Kolmården

Vi hade pratat om att åka till Kolmården på söndagen men vi hade inte planerat det så noggrant.

Till att börja med var det inte säkert om Katta skulle komma hem på lördagen eller söndagen men när vi på söndagsförmiddagen pratade om vad vi skulle hitta på så kom Linnea ihåg att vi hade diskuterat Kolmården.

Vi övervägde om det verkligen var ide att åka så pass "sent" (klockan var strax innan 12 och dom stängde kl 17).

Vi bestämde oss för att åka dit till slut och vi hittade verkligen rätt dag.

Det var fint väder och väldigt lite folk.

Faktum är att det på flera ställen kändes lite öde.

Kring huvudattraktionerna, som tex delfinariet, var det definitivt inte tomt men det var ändå inte så knökfullt som tidigare gånger vi har varit där.

Vi började med just delfinshowen eftersom den enda återstående föreställningen den dagen var kl 14.

Så vi fick så att säga skynda förbi savannen och aphuset men kom lagom i tid för att hamna långt fram i kön till delfinariet.

Showen "Life" var ny för i år och även om föreställningarna tidigare år också har varit mycket bra så var den här ännu bättre.

Snyggt gjorda animeringar som projicerades på väggen och pampig musik (inspelad av Norrköpings symfoniorkester). Och så de fantastiska delfinerna då förstås.

Det är så klart roligt att se när de hoppar och gör volter men det är något som berör en djupt i hjärtat med dessa fantastiska djur.

Jag blev tårögd flera gånger, utan att kunna sätta fingret på varför egentligen, och det är en äkta glädje som fyller mig när jag ser dom leka i vattnet. 

Vi gick sedan vidare och tittade till tigrarna som låg och sov uppe bland stenarna.

En hade som tur var bestämt sig för att slappa precis vid glasväggen så att man fick se könsneutralpronomendjuret på nära håll.

Slappande katt

Linnea hade tjatat om giraffer och zebror hela dagen och vi såg zebror på savannen men inga giraffer.

Jag förklarade att dom kanske inte var ute den här dagen men så bestämde vi oss för att åka safarilinbanan och då kom jag på att det var där man fick se bland annat girafferna.

Den var högre än bilden visar

Lejonen var som vanligt inte på showhumör utan låg mest och degade en bit bort men vi hade turen med oss hos björnarna. Två stycken lekte/bråkade i ett vattenhål precis under oss och Linnea ropade och frågade om dom inte kunde komma och hälsa på oss i Stockholm någon dag...

Sen tog vi en liten paus hos aporna innan det började bli dags att gå mot utgången.

På vägen dit så gick vi förbi savannen igen och då var det dags för djuren att "gå hem". En skötare stod och berättade hur det hela skulle gå till och Linnea stod och hejade på djuren när dom slussades genom grindarna in mot stallet(?).

Det är svårt att säga att det är prisvärt på Kolmården men man får i alla fall uppleva väldigt mycket roligt där och jag saknade inte Bamses värld som man annars brukar fastna på ett par timmar när man är där tidigt.

Det kändes som att vi prickade in precis det vi ville se och vi fick se alla djur vi ville se, även om några inte orkade spexa så mycket.

Till och med vargarna och lodjuren hängde ganska nära staketet när vi gick förbi.

En bra dag helt enkelt!

San Francisco (extended cut)

Sådär nu har jag satt ihop en längre version av filmen från San Francisco. Den innehåller även en lite om resan dit samt en bit av vägen från SF till LA.
Enda skillnaden egentligen är att det är mindre musik och mer jobbigt snack från mig samt en hel del skumma panoreringar och inzoomningar.

Den är lite under 30 minuter lång men om man ändå ska bemöda sig titta på den så rekommenderar jag ändå att man klickar på fullskärm och höjer kvaliteten till 720p, eller ännu hellre 1080p.

Hawaii teaser

Här kommer en liten "teaser" från Hawaii-resan.

The discgolf road trip

Jag fick till slut ihop en väääldigt lång frisbeefilm från resan och det är nog få som skulle orka kolla på hela eftersom den är nästan exakt en timme lång.

Jag kan dock rekommendera att kolla på introt och outrot (58:00) om man vill se det "roliga" och inte är så intresserad av att höra vårt mellansnack och titta på, till 85%, mediokra kast.

Ett par premiärer

Under veckan har det varit två mer eller mindre stora premiärer.

Den första var att Linnea nu har slutat på dagis och börjat på fritids på skolan som hon ska snart ska gå förskoleklass i.

