg fram.
6-årständerna (de som kommer upp längst bak) var också på väg men hon är ju född sent på året så det är inte så konstigt att dom inte dykt upp ännu.

Mest oroliga är vi nog för hennes tandgnisslande på nätterna. Främst för att man blir orolig för hur hennes små tänder mår men också för att det håller en vaken ibland. Det är tydligen väldigt vanligt och kan bero på oro eller att barnet är lite för uppspelt innan läggningen enligt tandläkaren. Bettskena är inte att tänka på för små barn så vi får försöka ha lite lugn och ro innan läggningen helt enkelt.

Hon sköter sig väldigt bra under besöken, gapar stort och ligger helt stilla när röntgenbilderna tas.
Jag kan bara tänka mig hur hemskt det måste vara att släpa med sitt barn till tandläkaren om dom är rädda.
Ser vi bara till att sköta tandhygienen så får vi hoppas att hon inte utvecklar någon tandläkarskräck innan hon blir vuxen åtminstonde.

Gamla människa!

Jag var på väg för att handla och gick upp för den branta backen på Sandgatan som leder upp till Kungsgatan.
På väg upp ser jag att någonting ligger på marken en bit upp och jag inser att det är en rullator, ytterligare en bit upp ligger det, vad som skulle visa sig vara, en äldre dam i 85-årsåldern.

Jag och skyndar mig fram tillsammans med en annan kille som kommer från andra hållet.
När jag kommer fram så hjälper vi först damen upp och försöker reda ut om hon har skadat sig på något sätt.
Hon hävdar bestämt att hon absolut inte har skadat sig.
Jag frågar extra noga om hon slagit i huvudet, höften, armen eller handleden. Jag ser att hon är skakad och att hon gråter, troligen av chocken.
Vi hjälper henne upp, inser att hon har lastat rullatorn med två tunga matkassar (vilket troligen är orsaken till att hon har tappat kontrollen i den branta backen), och frågar vart hon är på väg.
Det visar sig att hon bor i en trappuppgång i närheten så vi hjälper henne in dit och till hissen.
Jag frågar återigen om har ont någonstans och hon menar att det har hon inte och tillägger att hon är ganska vig för sin ålder eftersom hon var gymnast i yngre dar...

Jag säger att det är inget vidare väder att ge sig ut i om man har rullator och bär på så pass tunga matkassar.
Jag försöker jag skoja till det och säga att det var tur att inte rullatorn åkte ner för hela backen och hamnade i strömmen för då skulle hon behöva gå tillbaka och handla igen. Då skrattar hon lite och och säger att "Det här kan jag inte berätta för min man för han sa att jag inte skulle gå ut eftersom det var så halt".
Jag fortsätter att fråga om vi ska ringa någon (hoppas på att hon ska ge oss namn på ett barn eller barnbarn som kan komma och hjälpa henne) men hon förklarar att det behövs då rakt inte.

Vi hjälper henne till hissen och ber henne att känna efter igen så att hon inte har skadat sig på något sätt och jag ber henne lova att hon ringer någon eller sjukvården om hon får ont. Hon menar fortfarande (precis som man själv är om man ramlar offentligt och någon frågar hur det gick och man envist hävdar att 'det gick bra" fast man har ont som fan) att det inte är något fara alls och trots att det tar emot så kan jag så klart inte tvinga henne att åka till sjukhuset fast jag egentligen tycker att det vore det bästa.

Nu sitter jag hemma och ångrar mig för att jag tycker att jag borde ha ringt och ordnat så att hon hade kommit in till sjukhuset för kontroll- Jag kan bara hoppas bara att hon inte är skadad eller att hon själv tar kontakt med sjukvården om det är något.
Hur "ska" man göra i sådana situationer egentligen?

Hundfjället 2013

Jag fick en fjällenresa i födelsedagspresent av Katta.

Förra årets resa till Kläppen när vi åkte själva med Linnéa var både mysig och rolig , ända fram tills att hon blev kräksjuk på natten till lördagen...

I år skulle nästan hela släkten följa med också och vi skulle njuta av två åkdagar tillsammans.

Det skulle även bli andra försöket för Linnéa att få hålla sig frisk nog för att försöka lära sig åka skidor.

Det började mindre bra med hög feber under veckan och en ganska hängig, men som vanligt tapper, Linnéa som kolla på film i baksätet under den långa färden norrut.

För en gångs skulle så var det riktig vinter hemma också, i vanliga fall brukar vägen inte se ut så här förens man närmar sig Malung.

