Klättring

Äntligen kom vi iväg till Klätterhallen i Norrköping på deras "prova-på"-söndag.

Jag har bara provat klättervägg en gång tidigare och då var jag både höjdrädd och hade för dålig teknik för att ta mig upp till toppen på annat än den lättaste väggen.

Höjdrädslan var inte lika påträngande den här gången men det var precis lika jobbigt som förra gången.

Känslan när underarmarna stelnar 2 meter från toppen är svår att sätta ord på men besvikelse är en underdrift.

Man blir väldigt imponerad när man tänker på att det finns personer som kan klättra upp för bergssidor som är både vertikala och lutar utåt när man själv har svårt att ta sig upp för en "snitslad" bana med konstruerade grepp inomhus...

Efter två etapper på höga väggen så gick vi till "boulderhallen" som består av kortare banor som man klättrar utan rep (man kommer bara 2-3 meter över marken) och med tjocka madrasser under där man kunde prova lite mer lekfullt att hänga halv upp och ner och inte behövde lida av höjdskräck.

Jobbigt värre men bra träning och väldigt roligt. Det kommer definitivt bli fler besök.

På pricken lik sin far

Det var återigen dags för att träffa Linnéas läkare och prata om medicinering och hennes astma.
Vi gick igenom hennes medciciner och diskuterade vad vi kunde försöka dra ner på.
Hon har 3 mediciner mot astmabesvären och nu bestämde vi att gå ner på 2 för daglig behandling och se hur det går.

Vi bestämde även att göra nya pricktest för att se om hon har några allergier. Det gjordes när hon var runt 2 år senast och visade då ingenting så det kändes värt att prova igen.
Förra gången fick jag sitta och hålla i henne för kung och fosterland medans hon gallskrev, jag var helt svettig efteråt.
Den här gången var det först försök med övertalning och mutor i form av utlovad glassbelöning osv.
Hon är ganska rolig när hon blir upprörd för hon är en riktig drama queen och ganska bra på att argumentera för att hon ska slippa.
Sköterskan visade på mig först och hon var väldigt mån om att kolla om det kom blod på mig.
Sen lovade vi att vi baaara skulle rita på hennes arm och inte sticka med någonting. Sköterskan ritade små gubbar och bilder (7 st) där pricktesten skulle utföras
Sen lovade vi att vi baaara skulle droppa på lite vätska på teckningarna och att vi inte skulle sticka någonting.
Sen gav sköterskan mig en manande blick och jag höll fast hennes arm medans han utförde pricktesten.
Hon var ledsen men hon märkte att det inte var så farligt så det var mer sveket som hon var upprörd över tror jag än att det gjorde ont.

Det fick över ganska snabbt och sen fick vi vänta en kvart på att se om det skulle bli någon reaktion och då satt vi och pratade medans hon åt glass.
Som tur var så visade inget av testen någonting så hon verkar ha samma typ av besvär som jag hade när jag var liten, även om jag mer hade ansträngningsastma än förkylningsvarianten.

Med andra ord kan vi hoppas på att det växer bort.