Turbomys

Den här helgen kändes kort, kanske beroende på att vi spenderade ca 8 timmar av den i bil, men väldigt innehållsrik.

I lördags var det barndans för andra gången och Linnéa var riktigt peppad. Hon hade inga problem att själv sätta sig i ringen med de andra barnen och tittade knappt åt mig när jag gick ut.
Hon och de andra barnen hade ganska svårt för konceptet med upprop.
Jag tror att Linnéa claimade minst ett namn utöver sitt eget.
Det var inte många barn som räckte upp handen som man brukar göra men det var ganska lätt att se vem som ropades upp eftersom det allt som oftast följdes av att någon böjde huvudet neråt och lite åt sidan, gärna in i mammas famn.
Favoritnamnet som ropades upp var i alla fall "Pixie"... jag skojar inte, ok att vissa vill ha unika namn på sina barn men kom igen liksom.

Eftersom jag inte har den blekaste aning om vad de gör där inne under tiden jag tvingas vänta utanför så vet jag inte vad jag ska tror på av Linnéas beskrivningar av det hela. Hon har blivit väldigt bra på att återberätta saker men eftersom jag vet att hon skarvar och ofta lägger till helt andra saker eller tidigare händelser om jag frågar vad som hänt på dagis tex så utgår jag ifrån att vissa saker inte stämmer... jag vet bara inte vilka.
Har de verkligen varit ballonger?
Har de verkligen flugit flygplan?
Har de verkligen gått runt, runt, runt och runt hela vägen?


Efter det så kastade vi oss in i bilen och satte fart mot Tyringe utanför Hässleholm.
Ett par kisstop och ett bajstillbud senare så var vi framme hos Wilmer och Ingrid, ja och så Ida och Oskar också förstås.

I bilen så var Linnéa lite osäker på vem Wilmer var (eftersom hon var ca 1 år när hon träffade honom sist) men hon var försiktigt positiv och förklarade att "det måste bli jättekul pappa". Vilket är hennes sätt att säga att hon minsann kommer se till att ha kul.

Det krävdes ingen större introduktion utan Wilmer och Linnéa kom bra överens direkt.
Wilmer är så pass lugn och duktig när han leker och även om han hade tyckt att hon var för liten så märktes det inte.

Det var så klart full fart större delen av dagen men lite lugn och ro fick vi vuxna när Pippi sattes igång.

Lugn och ro fick dock inte Wilmer när han försökte kolla på filmen.
Linnéa började flörta och smeka honom på kinden vilket resulterade i att Wilmer flyttade längre och längre ut på soffan och låg till slut på armstödet.

Oskar och jag löste till slut grillningen svåra gåta, dvs hur man får skiten att brinna. Man kan tycka att det inte ska vara så himla svårt att tända eld på nåt som är avsett för att glöda...
Själva grillningen blev dock väldig lyckad till slut när väl den biten var löst.

När vi hade fått barnen i säng fick vi i alla fall en stunds vuxentid, dvs vi spelade Buzz. Tv-spel är det bästa sättet att umgås har jag alltid sagt, eller i alla fall levt efter.
Jag lyckades till slut, på något sätt, vinna en omgång också.

Jag utnyttjade kaffemaskinen till max och skapade nog ett rejält hål i öllagret under helgen.

Söndagen bjöd på tropisk hetta på grund av ett analkande åskoväder så vår korta tripp till lekparken blev just kort.
Väl där fick jag dock se att Linnéa, så här i slutet på sommaren, lärt sig att gunga själv. På stora gungan dessutom, hon brukar annars klättar i bebisgungan och kräva att man ska skjuta på.

Det blir ganska kort med tid om man kommer fram på lördag eftermiddag och åker hem igen tidigt på söndag eftermiddag.
Men det var intensivt och väldigt väldigt trevligt och mysigt.
Turbomys eller nåt i den stilen?

Tack Ida och Oskar för att vi fick komma och snylta på er fina familj :)