Vi fick lite konstiga tips av GPSen också, varför trodde att jag skulle vilja bo på E20 vet jag inte...

 Vi kom fram strax innan 16 på torsdagskvällen och tog en kort sväng ner till backen för att åka lite snowracer.
Sen bodde vi in oss i stugan tillsammans med farmor, gammelmormor och gammelmorfar.

På fredagen hyrde vi utrustning och gav oss upp i barnbacken.
Linnéa kom ihåg hur man åkte lift och stod lika "bra" på skidorna i år som förra året.

Tyvärr fanns det ingen skidskola för kortveckoresenärer (är nog ganska svårt att lära någon att åka skidor på två dagar ändå) så vi fick turas om att leka skidskola.

Efter ett par timmar så var det dags att sätta sig i slogboden och värma fötterna.

När farmor tog över så körde Katta och jag ett par repor i det underbara, men kalla, vädret.

Linnéa kämpade på trots lite feber men fick runda av ganska tidigt. 

Sent på fredagskvällen anlände så även de bägge farbröderna samt Ramona, Toffe och Victoria.

På lördagen tog vi nya tag i barnbacken och Linnéa åkte stolliften upp till toppen där vi testade selen och körde Trollskogen (klassisk barnbacke i Hundfjället) som hon uppskattade väldigt mycket.

Det var ett ganska bra benpass att köra Trollskogen med henne då man fick hålla en slags jägarvila-pose hela vägen.

På eftermiddagen fick jag på mig brädan och åkte lite med brorsorna och Katta.

Katta och jag avrundade med ett obligatoriskt åk i väggen-backen. Den var inte lika isig som tidigare år jag varit där och inte heller lika brant som jag minns den. 

Vi rundade sedan av med en klassisk afterski på kvällen!

Tack Katta för att du bokade och fixade och tack alla som följde med och hjälpte till att göra det till en mycket trevlig vistelse!

Uppdatering kring bilen

Vår bil blev klar för nästan två veckor sedan.
Då hade vi varit utan den i nästan exakt tre veckor.
Som tur är så kunde vi låna Kattas pappas bil en del under tiden men det känns skönt att ha fått tillbaka sin egen bil igen.

Som tur är så var alla skador på plast och metalldelar som gick att byta ut. Eftersom vagnskadegarantin täckte skadan så satte de också dit bara nya delar (något annat hade vi inte accepterat).
Enligt snubben på verkstaden så ska det ha varit några skador som kunde påverka bilens körförmåga eller dyl och det ska heller inte påverka pris vid försäljning.

Jag tror att vi klarade oss förhållandevis lindrigt undan med tanke på hur det såg ut vid skadetillfället.

Eftersom vi hade en sk MER-försäkring så fick vi dessutom avbrottsersättning för varje dag som vi var utan bil och det täckte nästan hela självrisken vilket inte heller var helt dumt.

Oavsett så känns det skönt att äntligen ha fått tillbaka vår egen bil och att den verkar gå som den ska.

Dagens Aftonbladet

Alltså rubriksättarna på Aftonbladet är ju allvarligt skadade i huvudet...

Tema: Linnéamys (103)

Det blir färre och färre inlägg som handlar om Linnéa och det beror mer på mig än henne.
Det är att jag blivit mindre och mindre intresserad av att sätta mig och skriva om alla vardagliga saker.
Sen är det klart att det är lite svårare att hitta stora utvecklingssteg att sätta fingret på ju äldre hon blir.
Själva syftet med att skriva om saker som händer i vardagen och filma små, kanske obetydliga, saker var att jag vill ha en bra dokumentation med text, bild och film som Linnéa kan titta på när hon blir äldre.

Efter att ha tittat igenom alla gamla super-8 rullar när jag letade material till filmen jag visade på Ramonas 50-årsfest så insåg man att det ändå är väldigt roligt att titta på "gamla" filmer, även om de inte illustrerar något speciellt tillfälle eller en unik händelse.

En sak som är roligt, det vet alla som har barn, är när dom börjar slänga sig med uttryck (oftast utan att förstå exakt vad de innebär). Eller när de bara säger spontant hur de känner för något och så blir det så där underbart som det bara kan bli när barn uttrycker känslor.
Den senaste veckan var det ett par tillfällen som jag tänkte skriva upp eftersom jag inte har dom på film.

Vi fick ärva ett fint köksbord av Kattas syster och sambo. När Linnéa upptäckte att vi hade ett nytt bord så hörde jag ifrån köket:
"Åhhh en nytt stort bord! Jag är alldeles förtrollad!"