Vi har försökt förklara vad som är på gång och jag ska inte direkt påstå att hon verkat varken positivt eller negativt inställd till att sluta på dagiset som hon spenderat ca 3,5 år på och istället börja på ett fritids med barn som hon inte har träffat förut.

Veckan har gått jättebra och personalen säger att hon har skött sig bra. Hon verkar kunna leka bra även med de äldre barnen. En stor fördel med Folkparksskolan är att den ligger, som namnet antyder, mitt i Folkparken i Norrköping. Där finns en ganska stor lekplats med en liten plaskdamm som Linnea alltid vill bada i. Eftersom vädret har varit ganska bra under veckan så har hon kunnat bada där och leka i lekparken hela dagarna. Något som jag sällan brukar orka gå igenom när vi är där.

Nu är det bara en vecka kvar innan förskolan börjar och det ska bli spännande att se vad hon tycker om det!

Den andra premiären gäller mig själv. Jag har i min ungdom spelat en hel del innebandy och även om jag spelade lite under tiden på högskolan så har jag endast spelat korta perioder med diverse "gubbgäng" sedan dess.

När jag i våras blev inbjuden att vara med i det bästa korplaget i Norrköping efter endast en provträning så kändes det lite overkligt (jaja jag vet att det är ganska långt ifrån att bli draftad till tex en NHL-klubb eller såld till ett fotbollslag i Sydeuropa) eftersom jag aldrig varit mer än en medelmåttig innebandyspelare som bäst.

Jag har bara varit med på ett par träningar under våren och efter en ganska lång semester så kändes inte direkt som att jag var i toppform när jag blev inbjuden att vara med i en cup i Stockholm med några spelare från ett par Div1-lag... Jag var både ödmjuk och taggad inför uppgiften.

Det var med ganska stor mängd nervositet jag igår (lördag) klev in på planen i min första match på drygt 5 år.

Vi förlorade första matchen lite snörpigt med 1 mål på grund av lite ostrukturerad organisation.

Andra matchen vann vi (förvisso också bara med ett mål men vi var klart bättre än det andra laget).

Matchen mot det bästa laget i gruppen slutade oavgjort efter att dom kvitterat under sista minuten.

Sista matchen spelades idag (söndag) och tyvärr visste vi innan matchen att vi inte hade chans att gå vidare till slutspel men vi mötte det "sämsta" laget och det blev en ganska enkel seger med 10-5. Det bästa var nog ändå att jag till slut fick trycka in en boll i nät också (visserligen i powerplay)!

Här laddar jag för ett dragskott som satt nära krysset

Det var riktigt kul att få spela match igen och jag är väldigt taggad inför korpserien som drag igång i höst. 

Jag har också insett att jag faktiskt är lite bättre än jag trott och särskilt med tanke på hur lite jag har spelat de senaste åren.

Att sammanfatta alla gigabyte...

Jag tänkte så här, jag gör en film per stad (som jag skrev tidigare) per stad för att få ihop nånting ganska snabbt. Sen tänkte jag att jag skulle göra en extended version per stad + en 100% frisbeefilm och sen en hawaii-film, blir det bra?

Det här är kanske inte direkt "best of" så att säga utan kanske mer en "teaser"?

håll till godo...
Det rekommenderas att man klickar på det lilla kugghjulet och väljer 1080p (om man har en uppkoppling som tillåter det) och kör fullskärm på filmerna för att kunna "njuta" av full-HD upplösningen).

Löpning under resan

Jag hann med två löpturer under USA-resan som jag skrev om i förra inlägget. Den ena var i San Francisco och den andra i Los Angeles.

Jag hade min Garmin-klocka med mig så att jag kunde spara löpturerna, det är något visst med att kunna se på en karta att jojomen, här har jag sprungit.

Det var inte direkt mina främsta rundor vare sig i hastighet eller distans men det är så klart inte det viktigaste när man kan säga att man har sprungit uppför Lombard Street och länge Venice Beach.

Att sammanfatta en resa...

Jag har varit hemma i mer än en vecka nu men jag har ännu inte "orkat" tagit mig för att sätta mig och skriva något här om själva resan.

Det var en väldigt lång resa till att börja med och väldigt många fantastiska upplevelser så klart.

Jag har filmat otroligt mycket (ca 80 GB totalt) och jag vill sätta ihop någon slags film från resan.
Troligen får jag dela upp det lite eftersom det skulle bli en väldigt lång film annars.

Sannolikt kommer det bli en "film" från resp. stad på västkusten, en discgolf-film och en eller ett par Hawaii-filmer.

