Strax innan vi svängde av från motorvägen fick jag ett sms om att drivaxeln hade gått sönder.
Så det mesta vi fick se av bilen var när den stod uppallad med febril aktivitet runt om kring.
Vi njöt av solen, motorljuden, den goda köttgrytan och sällskapet med större delen av släkten som också var där för att heja på.
Till slut fick en ivrig Anton komma iväg efter ca 1,5 h i depån.
Lite väl snabbt skulle det visa sig för han fick sladd ganska omgående på de kalla däcken och blev påkörd bakifrån. Bara en liten skada förvisso men det var in till depå igen och bakspoilern fick kasseras.
Det här var enda varvet jag fick med på film för strax efter så blev han inkallad igen då man hade hittat växellådsolja på marken vid det senaste depåstoppet.
Detta visade sig bero på en skadad växellåda som inte gick att laga på plats, och oavsett inte hade gjort någon skillnad med tanke på hur mycket tid man redan hade förlorat.
Så det var bara att packa ihop och åka hem igen, efter att Linnéa hade fått provsitta så klart.
Det var första gången jag var på Mantorp vad jag kan minnas, jag har ett mycket vagt minne om ett besök när jag var liten men det kan lika gärna vara från ett avsnitt av Motormagasinet.
Synd att det var sista loppet på säsongen också, det får bli fler besök nästa år!
2 kommentarer:
jättekul att ni kom dit så jag fick träffa er..
Hon hitta ju en racerkompis oxå!
Du var på Mantorp med Toffe när du var liten, ni kollade på dragracing.
Skicka en kommentar