Tema: Semester 2012 (2)

I alla år har jag här på bloggen skrivit om vårt traditionsenliga midsommarfirande på mormor och morfars landställe. I år blir givetvis inget undantag för vad vore väl en tradtion utan upprepning?

En tradition som däremot tagit slut är dansandet runt midsommarstång nere vid sjön.

Därmed inte sagt att det inte blev någon dans runt midsommarstång, givetvis anordnar vi då en mindre, bättre och gemytligare stång- och dansupplevelse på tomten.

I år är det extra många saker att fira, halva släkten fyller jämt, ett par st förlovar sig och i övrigt så är det rent allmänt bara roligt att träffas och umgås.

Det är värt att skåla för! 

Resten av midsommaren förflöt enligt den mall som traditionsenlighet brukar kräva, mat + snaps och både bra och dåliga sånginsatser (jag tar på mig den). 5-kamp med ytterst tveksam poängsättning där "konstigt nog" arrangören lyckades kamma hem segern. Kubbvinst samt fysiklektion med tjejlaget kring hur kraftens riktning direkt styr rörelse av objekt som träffas av kraften. Knottanfall. Kvalificerat gitarrspel och mindre kvalificerat gitarrspel (jag tar på mig den också) och stämsång samt skränsång (ja va fan jag tar den också). Och öl, ganska mycket öl faktiskt... (nähä, jaha, ja men då tar jag den med då för i he-vete).

Det var hur som helst väldigt trevligt!

Tema: Linnéamys (101)

Jag har funderat lite på ett projekt att ge Linnéa som dels ska lite mer långsiktigt än att måla en teckning eller bygga ett legoföremål.

Tanken är att hon ska ha något som kräver lite ansvar och att hon ska kunna känna att hon bidrar till något som hon kan se effekten av efter en tids "arbete".

Valet föll på att försöka odla något.

Vi börjar med en avokadokärna tänkte jag eftersom det är en stor och fin kärna som man kan plantera på ett roligt sätt (se bild) så slipper hon stå och stirra på en blomkruka i flera veckor.

Sen när jag läste på lite och insåg att det kunde ta månader innan kärnan började gro så fick jag komma på något lite mindre tålamodskrävande som första projekt.

Då mindes jag krassen som vi odlade på papper när jag var liten. Den växer så snabbt så det borde bli ett perfekt första objekt i väntan på avokadon.

Krassen började växa ut genom fröna redan efter ett par dagar och även om Linnéa verkade mer intresserad av själva vattnandet än växten så tycker hon att det är spännande att gå ner och titta på sin växt på morgonen efter att hon har vaknat.

Nu får vi se om det blir något av den där avokadon...

På den sjätte dagen skapade han...

I lördags så gick vi till Arbetets museum i Norrköping efter att jag hade läst om att de hade en skaparverkstad (inte skapelseverkstad som jag skrev på Fejsbok).

Skäms på mig som inte varit på museet trots att jag bott i den här stan i 12 år snart.

Det är ett riktigt bra museum faktiskt och nu hastade vi igenom utställningen eftersom Linnéa var taggad på att måla och pyssla.

Vi får gå dit en annan gång och faktiskt kika på utställningen ordentligt.

Jag var helt säker på att det skulle vara full fart inne i skaparverkstaden och att man skulle få slåss med andras barn om penslar och flörtkulor.

Döm om min förvåning när vi inte bara var helt själva där först utan att de även hade en stor arsenal av material för att pyssla och bygga.

De hade ett undervattenstema (Havets skatter) och man fick utgå ifrån en skokartong och bygga sin undervattensmiljö med hjälp av färg, glaskulor, snäckskal, legoattiraljer, färgglatt papper, snören och allt möjligt annat.

Det var svårt att låta bli att pyssla lite själv också och snart satt jag där och slogs med Linnéa om limtuben och färgpaletten.  När man väl kom in i det så kunde man inte sluta, jag skulle också kunna sitta och 

Det kom in ett par barn familjer till men det var de enda andra där på de dryga 2 timmarna (!) som vi spenderade med att bygga upp våra fantastiska undervattensmiljöer... Eller tja Katta gjorde någon slags expressionistisk tolkning av temat, egentligen tror jag det var så att hon inte var med när "instruktionerna" kring temat gavs, men hennes blev väldigt fin ändå! 