När vi var ute i parken och åkte pulka så gick vi igenom en liten dunge med granar, Linnéa stannade och tittade sig runt och sa:
"Wow, vilken magisk skog!"

Och så min favorit då så klart när hon kröp upp till mig i soffan, kramade mig och sa:
"Jag är så liten, men du är stor som hela världen!"

Dom kan vara som små poeter ibland...


I år kunde jag för första gången stå och titta på medans Linnéa själv kånkade upp sin snowracer upp för pulkabacken. Hon bad om hjälp flera gånger men gav ändå inte upp när jag sa att hon klarade det själv.
Hon åkte tills det blev mörkt (vilket det förvisso blir ganska tidigt så här års).

Den här backen är betydligt högre och brantare än någon backe som vi åkte i när vi var små, men det bekymrade inte Linnéa. Eller pappa heller för den delen som, så klart, var tvungen att åka ända ifrån toppen.

Det gick jäkligt fort och trots att man har ratt på dom där så lämnar styrförmågan en hel del att önska.

Det fick bli ett antal pareringar med fötterna för att inte åka ut i skogen och det var ärligt talat lite läskigt i den brantaste delen. Man vill inte gärna behöva stå och förklara sig för en annan förälder varför man körde på deras unge bara för att man var "tvungen" att "testa" snowracern.

December 2012

Under december blev det rätt så mycket fokus på fulkalendern i bloggen och jag har ärligt talat inte tagit mig för att skriva om så mycket annat.

Det har varit en väldigt händelserik månad på många sätt och det har också varit väldigt mycket resande fram och tillbaka till olika firanden och dylikt. Framöver blir det dock inte lika mycket resande vilket jag återkommer till.

Det började väl med Linnéas födelsedag, vi firade lite hemma när hon fyllde och som jag skrev i inlägget då så kunde tyvärr inte släkten komma och fira med oss på grund av snöovädret.
Under helgen som följde så hade vi en riktigt, och Linnéas första, barnkalas på Busfabriken som hon firade tillsammans med några av barnen från hennes dagis och ett par andra kompisar.

Helgen efter så firade vi min mosters 50-årsdag med ett stort kalas i Åkersberga.
Det var mycket trevligt och god mat.
Jag var väldigt nervös innan då jag skulle visa en film som jag jobbat med under hösten.
Jag fick idén för flera år sedan när jag satt och tittade på några gamla super-8 filmer som mormor och morfar sparat.
Inspirerad av den film som Kattas syster och hennes kille gjorde åt Katta när hon fyllde 30 så ville jag göra en film som skulle symbolisera mamma och Ramonas nära relation till varandra.
Låten "You are my sister" med Antony & the Johnsons är i sig den bästa en hyllningen så jag behövde egentligen bara sätta bild till musiken.

På söndagen så var Katta och jag i Globen för att se Ricky Gervais, riktigt bra!

Helgen därefter så var det dags för det årliga julfirandet som brukar innebära en hel del tid i bilen.

Vi lyckades dock optimera det hela ganska bra i år genom att vi besökte pappa på lördagen och sen åkte vidare upp till Stockholm på söndagen.

Jag och Linnéa var i Åkersberga över julafton och skulle egentligen ha åkt till Katrineholm där hon skulle fira med Jennies släkt men då hade dom blivit magsjuka så vi blev kvar en dag extra i Stockholm istället.

Det gjorde i och för sig inget att vi dels slapp åka iväg på juldagen + att det blev lite mer tid för Linnéa med lekfavoriterna Mattias och Daniel.

Väl hemma igen efter julfirandet så blev det en liten backlash på allt roligt när det visade sig att någon kört på vår bil när den stod parkerad på gatan.

Inte bara kört på utan mer eller mindre mosat skulle jag vilja säga.

Så bilen fick fira nyår på en stängd verkstad och vi vet i skrivande stund varken vem som orsakade det (mina misstankar går till plogbilen) eller hur pass väl det går att åtgärda skadorna utan att vi försämrar bilens potential vid försäljning. 

Så till nyårsfirandet tog vi en hyrbil upp till Stockholm (återigen) och ringde in det nya året tillsammans med Sara, Micke, Lisa och Niklas. Fantastiskt god mat och mycket trevligt.

Planen var att försöka få barnen att somna kl 20 och strax innan 23 så somnade Linnéa...

Under läggningen hade hon även vickat loss sin lösa tand, så under 2012 tappade hon båda framtänderna i nederkäken.

Jag är inte mycket för nyårslöften men jag ska försöka göra ett par ansträngningar när det gäller vad jag stoppar i mig kan man väl säga.