Till att börja med ska jag dela filmen från när jag stukar tån när jag ska försöka gå på lina.

Vi började med att flyga från Arlanda tidigt på morgonen via London till San Francisco.
I London fick vi hjärtat i halsgropen när vi satt vi gaten och dom ropade ut i högtalarna att "Mr Sund" skulle komma fram. Både Mattias och jag gick fram, eftersom vi inte visste vem av oss dom menade, och jag tänkte att "nu är det kört, jag kommer inte få åka med". Det visade sig att på något sätt hade inte Mattias registrerats i säkerhetskontrollen men dom kunde fixa det från gaten så vi fick åka med utan problem.

På planet njöt vi av filmutbudet och gratis drinkar, något som jag utnyttjade fullt ut (inte bara alkoholhaltiga sådan ska tilläggas).

I San Francisco så var klockan 15 på eftermiddagen men hemma i Sverige var det nästan midnatt så man var lite småtrött. Vi åkte till vårt hotell och laddade om för att gå ner till Fishermans warf och kolla läget.

Sedan lade vi oss skapligt och gick upp tidigt för att hinna med så mycket sightseeing som möjligt dagen efter.

San Francisco är en jäkligt häftig stad, min favorit på resan skulle jag säga, och man går hela tiden och undrar hur fasen som klarar av alla dessa branta backar. Vissa var så branta att man fick ta en paus när man gick upp för dom.
Jag var så klart tvungen att ta en löprunda uppför Lombard street (den kända kurviga backen) och det var lättare sagt än gjort. De första två kvarteren gick rätt bra men sen tog det bara stopp och jag fick gå ett par kvarter, fram till själva kurvbacken och därifrån sprang jag hela vägen. Riktigt kul!

Vi spelade lite discgolf i Golden Gate park och i Stafford Lake som ligger ett par mil norrut.
På vägen hem så stannade vi vid en redwoodskog och tog in de pampiga träden. Helt klart en av de bästa upplevelserna på fastlandet.

Ett par dagar senare körde vi söderut mot Santa Cruz och vi var överlyckliga när vi hämtade ut bilen.
Vi hade bokat en Ford Escape och hade ingen aning om hur stor/liten den skulle vara för fyra grabbar med väldigt mycket packning (för att vara grabbar).
Det visade sig att vi fick en Ford Edge istället, en nästan ny sådan och den var jäkligt fet. Hur skön som helst att köra och vi fick in all packning (även om det verkligen var fullt).

I Santa Cruz spelade vi discgolf och sov en natt innan vi körde vidare mot Los Angeles.

Tyvärr kom vi lite försent till Santa Monica så vi kunde inte riktigt njuta av utsikten där men å andra sidan kom vi fram skapligt till hotellet så att vi kunde lägga oss och gå upp tidigt dagen efter och utnyttja tiden i LA.

Vi slösa dock bort ett par timmar med att köra runt och leta efter ett bra ställe att se Hollywood-skylten.
När vi gav upp och åkte tillbaka till hotellet så gjorde vi det vi kommit på att vi borde ha gjort från första början, fråga dom som jobbade där vart man skulle åka.
15 min senare stod vi på en kanonbra utsiktsplats precis nedanför skylten.

Vi gick runt lite på Hollywood boulevard och tittade på stjärnorna i trottoaren.
Vi tog en sväng till Venice Beach och Mattias och jag badade lite.
Det är en sjukt stor strand, både lång och bred, jag har inte tänkt på det när man har sett filmer eller tv-program.

En dag spenderade vi ute i en stor klädbutiksoutlet där vi handlade en hel del kläder, framför att Kula och Andersson shoppade loss ordentligt.
På kvällen tog jag en kort löptur på Venice beach till Santa Monica piren.

Därefter körde vi österut och spelade lite mer discgolf på vägen innan vi påbörjade färden mot Las Vegas.
Sista banan vi spelade på var en discgolfbana som låg på en vanlig golfbana, det innebar stora fina öppna hål och, framför allt, att vi fick hyra golfbil!
Så barnsligt roligt det var att köra runt med golfbil och samtidigt få spela sin favoritsport.
Eftersom man slapp gå plus att man satt i skugga hela tiden i bilen så blev man inte lika trött som man var efter dom andra dagarna vi spelat.

Vägen till Las Vegas var öken, bokstavligt talat alltså. Det var i princip en enda lång raksträcka uppför, uppför och åter uppför.
Att komma in i Nevada var verkligen som att kliva över en gräns, det första kasinot låg ett par hundra meter från gränsen.

