Linnéa visade förkylningssymptom redan på onsdagen och vi satte in hela artilleriet direkt med pulmicort och airomir, trots det så vart det ett evigt hostande natten till söndag.
På söndag eftermiddag var andningen väldigt ansträngd och när hon sov så låg hon i princip och flämtade.
Jag fick åka in till sjukhuset (via remiss från vårdcentralen) och hon blev inte helt oväntat inlagd ganska omgående.
I väntan på att få komma in på rummet fick Linnéa och jag roa oss så gott vi kunde i väntrummet, en piggelin och ett akvarium gjorde väntan lite lättare.
Den här skylten, som stinker mailkedjebrevspowerpoint, får symbolisera situationen.
Morgonen därpå var det som vanligt ett jäkla drag igen och nu ville hon även äta lite, eller tja hon åt i alla fall.
Ett litet sjukhusrum är förmodligen det tråkigaste ställe man kan vara på när man är snart 2 år. Varje chans hon fick smet hon ut genom dörren och sprang genom korridoren mot friheten och hon gav ifrån sig samma illvrål av frustration när jag släpade in henne igen.
Till slut fick vi äntligen möjlighet att gå ut en sväng, visserligen på innergården vid avdelningen.
Det blev bara en natt den här gången och jag börjar mer och mer fundera på att införskaffa en egen inhalationsutrustning som den de har på sjukhuset.
1 kommentar:
Lilla hjärtat..det gör så ont...tur att det finns mecicin även om jag funderar på om det inte finns nåt smidigare?
Jag fick sprutor när jag var liten visserligen inte så kul de heller men en stor mask framför ansiktet..det vill ju inte ens vi vuxna ha?
Skicka en kommentar