Fågelbord

Ett spontaninköp av ett par talgbollar har lett till en lätt besatthet av att mata småfåglar.
Vi har en liten blåmes med rufsig frisyr som är där jämt och käkar.
Han är så liten o söt så vi har gjort honom till vårt husdjur (som bor utomhus).
Fantastiskt roligt att kolla på små fåglar när dom äter av någon anledning.

Men självklart så blir man arg på kråkor och skator som försöker äta, en ganska störd reaktion egentligen...

Om hon bara fick så...

Skulle hon kunna äta bara pommes till frukost, lunch och middag varje dag.
Jag borde försöka uppfinna pommes som innehåller alla nödvändiga näringsämnen så skulle det aldrig behöva bli bråk vid matbordet igen.

Vilken jävla resa!

Håhå jaja...

Jag fick i uppdrag att åka till Polen på en affärsresa för att besöka två städer, Szczecin (uttalas typ "Schtechin") och Wroclaw (uttalas typ "Vroshlavf").
Uppdraget var kort att ha möten med folk och kika lite på lokalerna.

Jag var ärligt talat inte jättetaggad inför resan då uppdraget i sig kändes väldigt onödigt och att jag inte har speciellt mycket kunskap om ämnet som utredningen gällde (kan inte gå in på det här av naturliga orsaker).
De hade kunnat skicka mig på modemässan i Paris och bett mig återrapportera vad de kommande trenderna för jackor skulle vara och få ungefär samma kvalitet på resultatet tänker jag mig.

Hur som helt så var min plan att åka från Stockholm på onsdagen, sova en natt i Szczecin, genomföra mötet där, åka vidare till Wroclaw på kvällen och sova en natt där, genomföra möte i Wroclaw och sen flyga hem på fredag eftermiddag.

Det började bra när tåget till Arlanda blev försenat så jag missade flyget. Fick boka om till ett nytt flyg (kostade x antal tusen).
Jag flög via Köpenhamn till Berlin och när jag kommer ut i ankomsthallen står det en snubbe där och håller upp en skylt med mitt namn på. Det är första gången jag varit med om det och det kändes lite surrealistiskt faktiskt.
Sen följde en 2 h lång bilresa från Berlin till Szczecin.

Väl framme checkade jag in på hotellet och passade på att käka lite innan jag försökte förbereda mötet dagen efter.

Mötet gick bra, de var väldigt trevliga och hade fixat mötesrum, fika och lunch till mig.

Intressant var också att man i lunchrummet hade ett "game room" dvs ett gäng fussball-bord och en TV med diverse spelkonsoler till. Detta tycker jag man borde införa på fler svenska kontor.

Sen var det dags för nästa bilfärd till flygplats igen. Den här gången såg föraren ut ganska exakt som killen i Hitman-spelen (minus vapnen och streckkoden i bakhuvudet), se bild http://bitly.com/QBaMem.
Men han var betydligt mer pratsam och väldigt trevlig.

På plats på flygplatsen i Szczecin visade det sig att flyget till Warsawa, där jag skulle byta till ett flyg till Wroclaw, var försenat med 1 timme. Jag insåg att det skulle bli tajt med tanke på att jag bara hade 1 timme väntan i Warsawa på anslutande flyg. Men killen i incheckningen lugnade mig och sa att "it's ok", och ja då skulle det väl säkert bli det också...

1,5 timme efter ordinarie tidtabell lyfte planet till Warsawa. På plats så mötes jag av en tjej från flygbolaget LOT som meddelade att jag hade missat flyget till Wroclaw (no shit).
De hade bokat ett hotell åt mig i Warsawa och fixat en plats på ett nytt flyg dagen efter.
Va bra tänkte jag tills jag fick se vilket flyg det var.
Jag skulle landa 20 min innan mitt flyg hem till Sverige skulle avgå.
Jag skulle med andra ord inte hinna med något möte i Wroclaw och jag skulle heller inte ens hinna med mitt flyg hem.

Jag åkte till hotellet och sov ett par timmar (bokstavligen), åkte till flygplatsen och försöka se om jag kunde få byta mitt flyg till Wroclaw mot ett flyg till Frankfurt som jag skulle mellanlanda i på vägen hem.
Det gick de så klart inte med på så jag fick boka ytterligare en ny biljett, den här gången på ett direktflyg, hem till Stockholm från Warsawa.

Så jag satt i ca 8 timmar på Warsawas flygplats och kände mig lite som Tom Hanks i filmen The Terminal, med undantag för att jag hade en dator med mig och kunde köpa öl.

Allt som allt så spenderade jag alltså mer tid på flygplatser än jag gjorde på kontor under den här resan.

