Tema: Verkshöjd? (69)

Pappa har verkligen tagit fasta på det som i större städer klassas som trend, dvs att äta närodlat, ekologiskt och inte köpa mat med tillsatser osv.

Jämförelsevis är ribban ganska hög, det är inte alla som kan "tillverka" sitt egen lammkött, kyckling eller sin egen honung till exempel.

Den här gången hade vi turen att få se kycklingarna medans de var relativt små fortfarande. De är verkligen helt sjukt mjuka att klappa!

Katta och jag blev väldigt inspirerade av pappas hemgjorda glass, så till den grad att vi passade på att köpa en glassmaskin på vägen hem.

Vi har lite att jobba när det gäller konsistensen men det var j-vligt gott!

Tema: Semester 2012 (2)

I alla år har jag här på bloggen skrivit om vårt traditionsenliga midsommarfirande på mormor och morfars landställe. I år blir givetvis inget undantag för vad vore väl en tradtion utan upprepning?

En tradition som däremot tagit slut är dansandet runt midsommarstång nere vid sjön.

Därmed inte sagt att det inte blev någon dans runt midsommarstång, givetvis anordnar vi då en mindre, bättre och gemytligare stång- och dansupplevelse på tomten.

I år är det extra många saker att fira, halva släkten fyller jämt, ett par st förlovar sig och i övrigt så är det rent allmänt bara roligt att träffas och umgås.

Det är värt att skåla för! 

Resten av midsommaren förflöt enligt den mall som traditionsenlighet brukar kräva, mat + snaps och både bra och dåliga sånginsatser (jag tar på mig den). 5-kamp med ytterst tveksam poängsättning där "konstigt nog" arrangören lyckades kamma hem segern. Kubbvinst samt fysiklektion med tjejlaget kring hur kraftens riktning direkt styr rörelse av objekt som träffas av kraften. Knottanfall. Kvalificerat gitarrspel och mindre kvalificerat gitarrspel (jag tar på mig den också) och stämsång samt skränsång (ja va fan jag tar den också). Och öl, ganska mycket öl faktiskt... (nähä, jaha, ja men då tar jag den med då för i he-vete).

Det var hur som helst väldigt trevligt!

Tema: Linnéamys (101)

Jag har funderat lite på ett projekt att ge Linnéa som dels ska lite mer långsiktigt än att måla en teckning eller bygga ett legoföremål.

Tanken är att hon ska ha något som kräver lite ansvar och att hon ska kunna känna att hon bidrar till något som hon kan se effekten av efter en tids "arbete".

Valet föll på att försöka odla något.

Vi börjar med en avokadokärna tänkte jag eftersom det är en stor och fin kärna som man kan plantera på ett roligt sätt (se bild) så slipper hon stå och stirra på en blomkruka i flera veckor.

Sen när jag läste på lite och insåg att det kunde ta månader innan kärnan började gro så fick jag komma på något lite mindre tålamodskrävande som första projekt.

Då mindes jag krassen som vi odlade på papper när jag var liten. Den växer så snabbt så det borde bli ett perfekt första objekt i väntan på avokadon.

Krassen började växa ut genom fröna redan efter ett par dagar och även om Linnéa verkade mer intresserad av själva vattnandet än växten så tycker hon att det är spännande att gå ner och titta på sin växt på morgonen efter att hon har vaknat.

Nu får vi se om det blir något av den där avokadon...

På den sjätte dagen skapade han...

I lördags så gick vi till Arbetets museum i Norrköping efter att jag hade läst om att de hade en skaparverkstad (inte skapelseverkstad som jag skrev på Fejsbok).

Skäms på mig som inte varit på museet trots att jag bott i den här stan i 12 år snart.

Det är ett riktigt bra museum faktiskt och nu hastade vi igenom utställningen eftersom Linnéa var taggad på att måla och pyssla.

Vi får gå dit en annan gång och faktiskt kika på utställningen ordentligt.

Jag var helt säker på att det skulle vara full fart inne i skaparverkstaden och att man skulle få slåss med andras barn om penslar och flörtkulor.