Hit måste vi gå fler gånger, särskilt nu i sommar om det blir tråkigt väder på lediga dagar.

Mellan hopp och förtvivlan

Den senaste helgen lämnade en liten tomhet och en stor stelhet i hela kroppen efter sig.

Vi hade sedan länge bokat upp hela helgen för frisbeegolf och under veckan så såg väderutsikterna minst sagt dystra ut.

Jag åkte till Västerås i fredags och Andersson och jag spelade en runda på Aros-banan som gick både uppåt och nedåt (både bildligt och bokstavligt). En ganska besvärlig skogsbana och jag hade ganska stora problem med att få till spelet. Jag lyckades dock hålla en ganska jämn nivå och även om det var en bit ifrån mitt rekord på banan så får det anses som att det gick okej.

På lördagen skulle de regna, vi gjorde en chansning och åkte till Järva i alla fall. Det regnade inte...

Det fortsatte att inte regna hela kvällen trots att prognoserna talade om regn.

Andersson och jag hann spela 18 hål av de 27 som finns på Järva innan skäggmannen från Asien (Mattias) anslöt.
Vi spelade ytterligare 27 hål och Mattias visade varför han är och förblir regerande mästare på Järva.
Det ska då tilläggas att han alltså inte spelat någonting sedan november förra året medans Andersson och jag spelar i princip så ofta vi har haft möjlighet.

Jag har sagt det förut och tänkte upprepa det igen, Järva är en fantastiskt fin bana (se bara på bilderna, som dock inte är från när vi var där).

Som avslutning på lördagen så spelade vi en runda i Åkersberga också eftersom vi skulle passa på att sova över där. Den rundan vann jag även om spelet inte var på topp, jag tappade även bort en av mina favoritdiscar vilket känns surt.

De sista 6 hålen spelades i ganska skum belysning då solen sedan länge hade börjat gå ner.

Väl i säng så kändes det att vi hade 18+27+27+18 hål i benen och armarna (och då har jag inte räknat alla myggbett ens).

På söndagen vaknade vi ganska stela men fast beslutna om att trotsa regnprognoserna och åka till Rudans firsbeegolfbana som ingen av oss hade spelat innan.

Den ligger i Handen/Hanninge (beroende på vem man frågar) och det var minst sagt inte enkelt att hitta dit.

Bilfärden gick in i ett industriområde där det, väldigt oväntat, var skyltat till Rudans sportområde där frisbeegolfbanan låg en stunds promenad in genom skogen.

En varierad bana med blandning av skogshål och fina ängshål. Väldigt långa hål, det längsta på 225 m, men ändå ganska förlåtande par (ofta par 4 vilket är ganska ovanligt även för hål som är över 100 meter).

Första rundan gick relativt ok men det var mycket frustration när det inte gick som man ville.

Jag märkte att mina utkast inte längre gick som jag ville vilket jag hoppas beror på att jag helt enkelt var lite sliten efter de senaste dagarnas spel. Puttningen gick dock desto bättre och det gjorde att jag lyckades vinna första rundan och sedan så när lyckas knipa andra rundan som dock Mattias vann på sista hålet, dock inte alls oförtjänt.

Behöver jag nämna att det inte regnade på söndagen heller? Eller jo det kom en kort duggskur, på max 2 minuter, under vår lunchrast. Helt ok väder med andra ord med tanke på att det skulle regna hela helgen...

Så om vi var oroliga för vädret innan så blev vi positivt överraskade. 

Däremot hade jag kanske förväntat mig lite mer av mitt spel innan helgen och bitvis under rundorna så undrade om det var något fel på mig när jag inte lyckades hålla utkasten på fairway eller när man missade en "lätt" putt.

Sett i backspegeln är jag ändå nöjd totalt sett men jag måste försöka komma till botten med varför jag har så svårt att få till utkasten.

Som tur är så är det förhoppningsvis en bra bit kvar på säsongen om man tänker på att vi förra året spelade sista rundan i november.

På't igen med andra ord!