När vi väl var framme i Vegas försökte vi hitta in till The Strip och vi kom till slut fram, fast inte riktigt ända i början. Det var kanske tur det för det var vansinnigt mycket trafik och varje rödljus tog drygt en minut att slå om till grönt.

När Mattias och jag hade lämnat bilen så gick vi till hotellet och insåg att 40 graders värme är jääävligt varmt.
Jag fattar ärligt talat inte hur folk kan bo i den där staden...

De kommande dagarna spenderade vi mest på kasinot så klart. Jag hade lite tur med slotsen så jag gick faktiskt plus de första dagarna vilket innebar att jag kunde förlänga min speltid något eftersom jag visste att jag med väldigt stor sannolikhet inte skulle gå på plus totalt sett.

Sista kvällen var jag även med i en pokerturnering (Texas Hold'em så klart) vilket kändes sjukt stort och framför allt väldigt nervöst. Jag var så torr i munnen efter en halvtimme att jag knappt kunde prata.
Pulsen när jag höjde första gången var 180 minst... Tyvärr gick det inte så bra, eller jag hade förvisso inte räknat med något annat heller, men jag vann några händer och åkte inte ut först.

Jag fick sen ta farväl av mina reskamrater och bege mig till flygplatsen för att åka till nästa etapp på resan, Honolulu!

Jag väntade på flygplatsen på Kattas flyg som landade ca 1,5 h efter mitt.
Vi fick skjuts in till lägenheten av de som vi hyrde rummet av.

Dagen efter hängde vi lite på Waikiki beach och tog det lugnt.

Dagen efter flög vi till Big Island och hämta ut vår bil, en Jeep Wrangler. Vi körde in till Hilo och åkte och tittade på Rainbow falls som ligger nära centrum.
Sedan åkte vi ut till våra värdar Johnny B och Rocky, två krigsveteraner som bodde i ett hus i regnskogen (mer om dom i ett kommande inlägg).
I deras hus bodde vi 4 nätter och på dagarna åkte vi på dagsturer med bilen.
Vi åkte bland annat till Volcanoes National Park och tittade på den fantastiska naturen och utsikten vid kanten till Kīlauea Iki-kratern.
Denna krater hikade vi ner i ett par dagar senare, riktigt häftigt med tanke på att den hade utbrott 1959 och det pyrde fortfarande rök på sina ställen nere i kratern.
Jag var, så klart, tvungen att prova kasta en frisbee nere i kratern.

Naturen på Hawaii och i synnerhet på Big Island är helt fantastisk. Gröna regnskogar och branta svarta klippor med hårda vågor. Vi stannade på flera ställe och bara tittade ut över havet och beundrade utsikten.

Vid Waipio Valley gick den en superbrant väg ner i dalen där man kunde köra bil ner (om man vågade och hade fyrhjulsdrift) och titta på ett högt vattenfall. 

Vi valde att gå istället och vägen ner gick så klart utan större problem men klättringen uppigen tog verkligen ut sin rätt. Backarna i San Francisco var plana i jämförelse.

På kvällen åkte vi upp på Mauna Kea, det högsta berget på Hawaii och det är där man har byggt en massa observatorier på grund av den rena luften och den låga mängden ljusföroreningar.

Vi kom inte hela vägen upp till toppen då den vägen var ganska farlig att köra på kvällen så vi stannade vid en turistinformation där dom hade stjärnkikare och lite information om stjärnhimlen.

Stjärnhimlen vi såg där var helt klart den bästa jag någonsin sett. Man förstår varför dom väljer att ha observatorierna där. Vi såg alla möjliga stjärnkonstellationer (efter att guiden hade pekat ut dom förvisso) samt när ISS åkte förbi.

Ena dagen åkte vi och snorklade i några tidvattenpölar och vi spanade även efter havsköldpaddor. Det var riktigt häftigt att se, trots att man mest såg när dom stack upp huvudet ur vattnet.

När vi åkte tillbaka till Oahu så hämtade vi ut vår andra bil vid flygplatsen, en Ford Mustang cab.

Vi körde till North Shore och "checkade in" på vårt bästa boende under hela resan.

En spartansk lägenhet i ett hus precis vid stranden. Vi hade en liten altan utanför huset där vi kunde sitta och titta på stranden, vågorna, havssköldpaddor och solnedgången... magi helt enkelt.

Oahu är en väldigt liten ö i jämförelse med Big Island (det hör kanske på namnet) så att åka från norra sidan ner till Honolulu tog inte mer än 45 min till en timme beroende på vilken väg man tog. Vi åkte kustvägen för att få se så mycket gröna berg och fina stränder som möjligt. Tyvärr var det ganska molnigt under dessa dagar så det tog bort lite att "pampigheten" från bergen men det var jäkligt fint ändå.

