Vi tog därför ut den stora cykeln (min cykel) och tog en tur mot Folkparkens lekpark.
På vägen gjorde jag misstaget att visa Linnéa att man kan mata ankor med bröd. Det låg lite smulor kvar från någon tidigare matsession som jag använde. Givetvis skulle Nea se till att ingen ankstackare gick därifrån hungrig så varje smula skulle tas tillvara på innan jag, på nåder, fick tillstånd att köra vidare.
Väl i lekparken så började vi så fint med gungor och dylikt tills hon fick syn på "poolen" (vad är vatten mot kiss ration som måste vara uppfylld för att man fortfarande ska kalla det för vatten?). Tyvärr hade jag ingen handduk med mig men vattnet räckte henne bara till midjan som tur var. Jag var inställd på att hon när som helst skulle ramla av och vi skulle tvingas till en spurtcykling hem för att fixa ombyte.
Note to self, ta alltid med allting när du ska ut på utflykt med barn.
När vi var hemma igen så tog vi fram den lilla cykeln (dvs Linnéas cykel). Hittils har hon bara suttit på den och bromsat. När jag höjde sadeln något blev det dock betydligt lättare för henne och sen avverkade hon dryga 3 km (!) mer eller mindre på egen hand. Jag fick putta på lite i vissa backar och hålla emot i andra men i princip så trampade hon hela vägen själv. Se karta nedan för ungefärlig rutt.
Senare på kvällen så var det för omväxlings skull Nea som skällde ut mig, den här gången för att jag vägde på stolen.
2 kommentarer:
Så bra det gick,duktig tjej.Ja det är bra att hon håller efter sin pappa lite.Nu går det lite bättre med badandet oxå.Ni får gå till simhallen i vinter.Puss på er
Va´stor hon ser ut när hon cyklar..uj vad fort tiden går, ho är för go..
ta tillvara..tiden rusar...rätt som det är fyller dom 30..
Skicka en kommentar