Tema: Verkshöjd? (68)

I lördags var det ganska exakt 1 år sedan vi fyllde vårt fat med Mackmyra Rök och nu var det äntligen dags för den första provsmakningen.

Lite för stressad på grund av diverse transportatoriska utmaningar innehållande tåg, bil och en brorsas sambos brorsas bil allt detta tillsammans med en lätt egocentrisk 4,5 årig dotter... och dåligt väder!

Springandes anlände vi i alla fall punktligt till provsmakningen som höll i ett av husen på Mackmyra bruk utanför Gävle där även destilleriet ligger. Eller egentligen är det gamla destilleriet eftersom Mackmyra har byggt ett nytt destilleri en bit närmre Gävle, ganska precis utmed E4an.

Själva provsmakningen var ganska simpel, vi fick ett provrör med ca 5 cl som tappats från vårt fat. Detta delades broderligt mellan fatägarna, jag själv, pappa, pappas jobbarkompis och en annan av pappasjobbarkompisars man... Ja hur som helst vi är alltså fyra st som delar på detta fat som ska ge oss ca 12 flaskor whiskey var om ca 3-4 år (beroende på hur smaken utvecklas).
Anyway vi fick lukta och smaka på vår, fortfarande väldigt unga, whiskey och som tur är så smakade den bra, riktigt jäkla bra faktiskt. Helt ärligt så hade jag kunnat tänka mig att ta en flaska av den som den var.
Den kommer garanterat bli ännu bättre efter ett par år till.

Jag slogs av hur pass mycket färg den redan har hunnit ta från fatet efter bara ett år.
Vad som kommer hända de kommande åren är svårt att veta men definitivt så kommer smaken rundas av mer, den kommer bli mer balanserad, inte ha lika hög alkoholhalt (den låg på 58,2% nu) vilket också gör att smakerna kommer fram mer samt att den kommer tappa lite rökighet (dock inte så mycket på bara ett par år).
Det ska bli riktigt spännande att följa utvecklingen men det hade som sagt var varit kul att ha lite kvar från varje år så att man sedan kan jämföra dem tillsammans för att verkligen kunna känna skillnaden.


I en helt annan ände av skalan så kämpade Katta mot vädret på ett betydligt mer direkt sätt, nämligen genom att cykla Siljan-runt:
http://piggochduktig.wordpress.com/2012/06/02/yes-i-can/
Trots 3 grader, motvind och regn så kom hon och hennes medryttare i mål, om än stelfrusna, mycket glada och nöjda.

Det var också en väldigt värdig avslutning, eller inledning beroende på hur man ser det, på Kattas nya årgång (30+ nånting) som vi firade mestadels i bil på söndagen förvisso. På lördagen hade vi dock fördelen av att avnjuta lite middag på den, synnerligen tomma, överbokade restaurangen på Best Western i Mora.

Jag fick även avsluta min serie av, mer eller mindre, kryptiska MMS-ledtrådar till hennes födelsedagspresent.
Någon som vågar sig på en chansning?

Bränt barn...

Det är lite svårt att se på bilden men det var två väldigt röda armar som jag såg när vi kom inomhus efter att jag hade hämtat Linnéa på dagis.

När jag kom dit så såg jag att hon inte hade sin solhatt på sig och bara sin kortärmade tröja. Jag tänkte då inte på att hon skulle ha varit utan någon längre stund. När jag väl såg de röda armarna så insåg jag att det var fel...

Dagen efter så pratade jag med en av "pedagogerna" som delvis höll med och delvis försvarade sig.
Mitt budskap var väl ganska enkelt, som självklart, egentligen, barnen ska inte behöva lida för att föräldrar ev glömmer solkräm, solhattar eller täckande kläder.
Nu hade Linnéa både solhatt, solkräm och en tunn jacka så någon anledning till att hon skulle bränna sig fanns inte. Det var helt enkelt slarv från personalens sida, vare sig den berodde på okunskap, misstag, vikarie eller någon annan anledning.

