Fick hem papper från SCB (Statistiska Centralbyrån) att Linnéa blivit utvald att vara med i en undersökning om barns hälsa utifrån den miljö de lever i.
Det passar väl bra då med tanke på alla problem hon har med luftrören.
Testet vad förvisso anpassat för alla barn mellan 0 och 16 år så det var lite märkligt att besvara frågor som "Har ditt barn hål i öronen eller annan piercing?" och "Har ditt barn en permanent tatuering?".
Det blir att man reflekterar lite över hur man bor och vad man egentligen vet om huset och miljön runt omkring. Vi har tex en stor väg som ligger bara 100 meter ifrån huset, visserligen är det en hög jordvall mellan vägen och huset men det är mest för att absorbera ljud tänker jag. Luftburna partiklar och föroreningar lär säkert vara mer förekommande här än om man bor längre från vägen.
Likadant med ventilationen, hur bra koll har man egentligen på luftkvaliten i ett hus byggt på 60-talet?
Hur som helst så tycker jag det är bra att sådana undersökningar görs och jag tycker det känns bra att vara med.
torsdag 31 mars 2011
SMSat (4)
Jag tänkte återuppliva den här kategorin med Anderssons och mina SMS-referat/kommentarer som är kopplade till landskamper i allmänhet och fotbollsmatcher i synnerhet.
Det är kanske inte helt uppenbart vad som är det roliga om man inte sett matchen ifråga men om inte annat så vill jag gärna dokumentera dessa SMS för framtiden.
Sverige-Moldavien
A: Sen sitter jag och lurar på vem som ska axla micke nilssons roll... safari var ju på god väg med några härliga ingripanden, men så tog han ju bokstavligen saken i egna händer mot holland o kastade bort sin plats i laget.
E: Ja alltså ska man ha rollen som högerback så måste man klanta sig men på ett jävligt proffsigt sätt. Det var det som gjorde micke n så "bra". Ta klacken mot danmark tex, han får det att se ut som att det inte är meningen samtidigt som det är så snyggt att han inte kan bli petad. Safaris inkast var helt enkelt för tydligt klantigt så alla fattade att han fejkade.
A: Hoppas dom har förklarat för dom nya i backlinjen hur bra isaksson kan vara med fötterna i pressade lägen....
A: Har du sett den moderiktige moldaven på play än? =)
E: Ja han såg väldigt moldavisk ut :-)
A: Visst gjorde han, iofs han kanske på riktigt är hipp.... i moldavien då. blond redneckhockeyfrilla is the shit som det heter...
A: Är fö inte prat om dom fysiska praktexemplaren* från östeuropa än...
E: Frisyriska praktexemplar?
A: Toché!
* Under VM kläckte Pontus Kåmark ur sig att de västafrikanska spelarna var "fysiska praktexemplar".
E: Kommentatorn ang isaksson "gör knappt några misstag alls". I jämförelse med micke n eller?
Det har varit tyst från läktaren ett tag
A: Dåligt med "andra sidan"?
E: Äsch de fattas säkert bara
En spelare i Moldavien var tydligen "utlandsproffs", i...
A: Kazakstanproffset, shit!
Bajrami lyckas skjuta så långt utanför man kan göra
A: "Inget suveränt avslut"? Han träffase ju långsidan!
E: Precis han tyckte synd om den frisyriska moldaven och spelade ut den till inkast
Källström skjuter över som vanligt
E: "Kim testar på volley". Testa på mål istället!
86e minuten, Sverige har tappat sitt spel
E: Snart sitter den för frisyrerna
A: Tror fan det också. Kommentatorn gör iaf sitt nu också, sverige på väg mot nio poäng i gruppen, en tit på klockan: 15 min kvar
E: "sverige vinner!" 30 sekunder "man ska aldrig ta ut några segrar i förskott"
Granqvist missar bollen när han ska nicka
E: Där ser man varför rutin är viktigt Majstorovic hade iaf nickat över
Kommentatorn berömmer för 5 gången gräsmattan på Råsunda
E: Har han varit ute och rullat sig i gräset eller?
