Pilutta dig pappa!

Jag läste ett inlägg av en gammal skolkamrat på Facebook om att hennes dotter hade pillat in en pärla i näsan och jag reflekterade över att det är något som Linnéa aldrig gjort... Det skulle jag aldrig ha gjort...
I måndags när jag hämtade Linnéa så sa hon att hon hade stoppat in en vit pärla i näsan.
Jag frågade om hon hade fått ut den och då sa hon nej, petade på näsan och sa att det gjorde ont...
Jag frågade personalen och de sa att hon hade sagt att hon hade stoppat en pärla i näsan men visste inte om det stämmde för ingen hade sett när hon gjorde det.
Det gick inte att se pärlan men när jag kände på näsan så märkte jag att det faktiskt gjorde ont på henne så jag insåg att det nog fanns nåt där inne.

Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och fick en tid på jourcentralen.

Så vi åkte dit och läkaren kunde snabbt konstatera med den där fiffiga manicken som man tittar i näsor och öron att det fanns en pärla där inne.

Hon plockade fram en liten "dammsugare" som hon lyckades få fram pärlan tillräckligt långt för att kunna plocka ut den med en tång.

Vi konstaterade att pärlan som vi tog ut var lila och eftersom Linnéa sagt att det var en vit pärla så blev vi lite fundersamma, hur många pärlor fanns det där inne egentligen?
Men efter en liten undersökning så konstaterade läkaren att det bara var den pärlan som fanns där inne.

Jag trodde ärligt talat att det där var något som betydligt mindre barn gjorde men tji fick jag...

Snart hoppar hon väl ner från taket med ett paraply också.

Träna bör man

Hittils har jag bara varit sjuk en gång sedan jag köpte gymkortet (peppar, peppar). Det innebär att jag för första gången på väldigt lång tid har haft lite konsekvens och, framför allt, frekvens i träningen.

Jag har ett tvådelat program där jag kör ben, bröst och biceps ena passet och rygg, axlar, triceps, mage under det andra. Upplägget är att köra 3 set genom att varva mellan 3-4 övningar per muskelgrupp utan vila och därefter kort vila innan nästa set. Det är ett upplägg som jag känner passar mig väldigt bra och som jag också tycker är mycket roligare än att köra en övning 3 set med vila mellan.

Svårt att påstå att man märker någon tydlig effekt efter så pass kort tid men det är klart att man ökar på lite på vikterna efter ett tag, även om det nog beror mer på ökat självförtroende än att jag har blivit mycket starkare.
Om jag lyckas hålla frekvensen på 2-3 pass i veckan så vore det väl konstigt om jag inte märkte någon skillnad alls framåt sommaren.
Jag väger runt 82 kilo och ligger på strax under 16% fett så det är inte så jävla illa egentligen, jag vill bara ha lite mer "definition" så att säga samt se till att hålla mig i form.

Linnéa maxar

Igår tog jag med Linnéa till gymmet och försökte få henne att roa sig i barnhörnan. Lite grann fick hon vara med och som tur var så var det väldigt lite folk just då så det kändes inte som att hon var i vägen.

Hon fick testa lite "bänkpress" och klarade utan problem lägsta vikten (9 kilo) vilket är ungefär halva hennes kroppsvikt. Det fungerade rätt ok sen när jag fick låna en film som hon kunde kolla på så nu vet jag att jag inte kan gnälla på att jag inte kan träna bara för att jag har en Linnéavecka... typiskt.

Utvecklingssamtal

I fredags hade jag utvecklingssamtal på dagis med en av pedagogerna (jag börjar vänja mig).

Hon började alla meningar med "Linnéa är jättebra på" och jag väntade varje gång på ett "meeen" som dock aldrig kom.
Tydligen är de ett gäng med tjejer som leker tillsammans oftast men Linnéa leker med i princip alla barnen och hon bryr sig inte om att leka bara två och två eller med flera.
De lekar ofta rollekar och klär ut sig.
Linnéa är alltid glad och tycker att det är roligt med aktiviteterna oavsett vad det är.
Linnéa äter bra (något jag har svårt att tro mot bakgrund av hur det är hemma) även om hon äter lite långsamt.
De koncentrations/fokuseringssvårigheter som vi pratade om på förra utvecklingssamtalet märks inte av längre (något som även jag tycker har blivit bättre).

Så sammanfattningsvis, alla rätt och inga utvecklingsområden, bara fortsätta så här nu då... vad det nu är vi har gjort, om något särskilt alls över huvudtaget.