Jag pratade med förskolechefen idag och framförde mina tankar kring vikten av att informera all personal att tänka på att dels inte låta barnen vistas i solen för länge men också att se till att barnen har täckande kläder och att man använder solkräm.
Egentligen är det hela mycket enkelt, jag gjorde jämförelsen till vintern. Ingen på förskolan skulle väl skicka ut ett barn utan mössa och vantar om det är kallt ute? Varför tänker vi inte likadant bara för att det handlar om sol?
Beror det kanske på vår okunskap och ovana vid sol här i norden där vi dels intalas att sol alltid är positivt och och man ska inte bara längta till solen, man ska "passa på att njuta av den". Det kan väl gå an när man är vuxen och tar ansvar för sig själv men man bör nog fundera på den inställningen om man jobbar med barn...

Det här sista låter ganska hårt när jag läser det själv men kan inte riktigt komma på hur jag ska formulera det annorlunda.
Jag menar inte att man ska sitta inne bara för att det är soligt men man ska inse att solen inte enbart har hälsobringande effekter.

Föreskolechefen lovade hur som helst att information skulle gå ut omgående och att rutiner skulle skrivas och kommuniceras ut.
Jag påpekade också att personalen behöver vänja sig vid att ta större ansvar när de slår ihop avdelningarna som de gör på eftermiddagarna när det blir färre barn. Man kan inte utgå ifrån att personalen på den andra avdelningen har smort in barnen tex. Ser man ett barn som är utan jacka eller mössa så måste man agera.
If you see the problem, you own it!

Jag ser fram emot att ta del av förskolans information kring detta och hoppas att inget barn behöver utsättas för något liknande framöver.

Tema: Semester 2012

Både Katta och jag tyckte att vi behövde "komma iväg någonstans" lite innan semestern. Så vi tog lite semester... och åkte till Berlin.

Mitt första besök där faktiskt, och jag har insett att jag ligger rätt långt ifrån att ha besökt "viktiga" huvudstäder i Europa rent generellt.

Vi började med öl och varsin pizza på en väldigt trevlig uteservering. Det här är ett av väldigt många kort på Katta där hon har något konstigt i ansiktet, den verkar liksom sitta fast där.

Sen gick vi hela vägen genom Tiergarten, den stora stadsparken i Berlin (som numera innefattar en djurpark men som tidigare var kungens jaktmarker, jag vet inte om djuren som är kvar i parken är de han inte lyckades skjuta eller om de kommit dit senare), och vidare till Brandenburger Tor.

Det var kanske det jag såg fram mest emot innan resan, att få gå på den långa, raka 17e juni-gatan och spatsera genom porten till Berlin så att säga.

På andra sidan var det en ganska bred mix av gatuartister av mer eller mindre fantasifulla slag. Min favorit var statymannen (han till vänster är en riktig människa), riktigt bra sminkjobb där.

De mer fantasifulla (eller nåja) var Darth Vader och vad som såg ut som Musse Pigg i en Jedi-uniform. Jag vet inte om Musse visste att Darth var där innan han valde kläder för dagen.

Vi strosade ganska långt första dagen och jag kämpade tappert trots min förkylning men krävde att vi åkte kommunalt tillbaka igen.

Andra dagen valde vi det mogna alternativet och tog sightseeing-bussen. Detta för att maximera mängden monument, dåligt översatta och inlästa beskrivningar av dessa samt gammal, och väldigt dålig, synthmusik.

Vi hoppade av vi en del av muren som har sparats.

Där fanns även en ganska omfattande utställning om utvecklingen innan, under och efter kriget. Mycket välgjord.

Katta ville shoppa lite och även om hon var mest inne på kläder så var jag lite sugen på den här.

Sen tog vi en vätskepaus och jag invigde mina nya solbrillor (det enda jag köpte i Berlin som inte hamnade i min mage).

Vi promenerade tappert vidare och hittade ett riktigt guldkorn, ett gäng uteserveringar längs med Spree där de hade ställt upp en massa solstolar precis vid vattnet. Där satt vi och softade och vinkade till förbipasserande båtar.

Sen hoppade vi på bussen igen och åkte tillbaka mot hotellet. På vägen åkte vi förbi Reichstag som jag stormat flera gånger i Call of Duty, det var dock lite lugnare där idag, si så där 67 år senare.

På kvällen åt vi på en jättebra Vietnamesisk restaurang som vi blivit tipsade om från Sara.