A: Det är ju - har han berättat för mig innan matchen - holländskt gräs av högsta kvalitet! =)
E: Jo jag hörde det men hur vet han hur faaantastiskt det är?
Det är kanske inte helt uppenbart vad som är det roliga om man inte sett matchen ifråga men om inte annat så vill jag gärna dokumentera dessa SMS för framtiden.
Sverige-Moldavien
A: Sen sitter jag och lurar på vem som ska axla micke nilssons roll... safari var ju på god väg med några härliga ingripanden, men så tog han ju bokstavligen saken i egna händer mot holland o kastade bort sin plats i laget.
E: Ja alltså ska man ha rollen som högerback så måste man klanta sig men på ett jävligt proffsigt sätt. Det var det som gjorde micke n så "bra". Ta klacken mot danmark tex, han får det att se ut som att det inte är meningen samtidigt som det är så snyggt att han inte kan bli petad. Safaris inkast var helt enkelt för tydligt klantigt så alla fattade att han fejkade.
A: Hoppas dom har förklarat för dom nya i backlinjen hur bra isaksson kan vara med fötterna i pressade lägen....
A: Har du sett den moderiktige moldaven på play än? =)
E: Ja han såg väldigt moldavisk ut :-)
A: Visst gjorde han, iofs han kanske på riktigt är hipp.... i moldavien då. blond redneckhockeyfrilla is the shit som det heter...
A: Är fö inte prat om dom fysiska praktexemplaren* från östeuropa än...
E: Frisyriska praktexemplar?
A: Toché!
* Under VM kläckte Pontus Kåmark ur sig att de västafrikanska spelarna var "fysiska praktexemplar".
E: Kommentatorn ang isaksson "gör knappt några misstag alls". I jämförelse med micke n eller?
Det har varit tyst från läktaren ett tag
A: Dåligt med "andra sidan"?
E: Äsch de fattas säkert bara
En spelare i Moldavien var tydligen "utlandsproffs", i...
A: Kazakstanproffset, shit!
Bajrami lyckas skjuta så långt utanför man kan göra
A: "Inget suveränt avslut"? Han träffase ju långsidan!
E: Precis han tyckte synd om den frisyriska moldaven och spelade ut den till inkast
Källström skjuter över som vanligt
E: "Kim testar på volley". Testa på mål istället!
86e minuten, Sverige har tappat sitt spel
E: Snart sitter den för frisyrerna
A: Tror fan det också. Kommentatorn gör iaf sitt nu också, sverige på väg mot nio poäng i gruppen, en tit på klockan: 15 min kvar
E: "sverige vinner!" 30 sekunder "man ska aldrig ta ut några segrar i förskott"
Granqvist missar bollen när han ska nicka
E: Där ser man varför rutin är viktigt Majstorovic hade iaf nickat över
Kommentatorn berömmer för 5 gången gräsmattan på Råsunda
E: Har han varit ute och rullat sig i gräset eller?
A: Det är ju - har han berättat för mig innan matchen - holländskt gräs av högsta kvalitet! =)
E: Jo jag hörde det men hur vet han hur faaantastiskt det är?
tisdag 29 mars 2011
Fejl (54)
Men för i helvete Aftonbladet!
För det första så skulle aldrig en 12-åring säga att något var "chockartat" och för det andra så finns inte ens ordet "chock" med i artikeln.
Sätt inte citationstecken kring något som inte är ett citat, punkt slut era jävla låtsasjournalister!
måndag 28 mars 2011
Passa på
Vår efter-dagis-aktivitet för idag var att åka till polisen och ordna med ett pass till Linnéa. Jag har inte bokat någon resa än men tanken är att vi ska någonstans söderut i sommar om inte minst för att Linnéa äntligen ska få flyga flygplan.
En av mina, enligt mig själv, goda sidor är att jag är väldigt svensk när det gäller att följa regler och direktiv. De enda undantagen är diverse upphovsrättsliga regler, fortkörning, att inte blinka när jag kör bil... hmmm okej skit samma.
En sak jag hur som helst är väldigt noggrann med är parkeringsregler.
Jag är livrädd för att parkera fel och riskera böter.
