Kolmården express

Planering är inte direkt en huvudgren när det gäller föräldraskap. Med det menar jag att saker sällan blir som man tänkt sig.
Vår lördag på Kolmården började på akuten i Norrköping.
Linnéa råkade snubbla och skada foten så illa att hon inte ville gå på den.
Den här tjejen brukar ignorera skador och nästa skämmas lite om hon slår sig ordentligt så det var tydligt att det här inte var någon liten "bom, aj aj, Nea lalla", som vi brukar ha gott om.

Efter ett kort besök så konstaterade dock läkaren att det nog inte var någon fara så vi satte fart mot Kolmården ändå.

Linnéa var på gott* humör men kunde inte gå ordentligt, springa var det inte tal om.

Bamseland kunde vi utforska på halvfart men vad gör det när man, nästan, kan hålla utkik från Bamses hus (eller är det Skalmans?).

Vi mötte upp Kattas syster Johanna med familj och Dolly visade Linnéa hur det mesta i lekparkerna fungerade.

Som tur är för pappas skull så åkte Linnéa med i tekoppskarusellen och höll handen.

Sen blev det den korta versionen av Kolmården på vägen till sista delfinshowen.
Vi hann med att se snöleoparden.

Och tigrarna.

Och ett gäng noshörningar.

På grund av vår något sena ankomst så hann vi alltså inte med att se alla djur. Amanda och Linnéa var dock ganska nöjda ändå, om än något trötta.

Vi hann förvisso med att se en Dolly-struts och en Nea-tiger också.

På vägen tillbaka stannade vi i Krokek och åt på Sjöstugan som visade sig vara en riktigt fin hamnkrog. Deras hemgjorda hamburgare föll pappa och Katta på läppen men Nea ratade sin portion potatismos och köttbullar till fördel för två glas mjölk.
Fin utsikt var det hur som helst.

Det blir inte alltid som man tänkt sig skrev jag inledningsvis och det stämmer till stor del på den här dagen men jag hade i och för sig stora förväntningar på att det skulle bli en bra dag, och det blev det.


*När det gäller trotsålder så har gott humör en något diffus definition.