Mätta och belåtna snubblade vi sedan förbi en pub som visade Champions league-finalen. 

"Tyvärr" så vann inte Bayern Munchen vilket annars säkerligen hade gjort att det varit lite bättre drag på stan efteråt.

På tredje dagen stannade jag bland annat förbi en whiskeyshop som hade en sån här fin hylla med enbart Port Ellen, det var av en ganska uppenbar anledning svårt att köpa med sig några hem men de var fina att titta på.

Sen åkt vi till judiska museet och även om själva utställningen var rätt tråkig (det var otroligt omständiga utställningar med mycket text och info så jag antar att man bör var i alla fall smått intresserad av judendomen eller religion i allmänhet för att uppskatta den) så var monumenten kring förintelsen välgjorda och tänkvärda. Bland annat den här som jag tyvärr inte minns vad den kallades, men det handlade mycket om tomhet...

Vårt första besök vid Checkpoint Charlie handlade mest om att hitta en toalett och att kryssa bland amerikaner så vid andra besöket tog vi en liten stund att faktiskt titta lite och ta lite kort.

Den här smygande kamraten lyckades till slut obemärkt ta sig förbi gränsen.

Jag är klart imponerad av hur jäkla mycket som Tyskarna har byggt upp både efter kriget och efter murens fall. Det fanns fortfarande en hel del nedgångna hus och "fula" områden men i stort så är stan helt otroligt smidig att ta sig fram i och allt är på något sätt väldigt välgjort. Man brukar tala om den tyska ingenjörskonsten och den märkt faktiskt tydligt.

De smäller upp tunnelbanelinjer till höger och vänster och varför inte lite spårvägar både på mark och upphöjda över vägarna.

De nybyggda tågstationen gick inte heller av för hackor.

Jag berömde flera gånger asfalten på vägarna (jag inser när jag skriver det hur tråkigt, och lite stört, det låter), trafiken hördes inte alls lika tydligt som här hemma.

Den andra saken som jag uppskattade med Berlin, och kanske tyskarna också, är att det känns väldigt avslappnat och inte alls lika bajsnödigt som i många svenska städer.
Bästa exemplet var när det sent på söndagskvällen helt plötsligt rullade förbi ett rollerdisco, dvs en skåpbil som spelade musik följt av minst 100 inlinesåkare.
Det roligaste med den upplevelsen var dock polisen som spärrade av vägen innan och vrålade, och jag skojar inte nu, "HALT!!" till en bil som försökte köra över vägen.

Nu har jag säkert glömt berätta en massa roligt så jag avslutar med lite barnsligare saker.
Tyska är ett roligt språk, man kommer på sig själv med att gå och uttala gatunamn eller fraser lite så där i tid och tid. Tyska låter verkligen hårt och lite roligt.
Vissa ord betyder ju andra saker på tyska också och vi såg bland annat den här annonsskylten och den här barnboken...

 En mycket bra weekendresa, minus förkylningen, och jag kan verkligen tänka mig att åka tillbaka dit!

"Ibland måste barn ha en vuxen hos sig"

Det och många andra listiga argument har Linnéa kört med den senaste veckan då vi försökt införa rutinen att hon ska somna själv efter sagoläsning.

På dagarna har hon varit supertaggad och lovat att hon ska somna själv men sen efter sagan så börjar hon komma med en massa undanflykter. Det är alltifrån att "barn måste ha en vuxen hos sig" eller att "annars kommer ett djur och biter mig" till den klassiska "det går inte".

Som morot så lovade jag henne att hon skulle få en liten present efter första natten och en till present om hon klarade hela veckan.

Första natten gick ganska bra och även om det var en hel del spring och lite gråt de andra nätterna så har det ändå gått ganska bra måste jag säga.

Hon fick sin present och lovade att somna själv även i fortsättningen, vi får väl se hur det blir framöver...

Premiären i gruvan

Jag hade inga planer för Valborg och eftersom Katta var på Svalbard (till slut) så tänkte jag passa på att göra det mesta av min egentid.

Förra året testade jag det första gången och insåg snabbt att det skulle bli fler gånger. Nämligen att spendera ett dygn eller så i Mormorsgruvan. Eller ja inte i själva gruvan då utan i och kring stugan som ligger i närheten.