Flera jag känner kan haspla ur sig saker som "du kan stå där på den gatan för de kollar ändå aldrig". Nej säkert, hur vet du det? Har du kollat den gatan varje timme varenda dag? Även om du parkerat fel där och inte fått böter är det ingen garanti för att jag inte ska få det.
Snarare är det mer sannolikt att jag faktiskt får böter om det nu är så att de kollar med ett visst givet intervall och du parkerat där tider utanför intervallet och jag parkerar där mitt i det, på din inrådan.
Jag är så nitisk med detta att jag en gång åkte runt hela Vasastan i Stockholm en sen kväll i jakt på parkering. 45 minuter senare hade jag hittat en (laglig) parkering ca 2 kilometer ifrån där jag skulle vara. Värt det? Som fan!
I större städer som Stockholm kan jag dock förstå att folk till slut skiter i det, för det är verkligen omöjligt ibland om man inte tänjer lite på reglerna.
Nåt as som parkerar över 1,5 ruta så att man tvingas ställa sig en meter utanför själv. Så länge systemet är att det är ok att tänja så funkar det så klart men det svåra är just att veta var den gränsen går, därför chansar jag väldigt sällan.
Idag däremot, på polisens bakgård (bokstavligt talat) så parkerade jag mitt på parkeringen, för det fanns inga lediga platser och jag hade Linnéa med mig och orkade inte gå två kvarter. Till mitt försvar stod det redan två bilar där och jag betalade för mig och jag tänkte att "här kollar de så klart inte, för vem skulle våga parkera fel hos polisen?".
En smått nervös väntan på vår tur blev det ...
Sen när det var dags så gick det smidigt och Linnéa var duktig på att sitta still när kortet skulle tas. Det blev så bra så att hon som skötte det hela kallade till sig en kollega för att visa "hur söt hon blev på bilden".
Så säger de säkert 100 gånger om dagen när de fotar barn men det skiter jag i för jag vet att hon ÄR sötast, så det så!
En av mina, enligt mig själv, goda sidor är att jag är väldigt svensk när det gäller att följa regler och direktiv. De enda undantagen är diverse upphovsrättsliga regler, fortkörning, att inte blinka när jag kör bil... hmmm okej skit samma.
En sak jag hur som helst är väldigt noggrann med är parkeringsregler.
Jag är livrädd för att parkera fel och riskera böter.
Flera jag känner kan haspla ur sig saker som "du kan stå där på den gatan för de kollar ändå aldrig". Nej säkert, hur vet du det? Har du kollat den gatan varje timme varenda dag? Även om du parkerat fel där och inte fått böter är det ingen garanti för att jag inte ska få det.
Snarare är det mer sannolikt att jag faktiskt får böter om det nu är så att de kollar med ett visst givet intervall och du parkerat där tider utanför intervallet och jag parkerar där mitt i det, på din inrådan.
Jag är så nitisk med detta att jag en gång åkte runt hela Vasastan i Stockholm en sen kväll i jakt på parkering. 45 minuter senare hade jag hittat en (laglig) parkering ca 2 kilometer ifrån där jag skulle vara. Värt det? Som fan!
I större städer som Stockholm kan jag dock förstå att folk till slut skiter i det, för det är verkligen omöjligt ibland om man inte tänjer lite på reglerna.
Nåt as som parkerar över 1,5 ruta så att man tvingas ställa sig en meter utanför själv. Så länge systemet är att det är ok att tänja så funkar det så klart men det svåra är just att veta var den gränsen går, därför chansar jag väldigt sällan.
Idag däremot, på polisens bakgård (bokstavligt talat) så parkerade jag mitt på parkeringen, för det fanns inga lediga platser och jag hade Linnéa med mig och orkade inte gå två kvarter. Till mitt försvar stod det redan två bilar där och jag betalade för mig och jag tänkte att "här kollar de så klart inte, för vem skulle våga parkera fel hos polisen?".
En smått nervös väntan på vår tur blev det ...
Sen när det var dags så gick det smidigt och Linnéa var duktig på att sitta still när kortet skulle tas. Det blev så bra så att hon som skötte det hela kallade till sig en kollega för att visa "hur söt hon blev på bilden".
