Sjukhus (9)

Är det inte det enda så är det det andra som man brukar säga.

Det var ett tag sedan, peppar peppar, som vi behövde åka till sjukhuset på grund av Linnéas astmabesvär.
Förra veckan fick dock Jennie åka in med henne efter ett kraftigt kruppanfall.

Igår kväll kom det igen. Från ingenstans precis som krupp gör. Inga huskurer (sitta upp, frisk luft osv) fungerade och efter två samtal till sjukvårdsrådgivningen fick vi åka in till sjukhuset.

Väntrummet på Vrinnevi sjukhus @ 01:15

De gav Linnéa inhalation med adrenalin och ett par kortisontabletter. Vi fick åka hem igen och rådet att "komma tillbaka om det inte blir bättre"...

Det blev det inte...

Barnjourmottagningen - avdelningsrum 27 @ 04:33

Strax efter halv fyra imorse så åkte vi in igen, den här gången bestämde vi att ligga kvar istället. Det finns dock inte så mycket att ge mot krupp utan man får helt enkelt låta det försvinna av sig självt. Det kändes i alla fall rätt att vara kvar utifall att och eftersom vi ändå var där och Linnéa precis hade somnat till igen.

Så ett par timmars sömn blev det på sjukhuset och sen skickade doktorn ("min dottor" som Nea kallade honom) hem oss med förhoppningen om att det skulle gå över.
Eftersom hon var hyfsat pigg och att de inte kunde höra att det var någon obstruktion, som det så fint heter, i lungorna så får vi väl hoppas på det.
Det är inte så mycket annat vi kan göra heller, vi fick förvisso recept på en hostmedicin men den hjälper egentligen inte mot själva krupphostan vilket är det som gör att hon (och vi) har svårt att sova.

Det som är så härligt, och lite tragiskt, är att Linnéa är ett sådant enormt sjukhusproffs vid det här laget.
Hon visar sköterskorna hur man ska hålla i inhalationsmasken innan de ens fått chansen att förklara och sen håller hon igång trots att hon är medtagen och trött.
Katta och jag fick höra på "blinka lilla stjärna" (eller "binka sääärna") och fick förklarat för oss att det nu var natt ute och att vi minsann inte skulle åka till dagis.

Nu håller vi tummarna att den här natten , mot förmodan, blir en lugn och skön natt där vi alla får sova ut. Hon har fortfarande väldigt skällig hosta så jag har svårt att se hur det ska kunna gå över innan kvällen.