Wet wet wet

Planen var att ta en löprunda på lunchen. Jag tänkte springa 1 mil i vanlig ordning men när jag kommit ca 4 kilometer började det regna.
Inte för att jag är rädd för lite regn men när jag sprungit 5 kilometer så vräkte det ner. Jag kännde att jag fick offra sista 5 kilometerna för att försöka minska risken att bli sjuk innan maran nästa lördag.

Man blir blöt av att springa i regn - gammalt djungelordspråk

Halv-premiär

Det är premiärernas tid nu när det börjar närma sig sommaren.

Jag har förvisso fusk-spelat lite under sen vinter och tidig vår på frisbeegolf-banan i Norrköping men idag blev det åtminstone Stockholmspremiär!

Jag och ena brorsan drog till Söder och kollade in Tantolundens "bana".
Som tur är hade vi tillgång till bankartan via Mattias iPhone för det var ingen lätt orienterad "bana".
Jag skriver "bana" för själva syftet med frisbeegolf är att man ska kasta frisbeen från en utkastpunkt till en korg. På hälften av hålen fanns ingen korg utan i bästa fall en stolpe, på två hål fick vi välja ut ett träd att avsluta på, och lika många saknade tydlig utkastpunkt.

Joggare och engångsgrillare är jag van vid från banan i Norrköping men på en ännu mindre yta och med ett större antal av dessa så blev ration mellan fri yta och människor betydligt svårare att bemästra.

Vi klarade dock oss ganska bra igenom eftersom de flesta hålen var så pass korta att det inte krävdes några monster utkast för att nå korgen på 3 kast.

Siktet ligger nu på Järvafältets bana någon gång inom kort!

Kolmården express

Planering är inte direkt en huvudgren när det gäller föräldraskap. Med det menar jag att saker sällan blir som man tänkt sig.
Vår lördag på Kolmården började på akuten i Norrköping.
Linnéa råkade snubbla och skada foten så illa att hon inte ville gå på den.
Den här tjejen brukar ignorera skador och nästa skämmas lite om hon slår sig ordentligt så det var tydligt att det här inte var någon liten "bom, aj aj, Nea lalla", som vi brukar ha gott om.

Efter ett kort besök så konstaterade dock läkaren att det nog inte var någon fara så vi satte fart mot Kolmården ändå.

Linnéa var på gott* humör men kunde inte gå ordentligt, springa var det inte tal om.

Bamseland kunde vi utforska på halvfart men vad gör det när man, nästan, kan hålla utkik från Bamses hus (eller är det Skalmans?).

Vi mötte upp Kattas syster Johanna med familj och Dolly visade Linnéa hur det mesta i lekparkerna fungerade.

Som tur är för pappas skull så åkte Linnéa med i tekoppskarusellen och höll handen.

Sen blev det den korta versionen av Kolmården på vägen till sista delfinshowen.
Vi hann med att se snöleoparden.

Och tigrarna.

Och ett gäng noshörningar.

På grund av vår något sena ankomst så hann vi alltså inte med att se alla djur. Amanda och Linnéa var dock ganska nöjda ändå, om än något trötta.

Vi hann förvisso med att se en Dolly-struts och en Nea-tiger också.

På vägen tillbaka stannade vi i Krokek och åt på Sjöstugan som visade sig vara en riktigt fin hamnkrog. Deras hemgjorda hamburgare föll pappa och Katta på läppen men Nea ratade sin portion potatismos och köttbullar till fördel för två glas mjölk.
Fin utsikt var det hur som helst.

Det blir inte alltid som man tänkt sig skrev jag inledningsvis och det stämmer till stor del på den här dagen men jag hade i och för sig stora förväntningar på att det skulle bli en bra dag, och det blev det.


*När det gäller trotsålder så har gott humör en något diffus definition.

Tema: Linnéamys (60)

Övning ger färdighet heter det ju och nu har jag lyckats bevisa att det stämmer på Linnéa. Jag fick idén med de färgade klossarna någon gång när jag ville testa henne på skoj. Till min förvåning kunde hon känna igen flera färger även om hon hade svårt att
visa vilken som var vilken. Efter ett par omgångar så börjar det nu bli nära 100%-igt.

Hon kan sedan länge räkna till tre, oftast i situationer där någon ska hoppa ner i sängen på just tre. Sen kan hon nästan räkna till tio, efter alla inhalationer, även om hon brukar hoppa över lite i mitten.

Anger management

Jag har skrivit ett par väldigt positiva inlägg ang Linnéas dagis och dessa har varit riktade mot deras pedagogik och flera av personalen.

