Årets inköp?

Jag sålde min systemkamera förra året då jag aldrig orkade släpa med den i tid och otid. Den var helt enkelt för osmidig att ta med och stillbildsfotografering är heller inte något som jag tycker är särskilt roligt.
Något som jag däremot tycker är väldigt roligt är videoredigering.
För att kunna göra filmer med bra kvalitet krävs så klart ett bra grundmaterial.

Många nya (och dyra) systemkameror är väldigt bra att använda för att filma med. Fördelen är också att man kan dra nytta av möjligheten att skaffa objektiv med olika egenskaper för att skapa filmer med fina fotografiska effekter.
Att köpa en renodlad videokamera med motsvarande egenskaper är desto dyrare och billiga videokameror är inte tillräckligt bra för att kunna göra allt man kan tänkas vilja göra när man ska försöka skapa konstnärligt foto.

Men det finns också vissa videokameror i mellanskiktet som har bra optik (om än inte utbytbar) och inte kostar lika mycket som en riktigt bra systemkamera.
Jag var verkligen i valet och kvalet att köpa en ny systemkamera eller att köpa en lite bättre (läs: dyrare) videokamera.
Mitt val föll till slut på en videokamera och närmare bestämt en Panasonic HC-X920 som fått bra recensioner.
Jag har ännu inte kunnat testköra den ordentligt så jag vet inte riktigt om jag har gjort ett bra val men det känns bra... och dåligt. För som alltid när man köper något så tänker man (läs: jag) "jag kanske skulle köpt nåt annat istället".

Framtiden får utvisa om kameran kommer fylla det behov jag saknat när jag bara använt mobilen.

Det hade varit kul att haft möjligheten att använda en sån här kamera under Linneas första år.
Givetvis är jag glad att jag har många filmer och bilder från den tiden, och det är kanske inte lika viktigt att allt är högupplöst, men jag kan inte ungå att få lite dåligt samvete över att jag inte kommer kunna visa Linnea filmer från hennes barndom som är i bra kvalitet.

Det kanske det blir ändring på från och med nu...