Tema: ? (27)

Många trodde säkert att Televerket inte fanns längre men tydligen servar de fortfarande en fastighet i Norrköping med "gränslös television", vad det nu betyder.

Fejl (57)

Det är kanske inte så konstigt att man har problem med tågtrafiken* när man kör Windows?

* Det är trafikverket som står för skyltningen fick jag lära mig av min lokförarvän O.

Tankar kring motivation

Det är ingen slump att jag inte skriver här så ofta som jag gjorde för ett år sedan, eller till och med för ett par månader sedan.
Det handlar om flera saker men främst om motivation att skriva och motivation att engagera sig i att dela med sig.
Jag har valt att fokusera på andra saker under våren och sommaren och jag har känt att jag har mått bra av att fokusera på sånt som jag inte upplever som krav.
Jag har insett att jag själv har satt ett krav på mig att skriva här ofta och att producera.
Jag har också insett att vardag mer har blivit just vardag och att även om dagarna med Linnéa fortfarande är väldigt roliga och givande blir det lite längre mellan de tydliga framstegen ju äldre hon blir. Inte för att det inte är intressant i sig men det blir inte lika lätt att hitta saker som känns tillräckligt intressant att skriva om eller att filma och lägga upp.

Självklart kommer jag fortsätta och jag kommer inte stänga ner bloggen, men jag kommer nog hålla den här uppdateringstakten, åtminstone för en tid framöver.

Nytt läge

Jag impulshandlade en ny bilstol till Linnéa. Den här är framåtvänd och tar upp ungefär 10% så mycket utrymme som den förra.
Med andra ord kan nu även icke-dvärgar åka med mig i passagerarsätet.

Det stora fördelen med en framåtvänd stol är att jag lättare kan ha koll på henne + att jag tror det är roligare för henne att se framåt än bakåt (det där lät djupare än jag hade tänkt).

Tema: Linnéamys* (95)

Dagis var stängt på grund av planering idag så Linnéa fick följa med till kontoret på förmiddagen.

Vi åt frukost tillsammans och hon småpratade lite med mina kollegor.

När jag var tvungen att jobba så fick hon sitta på min kollegas plats mittemot. Hon fick lite överblivet kopieringspapper att rita på och en markeringspenna.

Efter mitt första telefonmöte så hade hon ritat på alla papper, sin tröja och ett avtal med en viktig kund som jag skulle ha signerat och skickat tillbaka. Nu får jag väl höra av mig till kunden och förklara att det på något mystiskt sätt kommit bort.
Eller är "min dotter råkade rita på det" en giltig ursäkt?

Lite senare så hade hon använt upp samtliga postit-lappar och indirekt då "ollat" halva kontoret.

Det slutade med att jag släpade fram en gammal uttjänt dator som hon fick titta på youtube-klipp med Pingu på.
Tyvärr var det reklam på varannat Pingu-avsnitt så mitt andra telefonmöte avbröts abrupt då och då av hennes klagosång.
Så det slutade med att vi åkte hem vid lunchtid istället.

Ta med sig barnen till jobbet funkar kanske när man inte redan ligger efter och har en massa möten. Eller om man jobbade på dagis tex...


*Mys är kanske och ta i...

En helgsammanfattning

Mormorgruvan rules!... Räcker så kanske?

Okej då, det började i fredags.
Vi åkte till gruvan på eftermiddagen efter att vi hade shoppat lite nödvändigheter så som godis, chips, öl, vin osv.
Och vatten, eftersom det inte finns drickbart att tillgå i stugan.

Väl framme så började vi skoja om att man nästan kan börja stressa upp sig över alla rogivande aktiviteter man "ska" göra. Paddla kanot, bada, läsa bok, ligga i hängmattan, fiska, grilla osv osv.

Men vi är båda ganska bra på att dega så det löste sig rätt bra till slut.

En grej som jag velat göra flera gånger, men av någon anledning inte tagit mig för, är att utforska sjön lite mer. Jag brukar hänga mest kring den delen som ligger närmast stugan.
Så vi tog kanoten och gled, nästan, ljudlöst fram på det stilla vattnet till andra sidan sjön.

Det var faktiskt ännu vackrare där. Naturen kändes mer "orörd" på något sätt.
Vi hittade en pytteliten ön som vi stannade vid och tog fram chipspåsen och varsin öl. Vi satt där och lyssnade på och försökte, förgäves, härma fåglarna.

Efter en stund bestämde vi oss för att prova badmöjligheterna.
Det var riktigt skönt i vattnet och visst är det något speciellt att bada naken? Eller som i mitt fall, endast iförd badtofflor.

Tillbaka vid stugan drog vi igång grillen och pausade i hängmattan i väntan på maten med lite vin.

Efter en prestigefylld kortbatalj (som jag vann) så tog vi med oss kameran ut i mörkret och lekte lite.
Inte långt senare låg vi på marken och tittade på stjärnorna. Ni vet en sån där stjärnhimmel som man såg när man var liten och som i princip inte går att se när man bor inne i stan?

Fiskelyckan var återigen inte på vår sida. Katta hade en skapligt stor gädda på kroken en kort sekund men den släppte, vi såg den dock simma iväg.
Jag fick en liten rackare som fick återvända och växa till sig lite.