Så säger de säkert 100 gånger om dagen när de fotar barn men det skiter jag i för jag vet att hon ÄR sötast, så det så!
söndag 27 mars 2011
Tema: Linnéamys (88)
Idag var vi i Ljungsbro simhall där jag inte varit på drygt 12 år.
Det mesta var sig likt med undantag för det nya gymmet och relaxavdelningen.
Farmor hade köpt en badring som Linnéa använde och tog sig faktiskt runt bra för egen maskin.
Vi har inte gått i någon simskola än så det var mest hundsimsrörelser som gällde men hon hade rätt bra flyt* hur som helst.
Även om när vi tog en länga i 25-meters bassängen som hon givetvis inte bottnar i så klarade hon sig utmärkt så det var inte bara tryggheten av grund bassäng som gjorde att hon vågade.
Sen satt vi en stund i bubbelpoolen också och man insåg att en sån här måste man skaffa sig någon gång framöver när man får möjligheten.
*Förlåt men jag var tvungen.
Det mesta var sig likt med undantag för det nya gymmet och relaxavdelningen.
Farmor hade köpt en badring som Linnéa använde och tog sig faktiskt runt bra för egen maskin.
Vi har inte gått i någon simskola än så det var mest hundsimsrörelser som gällde men hon hade rätt bra flyt* hur som helst.
Även om när vi tog en länga i 25-meters bassängen som hon givetvis inte bottnar i så klarade hon sig utmärkt så det var inte bara tryggheten av grund bassäng som gjorde att hon vågade.
Sen satt vi en stund i bubbelpoolen också och man insåg att en sån här måste man skaffa sig någon gång framöver när man får möjligheten.
*Förlåt men jag var tvungen.
lördag 26 mars 2011
Situation Norrköping
Hela syftet med den här bloggen är att dokumentera saker så att när jag, förhoppningsvis, blir betydligt äldre än jag är kan gå tillbaka och läsa om allt bra och mindre bra som hänt.
Självklart har mitt huvudämne varit Linnéa och hennes utveckling men för att jag ska kunna motivera mig själv att skriva, och för att det ska bli lite mer än ett par inlägg varannan vecka, så handlar det en hel del om mig också.
Jag har varit ganska klar med att det inte varit en speciellt rolig period de senaste månaderna med, förvisso, en hel del undantag.
Framför allt är känslan just nu en väldigt stor osäkerhet inför framtiden.
Jag har under flera års tid varit väldigt missnöjd med mitt jobb. Inte för att jag har bara tråkiga arbetsuppgifter eller för att jag inte trivs med mina kollegor eller tjänar för lite. Utan för att jag inte tror på företaget jag jobbar hos. Det baseras på väldigt många negativa erfarenheter där man trots hårt slit inte fått lön för mödan annat än i det "vanliga" som kommer med lönekuvertet.
Det som har varit en väldigt stor positiv del av mitt liv sedan separationen från Linnéas mamma är nu till ända.
Det stora K:et som i Katten och Kärleken finns inte längre i mitt och Linnéas liv.
Jag skriver om detta för att jag behöver det, för att jag vill och för att jag inte kan fortsätta skriva om andra saker utan att få det här "ur vägen".
Det har inte varit en helt lätt period de senaste två åren med många resor fram och tillbaka till Stockholm. Framför allt så har det inneburit ett mer eller mindre medvetet val att inte engagera mig i det jag har, eller snarare inte har, här i Norrköping. Något jag gjort med fokus på vad jag velat ha istället.
Jag har sedan jag började jobba heltid dels sett bekanta från studietiden flytta härifrån samtidigt som jag "valt" att inte aktivt söka nya bekantskaper.
Det senaste året mest för att jag inte vetat vilken stad jag har velat basera mitt liv utifrån.
Norrköping har blivit mitt status quo, equilibrium, den "gyllene medelvägen", den plats där jag varit någonstans men samtidigt ingenstans.
Jag flyttade till en lägenhet som jag valde utifrån att separationen skulle fungera smidigast, nära till dagis och nära till Linnéas mamma.
Sedan dess har Linnéas mamma flyttat, jag har väntat på "något" och inte aktivt försökt att ordna "något". Kort sagt inte gjort någonting för att säkra framtiden.