Den stora fördelen med Polen var att allt var sjukt billigt.
Middagen på hotellet kostade ungefär 80 kr, hotellmiddagar i Sverige går väl aldrig på under 150 spänn?
En stor öl på flygplatsen kostade ca 35 kr, på Arlanda kostar det väl närmare 90 kr.

Så en semesterresa till Polen kanske vore något, men då gäller det nog att planera in ett par dagar extra för att vara på säkra sidan att man hinner komma fram till sin destination också...

Halloween

Det är Halloween-disco på dagis idag.
Linnea går som nån slags djävul/Darth Maul.
Och ja det är jag som har sminkat henne men det är så att jag gjort speciellt ofta heller så vad förväntar ni er?

Jack-o'lantern

Eftersom det är Halloween-tider och handeln lyckas amerikanisera svenskarnas inställning till Allhelgona-helgen så passade jag på att göra min första pumpalykta tillsammans med Linnéa.

Det var faktiskt väldigt kul och betydligt enklare än jag trodde.

Det kommer nog bli en tradition tror jag... och så var man helt plötsligt en del av det nu då i alla fall.

Linnea visar hur man får ut innehållet

"Pappa vi ritar ansiktet först!" sa Linnea. Jag som oftast kör efter principen "fort-men-fel" fick inse att när man får det tipset av sitt barn är det nog en bra ide att följa rådet.

Den blev faktiskt riktigt bra för att vara första gången.

Ibland så...

Som avslutning på vår traditionsenliga pokerhelg i Västerås, som numera handlar mindre och mindre om poker, så spelade vi bowling.
Bowling är ett spel med små marginaler.
Jag brukar vara väldigt bra på att få ner 9 käglor, sällan mer än så, per frame.
Detta brukar sällan leda till några särskilt bra resultat totalt sätt och precis så började det den här gången också.
Så medans Mattias lyckades få 191(!) så masade jag mig precis över 100 i första serien.
I andra gick det bättre och i sista lyckades jag få mitt bästa resultat på mycket länge, 146.
Jag tror aldrig jag varit över 150 nånsin och det lär säkert inte hända på ett bra tag heller men jag vet att jag kan, ibland...

Dagisbilder

Förra året fick vi inga porträttbilder från den årliga fotograferingen på grund av att bilderna inte "levde upp till kvalitetskraven" enligt Svenskt skolfoto. Exakt vad felet vad fick jag aldrig veta.

I år fick jag tog porträttbilderna också så den enda "felet" i år var att de lät henne ha hoddien på sig på gruppbilden.

Tyvärr är det ingen jätebra kvalite på bilderna här då jag fick fota av originalen med telefonen.

Tiden går

I helgen har jag firat min 32a födelsedag och som vanligt vid den tiden på året när jag fyller år så börjar det bli mörkare, kallare och lite lite tråkigare.

I bästa fall blir det ändå en fin vinter i år vilket jag tycker om.

De senaste veckorna har mest varit en transportsträcka med förkylning och pendling.

Linnéa fick rida en dubbellektion eftersom hon hade missat ett par gånger när hon varit sjuk och när hon var bortrest.

Hon hade en lite för stor häst första lektionen och vågade inte trava för att det var svårt för henne att sitta kvar i sadeln.

Sen fick hon ha den minsta hästen som hon också tycker mest om och då gick det bättre.

I övrigt satt vi mest inne kändes det som även om vi var ute och letade löv och kastanjer i parken.

Nyligen var det fotografering på dagis och jag har beställt bilder men tills dess kan vi nöja oss med Linnéas självporträtt som hänger på dagis.

De fick rita av sig själva genom att titta i en spegel under tiden som de ritade.

Det fanns väldigt många fina självporträtt där och Linnéa har verkligen fångat sin frisyr på den här bilden.

I helgen som gick så hade jag större delen av släkten på fika men innan det hade jag hunnit med den första krogrundan på ganska länge. Det gjorde även att söndagen kändes lite kortare kan man säga... men det var roligt!

Tidigare på lördagen så var vi med ute på Mantorp inför säsongsavslutningen i Mellansvenska långloppsserien där vi följer "Tools Momentum Racing".

Katta fick försöka se objektivt på saken runt banan medan jag hade en del tankar kring bränsleförsörjningen.

Det vill säga, Katta fotograferade med sitt nya objektiv och jag hjälpte till med tankningen av bilen. 

Själva racet hade ingen direkt inverkan på tabellen för Tools del så dagen handlade mer om att testa nya turbon och avsluta på ett bra sätt.

Tyvärr pajjade avgassystemet ganska tidigt och man fick lägga en hel del tid på att laga det.

Trots en högst tillfällig lösning så höll det nästan hela dagen.

Det var trevlig att vara där och göra sken av att man visste vad man höll på med.

But sometimes it hurts instead

Det är något speciellt med att byta bil, det är lite vemodigt (förutsatt att man gillade den gamla bilen då förstås) och det är samtidigt väldigt roligt (förutsatt att man gillar den nya bilen då förstås).