Döm om min förvåning när vi inte bara var helt själva där först utan att de även hade en stor arsenal av material för att pyssla och bygga.

De hade ett undervattenstema (Havets skatter) och man fick utgå ifrån en skokartong och bygga sin undervattensmiljö med hjälp av färg, glaskulor, snäckskal, legoattiraljer, färgglatt papper, snören och allt möjligt annat.

Det var svårt att låta bli att pyssla lite själv också och snart satt jag där och slogs med Linnéa om limtuben och färgpaletten.  När man väl kom in i det så kunde man inte sluta, jag skulle också kunna sitta och 

Det kom in ett par barn familjer till men det var de enda andra där på de dryga 2 timmarna (!) som vi spenderade med att bygga upp våra fantastiska undervattensmiljöer... Eller tja Katta gjorde någon slags expressionistisk tolkning av temat, egentligen tror jag det var så att hon inte var med när "instruktionerna" kring temat gavs, men hennes blev väldigt fin ändå! 

Hit måste vi gå fler gånger, särskilt nu i sommar om det blir tråkigt väder på lediga dagar.

Mellan hopp och förtvivlan

Den senaste helgen lämnade en liten tomhet och en stor stelhet i hela kroppen efter sig.

Vi hade sedan länge bokat upp hela helgen för frisbeegolf och under veckan så såg väderutsikterna minst sagt dystra ut.

Jag åkte till Västerås i fredags och Andersson och jag spelade en runda på Aros-banan som gick både uppåt och nedåt (både bildligt och bokstavligt). En ganska besvärlig skogsbana och jag hade ganska stora problem med att få till spelet. Jag lyckades dock hålla en ganska jämn nivå och även om det var en bit ifrån mitt rekord på banan så får det anses som att det gick okej.

På lördagen skulle de regna, vi gjorde en chansning och åkte till Järva i alla fall. Det regnade inte...

Det fortsatte att inte regna hela kvällen trots att prognoserna talade om regn.

Andersson och jag hann spela 18 hål av de 27 som finns på Järva innan skäggmannen från Asien (Mattias) anslöt.
Vi spelade ytterligare 27 hål och Mattias visade varför han är och förblir regerande mästare på Järva.
Det ska då tilläggas att han alltså inte spelat någonting sedan november förra året medans Andersson och jag spelar i princip så ofta vi har haft möjlighet.

Jag har sagt det förut och tänkte upprepa det igen, Järva är en fantastiskt fin bana (se bara på bilderna, som dock inte är från när vi var där).

Som avslutning på lördagen så spelade vi en runda i Åkersberga också eftersom vi skulle passa på att sova över där. Den rundan vann jag även om spelet inte var på topp, jag tappade även bort en av mina favoritdiscar vilket känns surt.

De sista 6 hålen spelades i ganska skum belysning då solen sedan länge hade börjat gå ner.

Väl i säng så kändes det att vi hade 18+27+27+18 hål i benen och armarna (och då har jag inte räknat alla myggbett ens).

På söndagen vaknade vi ganska stela men fast beslutna om att trotsa regnprognoserna och åka till Rudans firsbeegolfbana som ingen av oss hade spelat innan.

Den ligger i Handen/Hanninge (beroende på vem man frågar) och det var minst sagt inte enkelt att hitta dit.

Bilfärden gick in i ett industriområde där det, väldigt oväntat, var skyltat till Rudans sportområde där frisbeegolfbanan låg en stunds promenad in genom skogen.

En varierad bana med blandning av skogshål och fina ängshål. Väldigt långa hål, det längsta på 225 m, men ändå ganska förlåtande par (ofta par 4 vilket är ganska ovanligt även för hål som är över 100 meter).

Första rundan gick relativt ok men det var mycket frustration när det inte gick som man ville.

Jag märkte att mina utkast inte längre gick som jag ville vilket jag hoppas beror på att jag helt enkelt var lite sliten efter de senaste dagarnas spel. Puttningen gick dock desto bättre och det gjorde att jag lyckades vinna första rundan och sedan så när lyckas knipa andra rundan som dock Mattias vann på sista hålet, dock inte alls oförtjänt.

