Tema: Linnéamys (90)

Linnéa och jag är lite i samma sits, vi behöver skaffa fler kompisar/bekanta här i stan.
Eller egentligen, jag behöver skaffa fler kompisar/bekanta till både mig och Linnéa.
Idag visade dock Linnéa var skåpet ska stå.

Efter en lång cykeltur och en stund i lekparken i Vasaparken så parkerade vi cykeln i förrådet och när vi skulle gå upp till lägenheten, för att jag skulle laga mat, stannade Nea kvar vid gungorna på gården. Jag försökte locka med henne men hon ville inte följa med så jag lät henne vara kvar och gick upp själv, då brukar hon alltid komma springandes.
Till min förvåning kom hon inte efter men jag tittade ut genom fönstret och såg att hon stod och pratade med två andra småtjejer som lekte vid gungorna.
Jag öppnade fönstret och försökte höra vad de pratade om egentligen.
Det var rätt mycket snack om att "pappa köper godis" och nåt om flygplan.
Hur som helst så höll de på i säkert tio minuter och först när jag gick ut på balkongen och ropde efter henne kom in springande till dörren.

När hon kom upp till lägenheten så kutade hon ut på balkongen och ropade efter "kompisarna".

Jag kände mig som världens sämsta förälder som försökte få in henne för att vi skulle äta mat.
Här hade hon precis skaffat två kompisar på 5 minuter (har barn det lättare eller krånglar vi vuxna till det?) och taskiga pappa ville inte låta henne leka med dem.

Jag ångrar också att vi inte var med på den så kallade gårdsfesten som dagis annordnade idag. Jag insåg att jag bara gjorde det för min egen skull, för att jag inte "orkade"... va fan är det? Vadå inte "orkar"? Hur ska man lyckas skaffa kontaktnät om man hela tiden håller sig hemma och inte vågra delta i sociala sammanhang?
Av någon sjuk anledning har jag extra svårt för att engagera mig i sociala sammanhang med Linnéa... jag måste verkligen gå till botten med det och ta mig i kragen, jag måste tänka på henne och inte bara på mig själv!