Den här gången var det lite extra speciellt då det var första gången jag köpt en helt ny bil.
Eller vi ska jag egentligen säga eftersom Katta och jag köper bilen ihop.

Valet föll på en Kia Ceed (kombi) på grund av att den är miljöbilsklassad, relativt billig med tanke på all utrustning som följer med som standard, 7 års nybilsgaranti samt att de hade en kampanj med bland annat bränsle för 8000 kr på köpet.

Jag fick så klart inte så bra betalt för min gamla bil i inbyte men jag försökte sälja den privat innan och fick bara skambud. Då kände jag att jag inte ville ge någon annan glädjen av att ha gjort en bra affär på min bekostnad så att säga, även om det innebar att jag ändå skulle få kanske fem sex tusen mer än jag fick från bilfirman.
Lite dumt kanske men så funkar jag!

Så här i efterhand så inser jag att jag skulle sålt bilen tidigare i år, redan innan sommaren. Dels är marknaden bättre men nu hade bilen gått betydligt längre, det var dags för service och skatt mm så priset föll rätt så snabbt på bara ett par månader.

Ärligt talat trodde jag att killen på bilfirman skulle komma springade efter mig när jag körde iväg och han insåg att jag hade kört nästan 700 mil mer än det stod på kontraktet (dvs när de värderade bilen).
Men bytt är bytt och kommer aldrig igen säger man ju, hoppas att det stämmer den här gången också.

Tyvärr är det inte automat på nya bilen och idag läste jag i tidningen att dieselpriset ska gå upp snart så det är väl inte bara positivt givetvis. Men den nya är väldigt skön att köra, är snygg och dessutom så blir den nog ändå betydligt billigare i drift än den gamla, i alla fall de kommande åren.

Äta bör man annars dör man

Igår hamnade jag i en tråkig situation med Linnéa som jag har dåligt samvete för.
Jag tröttnade på att hon vägrade äta middag och började tjata på henne och det slutade med att jag sa att jag skulle sitta med henne tills hon hade ätit upp.

Jag insåg ganska snart att det bara skulle leda till att jag antingen tvingades ge upp och därmed skulle hon förstå att hon kan vänta ut mig eller att jag skulle skapa en massa negativa känslor kring att äta middag med mig.
En situation utan bra utgång oavsett hur jag skulle ha gjort med andra ord.

Det har varit mer regel än undantag under ganska lång tid nu att Linnéa väldigt ofta inte äter bra på kvällarna.
Oftast äter hon lite grann men sitter sedan och petar i maten och hittar på ursäkter för att gå ifrån bordet eller börjar prata om helt irrelevanta och osammanhängande saker för att ta fokus från maten.

Det har allt som oftast slutat med att vi har pratat med henne om hur viktigt det är att man äter, att man inte ska slänga mat och vi tycker det är tråkigt att sitta och tjata på henne.

Helt klart har vi skapat en tråkig stämning kring middagarna där vi "kräver" en prestation från henne.

Jag hörde från personalen på dagis att hon oftast äter ordentligt men att hon äter väldigt långsamt.
Hon sitter oftast kvar sist när alla andra barnen är klara.

Hemma äter hon dock oftast väldigt lite eller knappt någonting alls när det är dags för middag.
Däremot tjatar hon ofta om att hon vill ha en macka, yoghurt eller liknande både innan och efter middag.
Det som är extra konstigt är att hon äter dåligt även om hon får den mat hon vill ha eller sådant som man vet att hon faktiskt tycker är gott.

Detta har gjort att vi hamnat i en ond cirkel känns det som. Vi nekar henne macka eller yoghurt innan middagen för att vi vill att hon ska äta middag istället, när hon inte äter middagen så tjatar vi på henne att äta.
Jag kan förstå att hon inte tycker att det är speciellt roligt med middag längre.

Det som ligger bakom är givetvis att man tänker att hon rimligen borde vara hungrig samt att man verkligen vill att hon äter, särskilt som hon är smal och ligger precis underkant på viktkurvan när vi varit på BVC.

Däremot blev situationen igår en slags väckarklocka på att jag måste sluta skapa en negativ känsla kring maten.
Från och med nu ska jag försöka fokusera på att vi ska ha kul vid bordet och så får hon äta så mycket eller lite hon vill. Däremot ska jag fortsätta att inte ge vika för att ge henne stora mellanmål nära inpå middagen och att hon måste lära sig att man inte kan leva på mackor och yoghurt: Jag ska inte tvinga henne att äta si eller så mycket ("kom igen 3 tuggor till" osv) samt att aldrig muta mig till att hon ska äta ("ät upp så får du glass sen" tex).

Förhoppningsvis blir det bättre "sen".