Ett givande och tagande

Den senaste veckan har varit en riktig påfrestning på humör och psyke.
Linnéa har varit sjuk hela veckan och det har inneburit att hon sovit väldigt dåligt på natten (som ni sett i de senaste inläggen). Till följd av detta så har även Linnéas pappa sovit väldigt dåligt. Ni som känner honom vet att det får stora konsekvenser i hans humör.

Det som väger upp det hela är de motsatta tillfällen när allt är underbart istället.
Inatt gick jag upp 01:24 (för att vara exakt) till följd av Linnéas hostande.
Jag försökte ha henne i min säng, jag försökte sova i hennes rum, till ingen nytta. Till slut försökte jag sätta mig och spela tv-spel för att fördriva tiden istället för att ligga och glo. Då vaknade hon givetvis och skulle vara med.

Men sen vid frukosten imorse hade vi en 5 minutersdiskussion om vad det var för något som stod utanför fönstret.
Jag, i min envishet, hävdade att det var ett träd. Detta accepterade inte Nea som gång på gång frågade "däääää?", pekandes med sitt krokiga lilla finger. Samma sak med katten på hennes mugg.
- Eh däää?
- Katten
- Eh däää?
- Det är en katt
- ?
- Vad säger katten?
- Eh dä?
- Mjauuu
- Eh däääää?
- Det är ju samma katt!

Hennes leende i dessa situationer väger upp för den där åmande, skrikande, hostande och sparkande (i pungen!) sömnförstöraren.

Jag är trött men glad, trött för att jag inte får sova, glad för att jag är Linnéas pappa.