Det har dock förkommit ett par engångsföreteelser som nu snarare blivit ett stort problem.
Vid ett par tillfällen har Linnéa haft en obytt bajsblöja på sig när vi kommit hem som uppenbarligen suttit ett par timmar då hon varit väldigt röd i stjärten och en gång till och med ett sår.
Detta gör givetvis att det gör väldigt ont och hon vrider sig som en mask när man försöker göra rent och smörja in samtidigt som man försöker förklara att pappa måste göra så för att det ska bli bra.

Förra gången inträffade detta när jag hämtade henne för att åka direkt från dagis till Stockholm. I bilen klagade Linnéa på att hon hade "blääh" så jag tänkte jag skulle byta den lite snabbt i bilen. Det visade sig återigen vara en väldigt gammal bajsblöja som gjort hela området runt stjärten och slidan väldigt irriterat.

När vi så kom till dagis idag för att hämta henne så var hon förvisso glad att se mig men hon sa att hon hade "blääh" så jag passade på att låna skötbordet på dagis.
Återigen, väldigt gammal blöja och en otroligt röd stjärt. Linnéa grät till och med redan när hon kom till mig när jag stod vid skötbordet.
Rengöringen var ingen rolig procedur med en gråtande och vilt skrikande Linnéa som ropade "aj aj aj!" och "sluta pappa!".
Maktlös för detta men fokuserad på att få rent från bajs och sand samtidigt som ilskan började koka inombords fortsatte jag dock.

Som "tur" är så fick nu dagispersonalen se detta och jag förklarade, dock lugnt och sansat, att det här inte var ok och att de måste kolla även om barnen inte säger att de har bajsat. En av personalen, som jag kommer bra överens med, var så klart förstående och tyckte att det där borde de så klart ha upptäckt.

Skulle detta inträffa en gång till så kommer det dock inte vara en lika lugn och sansad pappa som tar ett snack med dagisföreståndaren.

Det är ta mig fan borderline på misshandel att låta ett litet barn gå runt och få sår i stjärten av en bajsblöja.

Inotyol-salva hjälper mot ytliga sår men Linnéas brustna förtroende kring blöjbyte är svårare att läka.

Tema: Fejl (42)

Tema: Algerian (27)

Tema: Verkshöjd? (40)

På vägen hem från Stockholm så möte vi ett gäng bilar som deltog i det så kallade Gumball 3000 racet.

Det började med att vi såg en massa männsikor som stod på broar och dyl över E4an och vi undrade först vad som stod på.

Sen fick vi svaret när vi höll på att skita ner oss alla tre av ljudet från en bil som vi mötte men aldrig såg... bokstavligt talat alltså!

De vi mötte under resten av vägen tog det dock betydligt lugnare men det var rätt svårt att fånga på film.

Skansen

Idag var det årspremiär för Skansen, för vår del. Det var inte speciellt mycket folk trots det fina vädret. Vi tog Djurgårdsfärjan från Slussen och efter varsin stödkorv vid Gröna Lund släpade vi oss upp för de första backarna där Dolly fastnade för karusellerna.

Ignorera knäppskallen som står och skreker hej.

Sen var det dags för dagens stora hype, ponnyridningen.
Linnéa har aldrig haft tålamod som sin paradgren och väntan på ridningen som tog max 10 minuter kändes som en evighet... för oss vuxna.
"Nea ha hästeeen, Nea åka hästeeen" blandat med konstanta utfall mot trappen där man klev på hästarna gjorde att man höll uppe stressnivån.
Väl på så var det dock en otroligt allvarlig, nästan andaktsfull, stämmning.

Därefter tog vi en snabb sväng förbi lekparken och sen tog vi en paus för intag av medhavd matsäck (vuxenpoäng!)... + lite annat.

Och så lite dans på det.

Skansen handlar för mig främst om att få se djur, och helst då djur som man inte ser så ofta, de drogade älgarna och lantdjuren dock inte speciellt intressanta.
Det närmaste vi kom var en nyfiken ekorre, lesbiska kor och ett par showande nallar.

Linnéa hittade även en TOOOR pippi.

Sen begav vi oss hemåt, efter en mjukglass så slocknade Linnéa i vagnen och "missade" färjeresan hem som vi spenderade bredvid en gråtande 5-åring som saknade sin napp.

Hur som helst så var det en kanondag!

Tema: Linnéamys (59)

Idag har vi varit nere på söder och hängt med Dolly och Amanda som har sin farmor på besök då mamma och pappa är på Mallis.

Dolly var väldigt pedagogisk och tålmodig med Linnéa som nu efter att vi lämnat söder gått in i hypermode och förmodligen inte kommer ge oss en lugn stund på hela kvällen.