I år tyckte vi att det var dags att återigen besöka Kattas andra hemort (både mammas och pappas släkt kommer därifrån) mycket också för att vi båda har haft en stressig period på jobbet och Särna är ett ganska optimalt ställe att vara på om man vill vara i fred.
Första steget var att åka bil dit. Något som gick rätt bra fram till de sista 7 milen då jag upptäckte att bilen hade dragit väldigt mycket soppa de senaste 5-6 milen. Jag hade lite tidigare lugnat en lite orolig Katta med att det var gooott om bensin kvar och att även om lampan började lysa så var det minsann 10 liter kvar.
Nu lös lampan och displayen talade om att vi hade bensin till 7 mil till och skylten vi passerade sa att det var 5 mil kvar till Särna.
Jag kollade momentanförbrukningen som låg på 1,4-1,5 liter per mil vilket är väldigt mycket även för min bil.
Jag började inse att det här skulle bli jävligt tajt, och det inte direkt så att det är gödslat med mackar i skogarna i norra Dalarna.
Jag kunde inte fatta att bilen drog så mycket, det var helt orimligt. Visserligen gick det rätt mycket uppför då och då men det kändes ändå inte som hela sanningen.
Då tänkte jag att jag skulle slå över från automat till manuell växeling för att kunna se till att jag körde på högsta växeln hela tiden.
När jag skulle göra det insåg jag att det redan var på manuellt... och att vi hade kört på fyrans växel.
Jag som strax tidigare tyckt att bilen lät väldigt mycket, tänkte på vinterdäcken och det där skumma ljudet från hjullagret som jag hade bytt på ena sidan för några veckor sedan.
Nu fick vi svaret.
Någon av oss har råkat komma åt växelspaken och växlat till manuellt läge och sen hade vi alltså kört på fyrans växel i säkert 10 mil.
Så jag lade så klart i automatläge igen och nu rörde sig inte bensinmätaren en millimeter de sista milen.
När vi så till slut kom fram så påbörjade vi operation värma upp stugan.
Det finns ett par eldrivna element och en liten kökspis som får sköta jobbet och det tar sin lilla tid att värma upp ett hus som stått i nära minusgrader.
Katta höll på att röka sönder både sig själv och hela huset medans hon försökte få eld i spisen.
Vi fixade en snabb middag och avnjöt den i soffan nästan iklädda ytterkläder i väntan på att huset skulle bli varmt. Den natten sov till och med jag med kläderna på vilket inte direkt hör till vanligheterna.
På lördagen tog vi sovmorgon och sen efter frukost gick vi den obligatoriska "broarna runt" (ca 8,5 km) som går från stugan över till Särna på andra sidan sjön och tillbaka igen.
Det här är första bron:
I Särna var det givetvis stripklubben som väckte störst uppmärksamthet, eller kanske inte ändå? Det kändes nästan naturligt att den låg där liksom.
En självklar anledning till att besöka Särna för Katta är att hälsa på sin mammas grav. Vi gjorde lite höstfint med en krans och lite ljus och en påse turkisk peppar, något som hon älskade när hon levde.
Sedan fortsatte vi vår vandring och noterade den stora mängden förfallna och övergivna hus. Vi diskuterade vad inköpspris för ett hus skulle vara i Särna.
Pendling till Norrköping/Stockholm är i och för sig inte speciellt smidigt så det är kanske ingen bra ide att bo där permanent.
Vidare till och över bro nr 2:
På söndagen gjorde vi en utflykt och det obligatoriska besöket till Njupeskärsfallet. Ett par kilometers vandring i härlig myrskog upp till det mäktiga fallet. Katta fick lämna rullatorn vid parkeringen (ärligt talat vet vi fortfarande inte riktigt vad den gjorde där men kudos till den panchis som tog sig upp utan den).
Första vyn av fallet på lite avstånd:
Lite närmare:
Jag hade gärna tagit en tur upp mot Idre och besökt trollbacken som jag inte fått uppleva i vuxen ålder och endast har ett mycket vagt minne av från barndomen. Det får bli nästa gång helt enkelt för att stressa mellan olika aktiviteter var verkligen inte temat för den här helgen. Det var att uppleva stillhet och vyer likt de från vattenfallet ovan eller som den här från sjön bara 200 meter från stugan.
På vägen hem körde vi på femmans växel mest hela tiden.