Vädret var på min sida och även om jag visste att det skulle bli kallt på natten så tänkte jag att jag borde klara mig med min sovsäck.

Så jag packade ihop mina pinaler och lastade med mig vatten (+ lite öl) och en liten grillmeny och gav mig iväg.

Jag spenderade som vanligt lite tid i hängmattan och ute på sjön. Ganska dåligt fiske, hade en liten gädda framme vid båten men den var inget att ha så det gjorde inget att den slet sig vid vattenytan för då slapp jag ta i den.

Något som var bra var att det var väldigt fritt från vass och näckrosor (i alla fall ovanför ytan) så det gick att komma åt de små vikarna bättre än på sommaren.

Jag tog med min frisbeekorg så att jag kunde öva puttning utan störande moment.

Ungefär så här bra kan man ha det.

Jag kan tänka mig betydligt sämre utsikt när man ska grilla.

Jag hade tänkt bygga min egna lilla majbrasa först men mamma visade mig att det fanns en eldkorg där som gjorde det hela betydligt enklare.
Jag täljde fram lite tändvirke och staplade några vedträn ovanpå, det tog sig direkt och brann på fint.
Eftersom det hade varit bra väder i ett par dagar så var det en del torrt i skogen som man kunde använda som bränsle också.

Mysigt, smidigt och enkelt.

Björkris brinner bra.

Jag satt säkert 2 timmar och bara tittade på elden, riktigt härligt.
Sen när det började bli kallt så gick jag in i stugan.
När det var dags att sova så kröp jag ner i sovsäcken och drog den lite över huvudet och mös.
Jag vaknade några gånger på natten av att det var lite kallt men så länge jag kröp in ordentligt i sovsäcken så var det varmt och jag kunde somna om.

Dagen efter var det lika bra väder så jag tog ytterligare en liten, och fruktlös, fisketur efter frukost.

Det ser ut som ett skrotupplag men det är till för att stoppa kanadagässen.

Jag hade kunnat stanna kvar en dag till men det fick räcka för den här gången. I sommar kommer det bli fler vistelser, det kan jag lova!

Ett avslöjande...

Nämligen att jag deltog i min första frisbeetävling i helgen.
Mälartouren kom till Norrköping och då kände jag att jag var "tvungen" att testa lite hur det kändes att spela "på riktigt". Det är ändå något visst med själva tävlingsmomentet även om man bara spelar för skojs skull.

Tävlingens upplägg var väldigt simpelt, två rundor om 18 hål + en final på 9 hål.
Min första runda gick inte speciellt bra, jag landade på 60 kast (par 52) men min andra gick bra, 56 kast. Något som gjorde det hela lite enklare var att man inte hade någon OB (out of bounds) vilket kort innebär att man inte behöver plikta och spela om om man hamnar utanför banan.
Jag gjorde inga jättestora misstag förutom ett utkast på första hålet som nästan landade i strömmen så jag fick droppa och spela om från tee.

Det blåste väldigt mycket så det påverkade så klart lite men jag vet inte om jag ska skylla mitt resultat på vinden.

På söndagen hittade jag följande:
http://www.pdga.com/tournament_results/91611%25261459095955

Resultatet från tävlingen, ni hittar mig under "Recreational".
Den uppmärksamme ser kanske att mitt resultat ser "ganska" dåligt ut, +864 är ju inget jättebra resultat på 18 hål.
Det beror på att jag, tydligen, hade gått till final i motionsklassen, något jag inte visste om. Jag åkte helt enkelt hem efter andra rundan och tänkte inte mer på tävlingen tills jag såg resultatet.
Jag hade alltså kunna få spela en final om jag bara hade väntat kvar, det känns lite surt så här i efterhand måste jag säga. Även om jag troligen hade kommit sist i finalen så hade jag då kommit 4 totalt i motionsklassen, nu blev jag diskad istället.

Jag tänker spela fler tävlingar om chansen ges (läs: de hålls på en bana i närheten) för det är faktiskt roligt även om det inte går jättebra. Vem vet, jag kanske får spela en final på riktigt någon gång också?