När nu livet slagit tillbaka och synat min "bluff" så sitter jag här själv med en lägenhet, jag förvisso gillar på så sätt att det är mitt hem, i en stad där jag inte har något annat än mitt jobb (som jag som sagt var inte trivs fullt ut med) och Linnéas dagis.
Vad göra? Börja bygga eller flytta och börja om? Jag skulle inte direkt behöva offra speciellt mycket i och med en flytt men jag tror inte att jag just nu är redo att börja planera allt på en gång.
Jag behöver slicka lite sår, landa, ladda om, bryta ihop och komma igen, möta mina demoner och ta ett steg i taget.
Det blir medvetet en hel del klyschor här nu men det är väl därför man har klyschor? När ska man annars använda dem än när livet blir så där vanligt som det är för "alla andra"? Så där när man inte riktigt vet hur man ska göra och inte kan se saker svart eller vitt (oops I did it again).
Samtidigt är tiden med Linnéa mer givande än någonsin. Hennes utveckling går i raketfart. Hon pratar mer, förklarar saker och det går att föra en dialog med henne på ett helt annat sätt än tidigare. Hennes personlighet börjar synas ännu mer och hon är inte längre bara min dotter som jag tar hand om utan hon är en person som jag delar mitt liv med.
Det som jag sörjer just nu är dock att jag inte har någon att dela just detta med.
Jag vill göra många saker i mitt liv: resa, slappa, spela tv-spel, dricka öl, umgås med folk, skämta, jobba, leka barnsliga lekar, träna, se på film, äta god mat, skapa, leva och bara vara.
Det jag vet helt säkert är dock att jag inte vill göra dessa saker själv.
Jag vill gärna göra flera av dessa saker med alla i min familj och med mina vänner, men jag vill också göra många av dessa saker med någon som vill göra dessa saker tillsammans med mig på ett... vad säger man? Djupare plan?
Någon som delar många av mina goda sidor och som även kan hjälpa mig att stärka mina svagare sidor. Någon som jag kan göra mig lycklig och, framför allt, någon som jag kan göra lycklig.
Jag var ärligt talat helt säker på att jag hade hittat just det men jag vet inte om jag glömt bort att värdesätta det jag haft och inte gjort tillräckligt för att behålla det.
Det här året har inte direkt börjat bra men det enda jag kan ställa in mig på nu är att jag på egen hand, till att börja med, måste se till att det inte fortsätter så.
Jag skulle kunna lägga upp en hel playlist här som täcker in alla känslor men jag ska försöka sammanfatta det hela med en enda låt och då blir det...
Stone Sour - Zzyzx Rd.
Självklart har mitt huvudämne varit Linnéa och hennes utveckling men för att jag ska kunna motivera mig själv att skriva, och för att det ska bli lite mer än ett par inlägg varannan vecka, så handlar det en hel del om mig också.
Jag har varit ganska klar med att det inte varit en speciellt rolig period de senaste månaderna med, förvisso, en hel del undantag.
Framför allt är känslan just nu en väldigt stor osäkerhet inför framtiden.
Jag har under flera års tid varit väldigt missnöjd med mitt jobb. Inte för att jag har bara tråkiga arbetsuppgifter eller för att jag inte trivs med mina kollegor eller tjänar för lite. Utan för att jag inte tror på företaget jag jobbar hos. Det baseras på väldigt många negativa erfarenheter där man trots hårt slit inte fått lön för mödan annat än i det "vanliga" som kommer med lönekuvertet.
Det som har varit en väldigt stor positiv del av mitt liv sedan separationen från Linnéas mamma är nu till ända.
Det stora K:et som i Katten och Kärleken finns inte längre i mitt och Linnéas liv.
Jag skriver om detta för att jag behöver det, för att jag vill och för att jag inte kan fortsätta skriva om andra saker utan att få det här "ur vägen".
Det har inte varit en helt lätt period de senaste två åren med många resor fram och tillbaka till Stockholm. Framför allt så har det inneburit ett mer eller mindre medvetet val att inte engagera mig i det jag har, eller snarare inte har, här i Norrköping. Något jag gjort med fokus på vad jag velat ha istället.
