5 dagar i whiskeyns hemland varav 1 dag på ön där samtliga av mina absoluta favoriter tillverkas/tillverkats.
Vi flög från Skavta i måndags med Ryanair och våra förhoppningar till trots så gick ditresan väldigt bra. Jag blev mest imponerad över att vårt bagage redan låg på bandet när vi kommit av planet, sjukt snabbt jobbat av bagagesnubbarna på Edinburghs flygplats. Allt det här skulle vi givetvis få dubbelt tillbaka senare, mer om det nedan.
Vår första natt i Edinburgh spenderade vi på hotell precis nedanför slottet. Det tog inte alls lång tid att åka dit trots GPS-relaterat strul, mer om det nedan.
Katta och jag cruisade längs med shoppingstråket tillsammans med bussar och taxibilar, som för övrigt var de enda som egentligen fick åka där. Övningsfras till polisen: "Wi ar from Swiiiden".
Första lokala resdagen påbörjades tidigt för att vi skulle vara säkra på att hinna med färjan till Islay. Den avgick kl 13 och vi räknade med ca 3,5 eller snarare 4 h för att vara på säkra sidan. I GPS-en knappade vi in Kennacraig som är färjeläget. Beräknat ankomst 12:22, lovely!
Ca 1 timme in i resan blev vi dock lite oroliga, GPSen ville att vi skulle göra en skarp sväng ner mot vattnet där det inte fanns någon bro, men dock en färja... Vi hade bara räknat med en färjeåkning den dagen och det var inte den här. Vi en närmare granskning av GPS-rutten så insåg vi att vi blivit iväglurade på en resa med två färjeresor för att komma till Kennacraig.
Som tur var gick den första färjan relativt snart från det att vi ankom till färjeläget så vi fick väl acceptera situationen och hoppas att vi skulle hinna.
Vägen till nästa färjeläge var vacker så som sig bör i Skottland. Vi kom dock 7 minuter för sent till nästa färja... 7 minuter.
Efter att ha brutit ihop och kommit igen tog vi revanch på GPSen och gick vår egen väg. Vi kom fram till anhalten drygt 30 minuter före beräknad ankomst om vi väntat på nästa färja.
Nu blev det istället en övernattning i världens ände, Tarbert. De hade åtminstone en härlig pub där vi njöt ett antal glas och champions league-matchen mellan Stuttgart och Barcelona.
Tidigt nästa morgon tog vi 7-färjan till Islay. Vi kom fram som det var tänkt och tog taxi till Laproaig-destilleriet. Touren var riktigt bra och vi fick avnjuta en liten whiskey innan vi begav oss till nästa anhalt, Lagavulin.
I snålblåst och regn med varsin väska på släp var den relativt korta promenaden dock ganska besvärlig. Som tur är fick vi skjuts av maken till damen som höll i touren på Lagavulin, Islay är en liten ö.
Till Ardbeg fick vi skjuts av en annat par som gjorde samma tour-repa som vi.
På Ardbeg testade vi deras välrenommerade restaurang som formodligen är den bästa i Skottland. Det låter i och för sig inte så bra men det är det.
Sen tog vi buss in till Bowmore som är ett samhälle på ön där vi skulle övernatta.
Här testade vi först en lokal indisk restaurang som brände fint. Sen gick vi rakt över gatan till puben med det största whiskeyutbudet jag sett. Det fanns allt möjligt och man blev frustrerad över att man aldrig kommer kunna testa allt man skulle vilja.
Vad säg tex om en 50-årig Ardbeg som kostade 200£ för 2,5 cl?
Jag nöjde mig med min enhörning, Port Ellen, 19£ för 2,5 cl. Helt klart värt det!
Dagen efter så tog vi återigen bussen till färjan och efter färjeturen hämtade vi upp vår bil som vi lämnade kvar i Kennacraig. 60£ för att ta med bilen + att bil och whiskeyprovning inte riktig går ihop var anledningen att vi lämnade kvar den.
Vi tog en one-stop-tur tillbaka till Edinburgh och spenderade sista kvällen ute med regndropparna och avslutade med en mysig middag på en italiensk restaurang.
Hemresan gick bra fram till att vi skulle landa i Sverige. På grund av dimma så fick vi landa på Arlanda istället för Skavsta. Det hade varit helt ok om det inte var för att min bil stod på Skavsta. Nåväl de skulle lösa det med bussar och eftersom klockan var 13 så borde vi hinna igenom Stockholm innan rusningen började...
Efter att ha väntat 45 minuter på vårt bagage började jag ana oråd eftersom vi fick åka buss från flygplanet till en annan terminal än där vi taxat in.
Jag gick till informationsdisken och efter lite utredning och diverse påstötningar från oss resenärer så visade det sig att vi hamnat på terminal 5 och vårt bagage var på terminal 2. En gångmarch senare så hade vi vårt bagage och nu kvarstod bara frågan hur vi skulle ta oss till Skavsta. Bussar skulle gå från termnial 2 men ingen visste när...
Jag väntade i minst 45 minuter till och allt som allt var nu klockan 1630. Dvs mitt i värsta rusningstrafiken. Till råga på allt var jag kissnödig när jag klev på bussen som givetvis inte hade någon toa. Efter att ha besparat killen bredvid mig mardrömmen att se mig kissa i en flaska med min magiska förmåga att förtränga nödigheten så var jag i Skavsta 1930.
Men fan vilken bra resa det var!
Här kommer ett litet bildspel som sammanfattning:
