Jag har varit hemma i mer än en vecka nu men jag har ännu inte "orkat" tagit mig för att sätta mig och skriva något här om själva resan.
Det var en väldigt lång resa till att börja med och väldigt många fantastiska upplevelser så klart.
Jag har filmat otroligt mycket (ca 80 GB totalt) och jag vill sätta ihop någon slags film från resan.
Troligen får jag dela upp det lite eftersom det skulle bli en väldigt lång film annars.
Sannolikt kommer det bli en "film" från resp. stad på västkusten, en discgolf-film och en eller ett par Hawaii-filmer.
Till att börja med ska jag dela filmen från när jag stukar tån när jag ska försöka gå på lina.
Vi började med att flyga från Arlanda tidigt på morgonen via London till San Francisco.
I London fick vi hjärtat i halsgropen när vi satt vi gaten och dom ropade ut i högtalarna att "Mr Sund" skulle komma fram. Både Mattias och jag gick fram, eftersom vi inte visste vem av oss dom menade, och jag tänkte att "nu är det kört, jag kommer inte få åka med". Det visade sig att på något sätt hade inte Mattias registrerats i säkerhetskontrollen men dom kunde fixa det från gaten så vi fick åka med utan problem.
På planet njöt vi av filmutbudet och gratis drinkar, något som jag utnyttjade fullt ut (inte bara alkoholhaltiga sådan ska tilläggas).
I San Francisco så var klockan 15 på eftermiddagen men hemma i Sverige var det nästan midnatt så man var lite småtrött. Vi åkte till vårt hotell och laddade om för att gå ner till Fishermans warf och kolla läget.
Sedan lade vi oss skapligt och gick upp tidigt för att hinna med så mycket sightseeing som möjligt dagen efter.
San Francisco är en jäkligt häftig stad, min favorit på resan skulle jag säga, och man går hela tiden och undrar hur fasen som klarar av alla dessa branta backar. Vissa var så branta att man fick ta en paus när man gick upp för dom.
Jag var så klart tvungen att ta en löprunda uppför Lombard street (den kända kurviga backen) och det var lättare sagt än gjort. De första två kvarteren gick rätt bra men sen tog det bara stopp och jag fick gå ett par kvarter, fram till själva kurvbacken och därifrån sprang jag hela vägen. Riktigt kul!
Vi spelade lite discgolf i Golden Gate park och i Stafford Lake som ligger ett par mil norrut.
På vägen hem så stannade vi vid en redwoodskog och tog in de pampiga träden. Helt klart en av de bästa upplevelserna på fastlandet.
Ett par dagar senare körde vi söderut mot Santa Cruz och vi var överlyckliga när vi hämtade ut bilen.
Vi hade bokat en Ford Escape och hade ingen aning om hur stor/liten den skulle vara för fyra grabbar med väldigt mycket packning (för att vara grabbar).
Det visade sig att vi fick en Ford Edge istället, en nästan ny sådan och den var jäkligt fet. Hur skön som helst att köra och vi fick in all packning (även om det verkligen var fullt).
I Santa Cruz spelade vi discgolf och sov en natt innan vi körde vidare mot Los Angeles.
Tyvärr kom vi lite försent till Santa Monica så vi kunde inte riktigt njuta av utsikten där men å andra sidan kom vi fram skapligt till hotellet så att vi kunde lägga oss och gå upp tidigt dagen efter och utnyttja tiden i LA.
Vi slösa dock bort ett par timmar med att köra runt och leta efter ett bra ställe att se Hollywood-skylten.
När vi gav upp och åkte tillbaka till hotellet så gjorde vi det vi kommit på att vi borde ha gjort från första början, fråga dom som jobbade där vart man skulle åka.
15 min senare stod vi på en kanonbra utsiktsplats precis nedanför skylten.
Vi gick runt lite på Hollywood boulevard och tittade på stjärnorna i trottoaren.
Vi tog en sväng till Venice Beach och Mattias och jag badade lite.
Det är en sjukt stor strand, både lång och bred, jag har inte tänkt på det när man har sett filmer eller tv-program.
En dag spenderade vi ute i en stor klädbutiksoutlet där vi handlade en hel del kläder, framför att Kula och Andersson shoppade loss ordentligt.
På kvällen tog jag en kort löptur på Venice beach till Santa Monica piren.
Därefter körde vi österut och spelade lite mer discgolf på vägen innan vi påbörjade färden mot Las Vegas.
Sista banan vi spelade på var en discgolfbana som låg på en vanlig golfbana, det innebar stora fina öppna hål och, framför allt, att vi fick hyra golfbil!
Så barnsligt roligt det var att köra runt med golfbil och samtidigt få spela sin favoritsport.
Eftersom man slapp gå plus att man satt i skugga hela tiden i bilen så blev man inte lika trött som man var efter dom andra dagarna vi spelat.
Vägen till Las Vegas var öken, bokstavligt talat alltså. Det var i princip en enda lång raksträcka uppför, uppför och åter uppför.
Att komma in i Nevada var verkligen som att kliva över en gräns, det första kasinot låg ett par hundra meter från gränsen.
När vi väl var framme i Vegas försökte vi hitta in till The Strip och vi kom till slut fram, fast inte riktigt ända i början. Det var kanske tur det för det var vansinnigt mycket trafik och varje rödljus tog drygt en minut att slå om till grönt.
När Mattias och jag hade lämnat bilen så gick vi till hotellet och insåg att 40 graders värme är jääävligt varmt.
Jag fattar ärligt talat inte hur folk kan bo i den där staden...
De kommande dagarna spenderade vi mest på kasinot så klart. Jag hade lite tur med slotsen så jag gick faktiskt plus de första dagarna vilket innebar att jag kunde förlänga min speltid något eftersom jag visste att jag med väldigt stor sannolikhet inte skulle gå på plus totalt sett.
Sista kvällen var jag även med i en pokerturnering (Texas Hold'em så klart) vilket kändes sjukt stort och framför allt väldigt nervöst. Jag var så torr i munnen efter en halvtimme att jag knappt kunde prata.
Pulsen när jag höjde första gången var 180 minst... Tyvärr gick det inte så bra, eller jag hade förvisso inte räknat med något annat heller, men jag vann några händer och åkte inte ut först.
Jag fick sen ta farväl av mina reskamrater och bege mig till flygplatsen för att åka till nästa etapp på resan, Honolulu!
Jag väntade på flygplatsen på Kattas flyg som landade ca 1,5 h efter mitt.
Vi fick skjuts in till lägenheten av de som vi hyrde rummet av.
Dagen efter hängde vi lite på Waikiki beach och tog det lugnt.
Dagen efter flög vi till Big Island och hämta ut vår bil, en Jeep Wrangler. Vi körde in till Hilo och åkte och tittade på Rainbow falls som ligger nära centrum.
Sedan åkte vi ut till våra värdar Johnny B och Rocky, två krigsveteraner som bodde i ett hus i regnskogen (mer om dom i ett kommande inlägg).
I deras hus bodde vi 4 nätter och på dagarna åkte vi på dagsturer med bilen.
Vi åkte bland annat till Volcanoes National Park och tittade på den fantastiska naturen och utsikten vid kanten till Kīlauea Iki-kratern.
Denna krater hikade vi ner i ett par dagar senare, riktigt häftigt med tanke på att den hade utbrott 1959 och det pyrde fortfarande rök på sina ställen nere i kratern.
Jag var, så klart, tvungen att prova kasta en frisbee nere i kratern.
Naturen på Hawaii och i synnerhet på Big Island är helt fantastisk. Gröna regnskogar och branta svarta klippor med hårda vågor. Vi stannade på flera ställe och bara tittade ut över havet och beundrade utsikten.
Vid Waipio Valley gick den en superbrant väg ner i dalen där man kunde köra bil ner (om man vågade och hade fyrhjulsdrift) och titta på ett högt vattenfall.
Vi valde att gå istället och vägen ner gick så klart utan större problem men klättringen uppigen tog verkligen ut sin rätt. Backarna i San Francisco var plana i jämförelse.
På kvällen åkte vi upp på Mauna Kea, det högsta berget på Hawaii och det är där man har byggt en massa observatorier på grund av den rena luften och den låga mängden ljusföroreningar.
Vi kom inte hela vägen upp till toppen då den vägen var ganska farlig att köra på kvällen så vi stannade vid en turistinformation där dom hade stjärnkikare och lite information om stjärnhimlen.
Stjärnhimlen vi såg där var helt klart den bästa jag någonsin sett. Man förstår varför dom väljer att ha observatorierna där. Vi såg alla möjliga stjärnkonstellationer (efter att guiden hade pekat ut dom förvisso) samt när ISS åkte förbi.
Ena dagen åkte vi och snorklade i några tidvattenpölar och vi spanade även efter havsköldpaddor. Det var riktigt häftigt att se, trots att man mest såg när dom stack upp huvudet ur vattnet.
När vi åkte tillbaka till Oahu så hämtade vi ut vår andra bil vid flygplatsen, en Ford Mustang cab.
Vi körde till North Shore och "checkade in" på vårt bästa boende under hela resan.
En spartansk lägenhet i ett hus precis vid stranden. Vi hade en liten altan utanför huset där vi kunde sitta och titta på stranden, vågorna, havssköldpaddor och solnedgången... magi helt enkelt.
Oahu är en väldigt liten ö i jämförelse med Big Island (det hör kanske på namnet) så att åka från norra sidan ner till Honolulu tog inte mer än 45 min till en timme beroende på vilken väg man tog. Vi åkte kustvägen för att få se så mycket gröna berg och fina stränder som möjligt. Tyvärr var det ganska molnigt under dessa dagar så det tog bort lite att "pampigheten" från bergen men det var jäkligt fint ändå.
Vi hikade upp till en fantastisk utsiktsplats vid en gammal fyr och njöt av utsikten.
Sista dagarna spenderade vi i Honolulu och gick runt lite på stan, eller gick och gick, jag hade stukat tån så jag linkade mest.
Sista dagen hikade vi upp på Diamonds Head, en krater som ligger bredvid Waikiki och spanade in utsikten över Honolulu. Det var inte helt enkelt att gå upp där med stukad tå men upp skulle jag så upp kom jag.
Det är väldigt svårt att skriva om Hawaii känner jag för det är så svårt att beskriva hur vackert det är.
När jag haft tid att klippa ihop mina filmer så kommer jag lägga upp det här så blir det kanske enklare att visa hur jäkla underbar den där övärlden är.
Hit ska vi absolut tillbaka någon gång!