Järva-premiär 2012

Det har varit galet konstigt väder den senaste månaden känns det som. Eller så har man bara haft orimliga förhoppningar när det var ganska varmt och skönt i mitten på mars.
De senaste veckor har det varit regn och kyla, även inslag av snö, och inte alls mycket vårväder faktiskt.
Vi avklarade frisbeepremiären i början av mars och nu följde vi upp det med Järvapremiär i helgen också.

Järva är alltså namnet på den bästa frisbeegolfbanan i Sverige, och det säger jag inte bara för att jag tycker det.

Vi hade spanat in söndagen på diverse vädersidor som utlovade sol, spikat!
På vägen upp på söndag förmiddag noterade jag att det låg snö i vägkanten utanför Södertälje... Inne i Stockholm var det snö överallt... När vi kom fram var det snö på ca 80% av alla gräsytor, de övriga var gegga. Förvisso sken solen men det gjorde också att det blev otroligt starkt ljus eftersom som solen reflekterades mot snön.
Inte optimala förhållanden med andra ord men nu var vi där och det fanns inga tankar på att inte spela givetvis. Vi hade handdukar till discarna och extra strumpor till fötterna med oss.

Det gick, som det brukar göra, både bra och dåligt. Jag hade en väldigt bra chans att slå Mattias rekord men klantade mig. Jag slog i alla fall mitt eget rekord med fyra slag så det är alltid något.

Det enda negativa med att spela på Järva är att man önskar att man kunde spela där betydligt oftare.

Som det ser ut nu så blir det i alla fall ett par gånger till i sommar och, om vädret tillåter, ett par gånger i höst också.

Discus iacta est!

Påskhelg 2012

Påskhelgen brukar alltid innebära en faslig massa roliga lekar och umgänge samt en hel del resande.
Den här påsken var inget undantag.

Långfredagen brukar bestå av lek med olika typer av sportrelaterade bollar följt av poker hemma i Ljungsbro. På grund av en lite kortare deltagarlista så bestämde jag och Andersson att vi skulle passa på att öva upp vårt närspel inför frisbeegolfsäsongen 2012.
Följande bilder kan nog anses som stötande för somliga men vi hade hur som helst väldigt roligt.
Den uppmärsamme läsaren kan nog se min egendesignade (nåja) frisbeegolfkorg som spelade en central roll i den 18-hålsbana som vi konstruerade i och kring gymnastikhallen i Brunnbyskolan.

Andersson visar korrekt pose

Abu Ghurayb-fr​isbee

PDGA-approved* utkastsplattform

På lördagen åkte vi via Katrineholm upp till Kappelskär där vi skulle åka på Påskkryssning med tjocka, men samtidigt väldigt slanka, släkten.
Mormor Essan bjöd alla i samband med hennes stundande 95-årsdag.

Blåsigt, vågigt och kallt men fantastisk utsikt

Linnea vann väldigt mycket mer pengar än vad jag gjorde på enarmade banditen, drygt 230 kr totalt kammade hon hem.

Tyvärr avslutades resan med ett fall för stackars Essan som slog sig ganska ordentligt och skadade bland annat ett revben, eller "rövben" som Linnéa kallade det. Det lät förvisso väldigt roligt men det var inte alls roligt med tanke på stackars Essan, som dock var vid gott mod ändå.

På söndagen fick Linnea leta efter påskägg. Jag försökte mig på en lite förenklad variant av den typen av jakt som jag och mina bröder ägnade oss åt när vi var små. Mamma och pappa skrev lappar med ledtrådar som till slut ledde oss fram till äggen. Jag försökte istället rita gömstället för nästa lapp och det gick ganska bra för henne och hitta, med lite hjälp.

Lite senare på söndagen åkte vi hem till Dolly och Amanda för att dels fira Amandas 3e födelsedag och även Ola som fyllde dagen innan.
Tjejerna lekte över hela huset och det var bland annat dansuppvisning innan vi tog en fika ute i vårsolen.

She's got the moves like Jagger

*Internt skämt kring användandet av utrustning och metoder som sannolikt inte skulle vara godkända av internationella discgolf-förbundet.

Stor & Liten

Ända sedan jag testade Amiga hos grannen och när pappa kom hem med ett Nintendo 8-bitars så har jag varit väldigt intresserad av tv- och datorspel.

Nu är jag större/äldre men fortfarande lika intresserad.

Linnéa har flera gånger visat intresse för spel som jag spelar men på grund av att det är lite för komplicerade (och rent fysiskt för stora) kontroller så har hon inte kunnat vara med.
Inte ens Wii-spel har hon kunnat spela själv.