Vi hikade upp till en fantastisk utsiktsplats vid en gammal fyr och njöt av utsikten.

Sista dagarna spenderade vi i Honolulu och gick runt lite på stan, eller gick och gick, jag hade stukat tån så jag linkade mest.

Sista dagen hikade vi upp på Diamonds Head, en krater som ligger bredvid Waikiki och spanade in utsikten över Honolulu. Det var inte helt enkelt att gå upp där med stukad tå men upp skulle jag så upp kom jag.

Det är väldigt svårt att skriva om Hawaii känner jag för det är så svårt att beskriva hur vackert det är.

När jag haft tid att klippa ihop mina filmer så kommer jag lägga upp det här så blir det kanske enklare att visa hur jäkla underbar den där övärlden är.

Hit ska vi absolut tillbaka någon gång!

Tema: Semester 2013 (3)

Nu är jag nervös... Om ca 2,5 h ska jag sätta på mig tåget mot Arlanda.
Imorgon (om allt går som det ska) ska jag flyga till USA på sommarens stora resa.
Jag är nervös för att något ska gå fel eller att jag ska ha glömt en massa saker.
Det mesta brukar ordna sig men just när man ska till USA känns det extra jobbigt eftersom man vet hur jävla petiga dom är.

Hur som helst så kommer det vara ännu tystare här på ett tag fram över.

Cirkus Maximum

Jag minns inte när jag var på Cirkus senast men det var nog minst 20 år sedan.
Det var svårt att missa Cirkus-tältet som ligger på vägen till dagis och det var också svårt att hitta på en ursäkt för att slippa gå dit när Linnea hade upptäckt den.
När jag skriver ursäkt menar jag inte att jag inte vill unna henne roliga saker men när jag såg att biljetterna kostade 370 kr (330 kr för barn) så kände först jag att det kanske inte riktigt var värt det.

Vi slog följe med en av barnen som ska börja i Linneas förskoleklass till hösten. Vi hade råkat på henne och hennes pappa när vi var och åt på Texas Longhorn dagen innan och det visade sig att de skulle på dit på torsdagsföreställningen.
Väl där insåg jag att jag inte hade kontanter med mig och det första vi möttes av var ett förtält fullt med försäljning av godis, sockervadd mm... Bra start!
Som "tur" är så kunde man ta ut pengar i biljettkassan så Linnea fick en sockervadd (30 kr) som hon åt halva av.
Det var ett ganska litet tält och platserna som kallades "loge" var platser längst fram. Där hade Michelle och hennes pappa bokat platser och han lät Linnea sitta med Michelle i "logen" medans vi satte oss på läktaren.
Eftersom det var långt ifrån fullsatt (det var nog inte mer än cirkus 100 pers där... förlåt jag kunde inte låta bli) så smög vi dock fram till logen när föreställningen hade börjat.
Michelle hade fått en snurrande och blinkade leksak av sin far, den skulle givetvis Linnea låna konstant och det slutade med att jag köpte en till henne (80 kr) för att hon skulle låta Michelle få ha sin ifred. Dessa gick så klart sönder på vägen hem.

Föreställningen var klart över förväntan. Clownnumren brukar bli lite väl jobbiga men med undantag för ett hysteriskt visslande i en visselpipa så var dessa rätt ok också.
Det började bra med hästar så Linnea fastnade direkt. Först en stor "Lilla gubben"-liknande häst som bla dansade och sedan dundrade det in 6 små varianter som körde för fullt i den lilla manegen.
Mest imponerade, för vuxna iaf, är nog ändå akrobaterna. Sinnessjukt att man kan hänga i en arm och snurra runt i en sån där ring som man hängde i på gympan när man var liten 7 meter över marken.

Sen i halvtidsvilan så visade det sig att man fick rida på de små hästarna och ett par kameler inne i manegen, det skulle ungarna givetvis också göra så det blev två varv i manegen till det nätta priset 30 kr.

Något som även imponerar är logistiken kring Cirkusen. Dom smällde upp allt på natten innan första föreställningen och när vi kom ut ur tältet efter föreställningen ( ca kl 21 på kvällen) så hade man under tiden i princip demonterat allt runt om kring själva cirkustältet. På morgonen dagen efter när vi åkte till dagis så stod alla lastbilar uppradade och redo för avfärd till nästa ställe.

Det kanske var värt det i alla fall...