Jag har sedan jag började jobba heltid dels sett bekanta från studietiden flytta härifrån samtidigt som jag "valt" att inte aktivt söka nya bekantskaper.
Det senaste året mest för att jag inte vetat vilken stad jag har velat basera mitt liv utifrån.
Norrköping har blivit mitt status quo, equilibrium, den "gyllene medelvägen", den plats där jag varit någonstans men samtidigt ingenstans.
Jag flyttade till en lägenhet som jag valde utifrån att separationen skulle fungera smidigast, nära till dagis och nära till Linnéas mamma.
Sedan dess har Linnéas mamma flyttat, jag har väntat på "något" och inte aktivt försökt att ordna "något". Kort sagt inte gjort någonting för att säkra framtiden.
När nu livet slagit tillbaka och synat min "bluff" så sitter jag här själv med en lägenhet, jag förvisso gillar på så sätt att det är mitt hem, i en stad där jag inte har något annat än mitt jobb (som jag som sagt var inte trivs fullt ut med) och Linnéas dagis.
Vad göra? Börja bygga eller flytta och börja om? Jag skulle inte direkt behöva offra speciellt mycket i och med en flytt men jag tror inte att jag just nu är redo att börja planera allt på en gång.
Jag behöver slicka lite sår, landa, ladda om, bryta ihop och komma igen, möta mina demoner och ta ett steg i taget.
Det blir medvetet en hel del klyschor här nu men det är väl därför man har klyschor? När ska man annars använda dem än när livet blir så där vanligt som det är för "alla andra"? Så där när man inte riktigt vet hur man ska göra och inte kan se saker svart eller vitt (oops I did it again).
Samtidigt är tiden med Linnéa mer givande än någonsin. Hennes utveckling går i raketfart. Hon pratar mer, förklarar saker och det går att föra en dialog med henne på ett helt annat sätt än tidigare. Hennes personlighet börjar synas ännu mer och hon är inte längre bara min dotter som jag tar hand om utan hon är en person som jag delar mitt liv med.
Det som jag sörjer just nu är dock att jag inte har någon att dela just detta med.
Jag vill göra många saker i mitt liv: resa, slappa, spela tv-spel, dricka öl, umgås med folk, skämta, jobba, leka barnsliga lekar, träna, se på film, äta god mat, skapa, leva och bara vara.
Det jag vet helt säkert är dock att jag inte vill göra dessa saker själv.
Jag vill gärna göra flera av dessa saker med alla i min familj och med mina vänner, men jag vill också göra många av dessa saker med någon som vill göra dessa saker tillsammans med mig på ett... vad säger man? Djupare plan?
Någon som delar många av mina goda sidor och som även kan hjälpa mig att stärka mina svagare sidor. Någon som jag kan göra mig lycklig och, framför allt, någon som jag kan göra lycklig.
Jag var ärligt talat helt säker på att jag hade hittat just det men jag vet inte om jag glömt bort att värdesätta det jag haft och inte gjort tillräckligt för att behålla det.
Det här året har inte direkt börjat bra men det enda jag kan ställa in mig på nu är att jag på egen hand, till att börja med, måste se till att det inte fortsätter så.
Jag skulle kunna lägga upp en hel playlist här som täcker in alla känslor men jag ska försöka sammanfatta det hela med en enda låt och då blir det...
Stone Sour - Zzyzx Rd.
Tema: Linnéamys (87)
Nu har vi ätit frukost och tittar på Shrek som Nea sett 400 tusen miljarder gånger.
onsdag 23 mars 2011
Man har inte roligare än man gör sig (48)
Jävligt coolt men frågan är hur man gör om man verkligen vill såga itu en korv?
tisdag 22 mars 2011
Tema: Verkshöjd? (56)
Det känns lite som att titta genom ett akvarium men det är kanske för att jag är ovan.
Jag fick höra att jag såg smart ut så de verkar funka i alla fall.
lördag 19 mars 2011
Dagens middagstips
Ris och en fin ryggbiff med endast stekspad och het tacosås till... Fy fan vad gott rent ut sagt!
Jag tror man måste testa för att förstå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)