Behöver jag nämna att det inte regnade på söndagen heller? Eller jo det kom en kort duggskur, på max 2 minuter, under vår lunchrast. Helt ok väder med andra ord med tanke på att det skulle regna hela helgen...

Så om vi var oroliga för vädret innan så blev vi positivt överraskade. 

Däremot hade jag kanske förväntat mig lite mer av mitt spel innan helgen och bitvis under rundorna så undrade om det var något fel på mig när jag inte lyckades hålla utkasten på fairway eller när man missade en "lätt" putt.

Sett i backspegeln är jag ändå nöjd totalt sett men jag måste försöka komma till botten med varför jag har så svårt att få till utkasten.

Som tur är så är det förhoppningsvis en bra bit kvar på säsongen om man tänker på att vi förra året spelade sista rundan i november.

På't igen med andra ord!

Tema: Verkshöjd? (68)

I lördags var det ganska exakt 1 år sedan vi fyllde vårt fat med Mackmyra Rök och nu var det äntligen dags för den första provsmakningen.

Lite för stressad på grund av diverse transportatoriska utmaningar innehållande tåg, bil och en brorsas sambos brorsas bil allt detta tillsammans med en lätt egocentrisk 4,5 årig dotter... och dåligt väder!

Springandes anlände vi i alla fall punktligt till provsmakningen som höll i ett av husen på Mackmyra bruk utanför Gävle där även destilleriet ligger. Eller egentligen är det gamla destilleriet eftersom Mackmyra har byggt ett nytt destilleri en bit närmre Gävle, ganska precis utmed E4an.

Själva provsmakningen var ganska simpel, vi fick ett provrör med ca 5 cl som tappats från vårt fat. Detta delades broderligt mellan fatägarna, jag själv, pappa, pappas jobbarkompis och en annan av pappasjobbarkompisars man... Ja hur som helst vi är alltså fyra st som delar på detta fat som ska ge oss ca 12 flaskor whiskey var om ca 3-4 år (beroende på hur smaken utvecklas).
Anyway vi fick lukta och smaka på vår, fortfarande väldigt unga, whiskey och som tur är så smakade den bra, riktigt jäkla bra faktiskt. Helt ärligt så hade jag kunnat tänka mig att ta en flaska av den som den var.
Den kommer garanterat bli ännu bättre efter ett par år till.

Jag slogs av hur pass mycket färg den redan har hunnit ta från fatet efter bara ett år.
Vad som kommer hända de kommande åren är svårt att veta men definitivt så kommer smaken rundas av mer, den kommer bli mer balanserad, inte ha lika hög alkoholhalt (den låg på 58,2% nu) vilket också gör att smakerna kommer fram mer samt att den kommer tappa lite rökighet (dock inte så mycket på bara ett par år).
Det ska bli riktigt spännande att följa utvecklingen men det hade som sagt var varit kul att ha lite kvar från varje år så att man sedan kan jämföra dem tillsammans för att verkligen kunna känna skillnaden.


I en helt annan ände av skalan så kämpade Katta mot vädret på ett betydligt mer direkt sätt, nämligen genom att cykla Siljan-runt:
http://piggochduktig.wordpress.com/2012/06/02/yes-i-can/
Trots 3 grader, motvind och regn så kom hon och hennes medryttare i mål, om än stelfrusna, mycket glada och nöjda.

Det var också en väldigt värdig avslutning, eller inledning beroende på hur man ser det, på Kattas nya årgång (30+ nånting) som vi firade mestadels i bil på söndagen förvisso. På lördagen hade vi dock fördelen av att avnjuta lite middag på den, synnerligen tomma, överbokade restaurangen på Best Western i Mora.

Jag fick även avsluta min serie av, mer eller mindre, kryptiska MMS-ledtrådar till hennes födelsedagspresent.
Någon som vågar sig på en chansning?