Jag köpte ett Playstation Move-kit i helgen och det finns ett par spel där som hon kan spela även om hon behöver en del hjälp med vissa sekvenser, tex menyer.

Samma sak med spelen på Bolibompas hemsida.
Några är lite för svåra men ett par stycken klarar hon av alldeles utmärkt.

Favoriten just nu är Stor & Liten som betår av en massa mindre "spel" och aktiviteter som man kan göra i Stor & Litens hus.

Det var länge sen jag såg henne skratta så här mycket av något hon gjorde på egen hand.

Det känns lite bättre att hon kan spela spel och ha roligt än att bara titta på film/tv som annars är ett av hennes stora intressen.
Med spelen är hon lite mer aktiv och förhoppningsvis lär sig en del också.

Premiär för säsongen 2012

I helgen som gick var det då äntligen dags för den riktiga premiären av frisbeesäsongen 2012!

Min vän Andersson och jag hade bokat upp hela helgen för umgänge och frisbeegolf.

Vi började med 18 hål i Folkparken (Norrköping) på fredagen.
Sen åkte vi till Olstorp (Ljungsbro) och gick 3 rundor på 12-hålsbanan där.
Därefter tog vi oss an den mastiga 18-hålsbanan i Rydskogen (Linköping) och rundade av med två varv på 9-hålsbanan i Stångebro.

På söndagen blev det 3 vändor i Folkparken igen och något slitna var vi väldigt glada och nöjda (i stort) med premiären.

Ett par saker står klart efter premiären:
- Man blir inte automatiskt bättre av 4 månaders uppehåll.
- Nya discar innebär, fortfarande, inte att man kastar väsentligt längre.


Vi filmade väldigt mycket, i princip nästan hela helgen kändes det som.
Tyvärr blev det ändå mest sämre kast som kom med på film, men några hyfsade blev det i alla fall.

Som tex det här utkastet på hål 10 i Olstorp, troligen det hål där vi har störst chans att göra hole in one (även om ingen lyckats ännu).

Även det här utkastet på hål 6 i Ryd är jag väldigt nöjd med.

Liksom det här på hål 7 i Ryd, min nya disc "Teedevil" känns väldigt bra.

Men för det mesta blev det kast i stil med det här på hål 7 i Stångebro (obs det här är mitt andra kast på hålet och det blev totalt 5 st).

Vår?

Det börjar bli lite varmare ute, i alla fall så länge solen är framme.
Linnea ville att vi skulle åka till djurparken (vilket betyder lekparken) idag efter dagis och det tar jag som ett säkert vårtecken.

Plötsligt händer det!

Den 24 oktober 2010 var fram till och med 6 mars 2012 senaste gången jag var på ett gym.
Under den tiden har jag förvisso inte helt slutat att träna men min satsning på hemmaträning gick inte riktigt.
Jag kan skylla på att jag har varit sjuk mycket, att Linnea har varit sjuk ännu mer och att jag har rest mycket i jobbet... och det gör jag också, men det är inte hela sanningen så klart.

Syftet med att börja träna hemma var just att inte behöva spendera tid på att ta sig till och från gymmet samt att jag skulle spara pengar.

Numera bor vi nästan granne med gymmet och jag får väldigt bra friskvårdssubvention via jobbet så de två tidigare huvudskälen till att träna hemma har försvunnit.
Därmed återstår alltså bara själva grundproblemet, att helt ta sig tiden att träna. Det hänger mer ihop med lathet än något annat givetvis och jag kommer definitivt vid flera tillfällen inte "kunna" träna på grund av sjukdom (min egen eller Linneas) eller tidsbrist (verklig eller upplevd) även framöver.

Men jag ska i alla fall göra ett försök, ett riktigt försök den här gången.

Mot ljusare tider!

Nu när solen börjar titta fram så brukar de flesta se fram emot våren och sommaren, dvs värmen och ljuset.
Jag gör också det fast kanske lite mer indirekt. Det jag ser fram emot är att det ska bli precis tillräckligt varmt och torrt för att jag ska kunna ge mig ut i parken och kasta frisbee utan att frysa om händerna.
Jag har redan varit ute en gång under den varma helgen och även om det bara var en väldigt kort stund så var det tillräckligt för att få lite utlopp för det uppdämda suget jag har nu efter nästan 6 månaders uppehåll.

Det här är målbilden på något sätt, taget på hål 14 på Järva Discgolf Park