Temat för helgen var "så här kan man ha det... nu ja!"

Det var en sån där helg som gör att man klarar att gå tillbaka till jobbet på måndagen. Magisk till och med.

Träningsdagbok (27)

Jag tog en "snabb" runda efter jobbet i onsdags. Första på flera veckor.
Det är inte bara lathet utan väldigt mycket halsproblem som oroar mig just nu.

De två senaste gånger jag varit sjuk har jag dragits med rethosta i 3-4 veckor efteråt. Jag känner mig inte sjuk i övrigt bara slem på morgonen och rethosta på kvällen.

Det gick bra att springa trots detta men rethosta blev nästan värre på kvällen så jag funderar på om det kan vara något mer än bara en virusinfektion för den tycker jag borde ha gått över vid det här laget.

Hur som helst var det här första sommarrundan i Vrinneviskogen, det är en perfekt plats att springa på när det är sommar. Skuggor från träden, mysigt med naturen och lagom kuperat. Hoppas på fler rundor där snart, och att halsproblemen ger med sig.

Tandlöst?

I förra veckan upptäckte Jennie att en av Linnéas framtänder hade blivit mörk. Eftersom Linnéa sällan berättar för oss att hon har slagit sig så var det svårt att veta vad det kunde bero på men sannolikt han hon slagit i och skadat tanden på något sätt.
Vi bokade en tid hos tandläkaren och jag var beredd på det värsta (dvs att de skulle dra ut tanden)

Linnéa har än så länge (lär väl bli ändring på det snart) en väldigt bra inställning till tandläkaren.
Hon berättade själv om sin tand och att hon brukade äta korv och spaghetti när tandläkaren frågade mig vad som hänt och om hon ätit något speciellt.

Att sitta i tandläkarstolen och ta röntenbild var heller inget problem.

Tandläkaren kunde bara konstatera att tanden är död men eftersom Linnéa inte verkar ha ont så är det förhoppningsvis inget behov att dra ut tanden.

Om två veckor så ska vi dit igen för att kontrollera status och eventuellt då dra ut den om det behövs.

Tandläkaren berättade att Linnéa då kommer få lugnande först som kan ge henne minnesförlust(!). Normalt sett kanske man som förälder ska bli lite orolig för detta men jag kan bara se framför mig hur roligt det skulle vara att se Linnéa "drogad" och förmodligen kommer hon säga en massa roliga saker.

Lite som David:

Tillfälligheter

I onsdagskväll fick jag vara med om en sak som vittnar om hur små marginaler det handlar om för de saker man är med om och hur enkelt små beslut kan få stora konsekvenser.

Jag hade spelat frisbeegolf med Jimmy och vi satt hemma hos en kompis till honom och drack öl. Strax innan 22 funderade Jimmy på att vända hemmåt men vi blev kvar lite till.
När så klockan närmade sig 23 bestämde vi oss för att cyckla hem.
Det är inte speciellt långt men det tar nog ändå ca 15 minuter att cyckla hem.
Jag gasade på ganska rejält, dels för att det är härligt att cykla fort och så var jag lite påverkad också.
Jag insåg att det var dumt att cykla ute så här dags eftersom jag inte hade något lyse på cykeln, och även att cykla fort när man är onykter för den delen.
Därför bestämde jag mig för att åka en lite mindre trafikerad väg hem för att minimera risken att stöta på polisen (ironin i detta kan vi återkomma till).
En kort bit av denna väg (max 300 meter) går genom Vrinneviskogen och när jag kommer cyklades där lägger jag märke till hur härligt upplyst den lilla skogsvägen är och att där skulle det passa att ställa sig med kameran, kanske ta med stativet och leka lite med inställningarna...
Jag hade förresten tänkt ställa mig med kameran och stativet ovanpå bron över söderleden och leka med slutartiden för att få en sån där cool "ljuslinje" från bilarna som åker förbi...
Ska man passa på att göra det ikväll kanske? Klockan är ju inte så mycket...
Sen avbryts tankarna av ljudet från en tjej som skriker en bit framför.
Ganska snabbt kommer jag fram till en moped som står parkerad med motorn igång, ifrån den springer en tjej som skriker "nej!" och "Släpp mig!".
Killen som springer efter skriker också något i stil med "Ge hit min jacka!... Och telefonen!".
Jag saktar in och ropar ungefär "Hallå lägg av, vad handlar det om?!".
Killen är rätt fokuserad på att slita i jackan som tjejen har på sig, tjejen sitter vid det här laget ner och gråter/skriker.
Jag ställer en dum fråga i stil med "Vems jacka är det?", tjejen svarar att det är killens men att mobilen är hennes.
Jag talar om för killen att han ska låta henne vara och sticka därifrån.
Jag börjar fumla med mobilen för att ringa 112, samtalet kopplas samtidigt som jag nu går in lite mer emellan för att få bort killen som säger något hotfullt som jag inte minns, typ "jag ska döda/cutta dig" men jag minns som sagt var inte.
Killen vänder om mot mopeden och tjejen börjar kuta iväg.
Jag lägger ifrån mig mobilen och fokuserar på att följa efter tjejen.
Hon springer mot bostadsområdet som ligger bredvid och jag försöker lugna henne samtidigt som jag cyklar med.

