Större delen av veckan regnade bort och eftersom det här var min sista semestervecka med Linnéa så hade jag en del saker jag ville hinna med.
Kolmården var en sak så när jag insåg att det skulle vara uppehåll i onsdags så bestämde vi oss för att åka dit.
Väl framme i Krokek, när det är ca 1 mil kvar, började det bli bilkö. "Vad konstigt" tänkte vi, måste ha hänt nåt här framme. För det kan väl inte vara kö hela vägen till djurparken?
Jo det var det. Sista milen tog nästan 40 minuter att köra. Hela den stora parkeringen var helt överfull så vi blev lotsade in i skogen till en reservparkering (eller nåt).
Väl inne på djurparken så kändes det dock inte som speciellt mycket folk. Den sväljer en hel del människor den där parken, mer om det senare.
Jag hade en strategi klar och det var att gå motsols för att maximera tiden med de roliga djuren (läs: de som inte finns i Sverige) och Bamselandet. Tidigare år när jag har varit där så brukar man fastna på Bamselandet och sen hinner man inte se djuren på savannen för att tiden helt enkelt inte räcker till.
För en gångs skulle så såg man alla skygga djur som jag aldrig sett tidigare när jag varit på Kolmården. Bland annat var Lodjuret framme, förvisso främst på grund av att det var matdags.
Sen fastnade vi hos elefanterna, Linnéa hade nog kunnat stå och titta på dem hela dagen. Vi stod också ganska länge, mest för att det var en elefant som påbörjade något som måste ha varit en mindre våldtäktsförsök på en annan elefant som försökte vila på en stor sandhög.
Sen fick vi se vart allt folk hade tagit vägen. De stod i kö till den nya linbanan som ersätter safariparken.
Vi delade först upp oss lite så mamma stod i kö och jag och Linnéa gick och tittade på tigrarna så länge.
Efter en stund gick vi också och ställde oss i kö när mamma hade kommit in i själva huset där kön fortsatte ringla genom en sån där labyrint som de brukar ha på Liseberg.
Ungefär mitt i blev Linnéa inte helt oväntat kissnödig. Så jag fick klättra ut med henne och sen klättra tillbaka in ingen medans många blängde så där svenskt på mig.
En väldigt fin tur var det men tyvärr var alla djuren väldigt slöa och det var egentligen inte värt den långa kötiden. Speciellt inte eftersom rösten i kabinen pratade om att vi skulle passera lejon på 2 meters håll och sen visade det sig att det bara var sant om ett lejon skulle bestämma sig för att klättra upp en en liten kulle precis där linbanan var. Enda chansen till det hade väl varit om man haft en halv zebra med sig eller nåt.
Så långt där borta, ca 2 meter ifrån staketet möjligen låg lejonen och sov.
Men det var i alla fall en grym utsikt över Bråviken!
Efter att ha köat till linbanan så var det dags att köa till delfinshowen.
Vi insåg att vi skulle tvingas vänta till nästa show när vi såg den här kön.
Men så verkade det inte som att de stoppade folk från att komma in så vi ställde oss i kön ändå och vi kom in och valde förvisso ståplats men det var inga problem alls och då slapp vi som sagt var vänta och sen stå i en timmes kö igen.
När vi hade avverkat de "coola" djuren och alla måste-göra-saker så kunde vi lugnt spatsera bort till barnens lantgård och de övriga skandinaviska djuren (som också var slöa).
Det tog ett bra tag innan Linnéa vågade närma sig getterna och ännu längre innan hon våga klappa längre en en halv sekund för att sen springa iväg.
Efter en kort visit till Bamselandet så började vi tänka på refrängen, Linnéa avslutade storstilat med att, helt på egen hand, klättra upp till och åka Sveriges längsta rutschkana! Hon som knappt vågar åka dem i lekparken hemma annars.
Vädret var helt perfekt, dvs molnigt men inte mulet och lagom varmt. Vi hade en kanondag helt enkelt. Tack farmor för att du höll oss sällskap!
2 kommentarer:
tack för att jag fick följa me..de va jättemysigt...
Härligt kul!
Skicka en kommentar