Turkiet 2011

Mamma och jag bestämde i vintras/våras att vi skulle åka och hälsa på Daniel och ta med Linnéa på hennes första utlandssemester.

För en dryg vecka sedan satt vi på Arlanda och väntade på flyget till Turkiet.
Det här var första gången Linnéa skulle få flyga och tokig i flygplan som hon är så såg hon fram emot det väldigt mycket.

När vi väl skulle gå på planet så slog det mig, tänk om hon blir rädd? Det hade jag inte ens reflekterat över innan men det visade sig att jag inte kunde ha mer fel. Hon var uppspelt men på gränsen till oberörd av när planet gasade på och vi sedan lämnade marken. Inte ens den där känslan man få i magen verkade påverka henne.


vi hade fått en bra placering på planet och eftersom Linnéa skulle få se så mycket som möjligt satte vi henne vid fönstret. Vi hade en nödutgång framför oss så det blev lite orättvist med benutrymmet kan jag tycka så här i efterhand.


Till och med flygplansmaten föll i god jord, även jag brukar tycka att den är helt ok faktiskt. Hon hade lite svårt att sitta still så klart men med lite pysselböcker och pennor så höll vi det stången.


Pappa och farmor hade lite annat fokus...

Men det ska tilläggas att jag fick en praktisk nytta av whiskeyn när vi upptäckte att Linnéa hade ritat på flygplansväggen med en tuschpenna. En servett doppad i Famous Grouse så var det löst.

Linnéa slocknade sedan mitt under pågående landning så som jag skrev ovan var det inte något vidare speciellt med att flyga tydligen.
På plats i Antalya så väntade Daniel som gjort så att han skulle vara guide på bussresan till Alanya. Något som jag insåg först när vi kom fram var att det var en ca 2 timmars bussresa dit från flygplatsen, bra koll.
Jag lyckades inte sova något på bussen och vi kom till hotellet först kl 2 på natten.


Rummet var helt ok, en tvårumslägenhet med AC i sovrummet där jag och mamma sov. Linnéa som i en bäddsoffa i vardagsrummet. På morgonen möttes vi av denna utsikt från balkongen. Givetvis har tyskarna varit uppe kl 6 och lagt ut handdukarna.
Jag gjorde det ett par gånger också när jag vaknat lite tidigt (runt 7).

En gång blev det lite komisk och på gränsen till pinsamt när jag hamnade bakom en kvinna som också bar två handdukar och var på väg till poolen. Jag hade från balkongen sett att det bara fanns två platser kvar och var därför mån om att komma först dit. Jag vågade dock inte springa om henne i trappen utan väntade tills vi kom ner till bottenvåningen där hon gick ut genom första utgången och jag gick jääävligt snabbt till den andra utgången och gled ut ett par meter före henne och gick rakt fram till solstolarna för att placera våra handdukar på stolarna. Sen låtsades jag vara helt oskyldig och gick därifrån... Play the game or be played!

Jag beskrev resan som att ligga vid poolen och dricka bärs en vecka och det stämmer väldigt bra. Det var ett all-inclusive-hotell så jag hade som mål att få valuta för pengarna! Ibland kände man sig lite fånig när man kom och bad om en ny bärs så pass ofta att man själv kände lite "skuld".
All-inclusive är fan oslagbart när man åker med barn, man behöver inte tänka på att gå och hitta restauranger för att köpa dyr mat eller laga mat som Linnéa ändå inte äter. Visserligen är kvalitén inte riktigt lika bra och det blir väldigt mycket same-same men jag är en praktisk person så jag prioriterar enkelhet om jag kan.

Linnéa är redo för poolen...


På kvällarna kom glassvagnen fram efter middagen och Linnéa som generellt har lite svårt för kökonceptet (tillsammans med resten av ungarna) trängde sig gärna fram oc tyvärr (ur uppfostringsperspektiv) så serverade turkarna allt som oftast henne före andra barn. Nu ska jag försöka vända det så att hon inte lär sig att man får gå före tack vare sitt utseende resten av livet.


Senare på kvällen var det dags för "mini-disco", en mycket bisarr upplevelse för oss vuxna. En av turkarna höll i det hela och han pratade en slags skum blandning av tyska och engelska och sjöng med (falsk) i låtarna (på utvalda ställen).
Linnéa lärde sig ganska snabbt rörelser och tyckte det var riktigt roligt så det var ändå kul att kolla på. Vissa av låtarna fastnade tyvärr i huvudet så man gick och nynnade på dem på dagarna också.