Hon springer in på första bästa garageuppfart och gömmer sig bakom en bil.
Vi hör mopeden komma närmare för att sedan försvinna iväg, han åkte troligen vidare på gångvägen och sen vidare på cykelvägen för att komma iväg så fort han kunde.
Nu ringer jag 112 igen och försöker förklara vad som hänt samtidigt som jag försöker trösta tjejen och få henne att förstå att det kommer ordna sig, att han är borta och att jag ska hjälpa henne.
Ungefär samtidigt kommer två tjejer från huset bredvid fram och säger att de hört och sett allt från sitt fönster.
De hjälper tjejen bort till deras uteplats där hon sätter sig ner och de som bor där tar hand om henne medans jag pratar med larmoperatören.
Han frågar lite om vad som hänt och jag förklarar det jag sett men jag säger att tjejen är för upprörd och ledsen för att prata med oss så de får skicka en bil som kan hjälpa till.
Bara ca 5 minuter senare kommer poliserna och tar upp vittnesmål med alla närvarande.

Signalementet på killen som vi kom fram till var minst sagt vagt: "En ung, lite satt men inte bitigt, kille typ 15-16 år, klädd i mörk jacka och "inte lika mörka byxor" typ jeans, samt motorcykelhjälm som bröt på klassisk invandrarsvenska."
- Sådär, iväg och haffa honom farbror polisen!
Inte blev det bättre av att det visade sig tjejen fått skjuts av honom, utan att veta vem det var eller vad han hette.
Han hade tagit omvägen genom skogen och planen var sannolikt att helt enkelt råna henne på mobilen där, men då kom jag precis.

I samband med att allt lugnat ner sig och även tjejen började lugna ner sig samt efter våra samtal med polisen så smög sig den här känslan på att jag borde för fan ha stoppat den lille jävlen.
Visst hade tanken på att han kunde ha kniv eller nåt redan slagit mig när jag gick emellan men mitt fokus när tjejen sprang iväg var att ta hand om henne.
Nu när hon var omhändertagen gick istället fokus på det lilla aset som försökt råna henne. En liten snorunge som förmodligen gjort detta tidigare och kommer göra om samma sak redan nästa kväll...
Tankarna gick på högvarv: "jag hade kunnat plocka honom, åh vad lätt jag hade kunnat plocka honom!".
"han räckte mig knappt till bröstet och jag är vältränad" (ursäkta mig).
Jag ville verkligen ta fast honom, inte slå eller misshandla honom, bara se till att han åkte dit.

En natts sömn gjorde att den värsta aggressionen lade sig och jag är ändå väldigt glad att jag kom dit när jag gjorde och att det slutade som det gjorde.
Tjejen kom undan med blotta förskräckelsen, killen på mopeden fick (i bästa fall) en liten påminnelse om att det inte alltid är så lätt att spela stor och tuff.


Den stora tankekraften lades i efterhand istället på just det här med tillfälligheter.
Tänk om vi hade åkt hem när Jimmy egentligen ville...
Tänk om jag hade kommit ihåg att ta med lyset och åkt den vanliga vägen...
Tänk om jag inte hade cyklat som en galning de första två kilometerna...

På grund av så många olika tillfälligheter hade jag kunnat varit där 5 minuter tidigare eller 5 minuter senare än vad som nu var fallet.
Vad hade jag varit med om då istället?

Egentid i Mormorsgruvan

Sista semesterrycket nu, jag börjar jobba på måndag.

Därför passade jag på att äntligen få gjort det som stod näst högst upp på "att-göra"(eller snarare "att-inte-göra")-listan. Nämligen att spendera en eller ett par dagar helt själv i Mormorsgruvan.

Nu tänkte jag dessutom inte göra ett skit förutom att bara vara som det så fint heter.

Jag började med att inviga min nya hängmatta riktigt ordentligt.


Sen gav jag mig ut på det spegelblanka vattnet i jakt på middag. Jag hade medvetet inte tagit med mig så mycket att äta för att motivera mig själv att fånga maten själv medelst fiskespö. Förutsättningarna kan inte bli mycket bättre än på bilden nedan när det handlar om avslappning... Det skulle möjligen vara bilden ovan då.


Det finns gott om fisk i den här sjön och jag vet var de brukar hålla till men trots det så ville sig inte fisket den här dagen.
Inget jag drog upp var större än så här:


Efter ett tag på sjön så drog ett åskoväder in så jag fick avbryta och ro väldigt snabbt in mot land ien.
Så med andra ord jag fick klara mig på äggmacka istället, inte fy skam det heller ska jag meddela!


Sen låg jag där i stugan med tända ljus, lyssnades på Sommarprat och njöt av en liten whiskey. Det här är fan i mig svårslaget ur njutbarhet och glömma-världen-synpunkt.



Så trots det dåliga fiskelyckan och lite otur med vädret så kommer jag göra om det här många gånger, förhoppningsvis ett par gånger till i år.