Daniel hade bokat in oss på en båtutflykt en av dagarna och det var mycket uppskattat, även av Linnéa. Vi satt längst fram och hon badade även i havet(!) från båten. "Det luktar salt" konstaterade hon når hon låg där och flöt i sin badring.
Hon som första dagen vid poolen hade klagat över att det var kallt och jag såg framför mig hur vi inte skulle få henne att bada på hela veckan.


Il capitano!


Det var föresten inte bara glass som severades, det var hela tiden mat tillgängligt. Bland annat hamburgare, pizza och pannkakor på dagarna. Alla stod i kö (utom barnen).
Speciellt vissaa ungar kom vi att klaga tyst på eftersom de alltid trängde sig och sen stod med 4 tallrikar var så det tog en jäkla tid innan man själv fick.
Det är en sak om det är 3-4 åringar men när 10-12 åringar tränger sig så blir i alla fall jag förbannad. I den åldern borde man ha lärt sig enkla saker som att vänta på sin tur.
Linnéa fick tyvärr förtur som jag skrev och av någon anledning fick hon oftast mer glass än de andra barnen också. Hennes rekord blev tre vändor till glassvagnen med motsvarande mängd glass som på bilden varje gång. Tänk att det fick plats trots att hon var "mätt".


En av de första dagarna hördes en bjällra när vi satt vid poolen och till Linnéas förskräckelse var det en "kanel" som leddes förbi hotellet i syfte att locka ut barn och vuxna för att betla för att få fotografera sig med kamelen.
Linnéa klamrade sig fast vid mig och farmor varje gång hon såg den efter som hon var "rädd för kanelen" tills hon såg den från balkongen en gång. Då var den på tryggt avstånd och senare kune hon även titta på den på nära håll, den kom även att kallas kamel även av henne till slut.


Vi var sällan utanför hotellets och poolområdes trygga väggar men Daniel och hans flickvän Viktoria tog med oss ner på stan och till en marknad där Linnéa hade minst sagt svårt att hålla fingrarna i styr. Hon var så klart rätt poppis bland turkarna också men hon verkade inte speciellt besvärad av alla som ville kramas, pussas och känna på hennes lockar. Värre var det för pappa som till slut tröttnade även på sig själv och att bara gå och säga "NEJ!" och "Rör inte!" hela tiden.


Man slås alltid av hur otroligt tråkigt det måste vara att jobba som försäljare på dessa ställen. Att konstant sitta och häva ur sig lockfraser på tyska-engelska-svenska osv. Killen som försökte kränga ett Lacoste-bälte till mig måste undrat om det var något fel på mig när jag förklarade att mitt från jack&jones uppfyllde alla mina krav på ett bälte, "det håller mina byxor uppe".


Jag och Daniel aka Nadal tog även en tennismatch i värmen. Som tur(?) är så var Daniel och Viktoria lite slitna från ett event kvällen innan så det blev en sen match men då var det skugga och inte så varmt. Plus att jag hade lite handicap på Daniel så matchen slutade oavgjort.


Sista kvällen beställde mamma och jag varsin drink med lockande tillbehör som gjorde Linnéa avundsjuk. Eftersom jag inte ville låta henne smaka av min så svänge jag ihop en virgin-variant med hjälp av "saften" (olika socker-, färg- och smakämnen blandade) som serverades, hon såg nöjd ut.


Om jordgubbs"saften" gav Linnéa en fin rosa mustasch så gav den varma "chokladen" henne en brun dito samt gjorde att jag numera har en del jobb med att försöka tvätta hennes kläder.


Hemresan tog och Daniel hand om och Linnéa (oc vi) var väldigt imponerade av Daniels skills som reseledare. Hon flörtade med honom konstant och ropade alltid "nu pratar han!" när Daniel tog till orda i mikrofonen.


På "flygplansplatsen" som Linnéa kallar den tog energin slut och hon slocknade på min make-shiftkudde som jag byggde av en blöja som jag stoppade i lite kläder i.


Hon sov hela vägen hem och vaknade först i ankomsthallen där Mattias väntade på oss.
Han gav oss skjuts in till stan och sen fortsatte vi hela vägen hem. Vi kom till Norrköping runt 5 på morgonen och sen fick jag ett par timmars sömn innan Linnéa väckte mig kl 10. Jag hade räknat med betyligt mindre sömn än det så jag var rätt nöjd.


En riktigt bra resa blev det och jag är så tacksam för att Linnéa fick vara frisk men framför allt hon fick uppleva så mycket.
Från att inte vilja bada för att det var kallt första dagen till att hon åkte vattenrutschkana* helt själv får väl ses som en helt fantastisk utveckling.

Ett stort tack till Daniel också som fixade så mycket och hjälpte oss med allt!