Bränt barn...

Det är lite svårt att se på bilden men det var två väldigt röda armar som jag såg när vi kom inomhus efter att jag hade hämtat Linnéa på dagis.

När jag kom dit så såg jag att hon inte hade sin solhatt på sig och bara sin kortärmade tröja. Jag tänkte då inte på att hon skulle ha varit utan någon längre stund. När jag väl såg de röda armarna så insåg jag att det var fel...

Dagen efter så pratade jag med en av "pedagogerna" som delvis höll med och delvis försvarade sig.
Mitt budskap var väl ganska enkelt, som självklart, egentligen, barnen ska inte behöva lida för att föräldrar ev glömmer solkräm, solhattar eller täckande kläder.
Nu hade Linnéa både solhatt, solkräm och en tunn jacka så någon anledning till att hon skulle bränna sig fanns inte. Det var helt enkelt slarv från personalens sida, vare sig den berodde på okunskap, misstag, vikarie eller någon annan anledning.

Jag pratade med förskolechefen idag och framförde mina tankar kring vikten av att informera all personal att tänka på att dels inte låta barnen vistas i solen för länge men också att se till att barnen har täckande kläder och att man använder solkräm.
Egentligen är det hela mycket enkelt, jag gjorde jämförelsen till vintern. Ingen på förskolan skulle väl skicka ut ett barn utan mössa och vantar om det är kallt ute? Varför tänker vi inte likadant bara för att det handlar om sol?
Beror det kanske på vår okunskap och ovana vid sol här i norden där vi dels intalas att sol alltid är positivt och och man ska inte bara längta till solen, man ska "passa på att njuta av den". Det kan väl gå an när man är vuxen och tar ansvar för sig själv men man bör nog fundera på den inställningen om man jobbar med barn...

Det här sista låter ganska hårt när jag läser det själv men kan inte riktigt komma på hur jag ska formulera det annorlunda.
Jag menar inte att man ska sitta inne bara för att det är soligt men man ska inse att solen inte enbart har hälsobringande effekter.

Föreskolechefen lovade hur som helst att information skulle gå ut omgående och att rutiner skulle skrivas och kommuniceras ut.
Jag påpekade också att personalen behöver vänja sig vid att ta större ansvar när de slår ihop avdelningarna som de gör på eftermiddagarna när det blir färre barn. Man kan inte utgå ifrån att personalen på den andra avdelningen har smort in barnen tex. Ser man ett barn som är utan jacka eller mössa så måste man agera.
If you see the problem, you own it!

Jag ser fram emot att ta del av förskolans information kring detta och hoppas att inget barn behöver utsättas för något liknande framöver.

Tema: Semester 2012

Både Katta och jag tyckte att vi behövde "komma iväg någonstans" lite innan semestern. Så vi tog lite semester... och åkte till Berlin.

Mitt första besök där faktiskt, och jag har insett att jag ligger rätt långt ifrån att ha besökt "viktiga" huvudstäder i Europa rent generellt.

Vi började med öl och varsin pizza på en väldigt trevlig uteservering. Det här är ett av väldigt många kort på Katta där hon har något konstigt i ansiktet, den verkar liksom sitta fast där.

Sen gick vi hela vägen genom Tiergarten, den stora stadsparken i Berlin (som numera innefattar en djurpark men som tidigare var kungens jaktmarker, jag vet inte om djuren som är kvar i parken är de han inte lyckades skjuta eller om de kommit dit senare), och vidare till Brandenburger Tor.

Det var kanske det jag såg fram mest emot innan resan, att få gå på den långa, raka 17e juni-gatan och spatsera genom porten till Berlin så att säga.

På andra sidan var det en ganska bred mix av gatuartister av mer eller mindre fantasifulla slag. Min favorit var statymannen (han till vänster är en riktig människa), riktigt bra sminkjobb där.

De mer fantasifulla (eller nåja) var Darth Vader och vad som såg ut som Musse Pigg i en Jedi-uniform. Jag vet inte om Musse visste att Darth var där innan han valde kläder för dagen.

Vi strosade ganska långt första dagen och jag kämpade tappert trots min förkylning men krävde att vi åkte kommunalt tillbaka igen.

Andra dagen valde vi det mogna alternativet och tog sightseeing-bussen. Detta för att maximera mängden monument, dåligt översatta och inlästa beskrivningar av dessa samt gammal, och väldigt dålig, synthmusik.

Vi hoppade av vi en del av muren som har sparats.

Där fanns även en ganska omfattande utställning om utvecklingen innan, under och efter kriget. Mycket välgjord.

Katta ville shoppa lite och även om hon var mest inne på kläder så var jag lite sugen på den här.

Sen tog vi en vätskepaus och jag invigde mina nya solbrillor (det enda jag köpte i Berlin som inte hamnade i min mage).

Vi promenerade tappert vidare och hittade ett riktigt guldkorn, ett gäng uteserveringar längs med Spree där de hade ställt upp en massa solstolar precis vid vattnet. Där satt vi och softade och vinkade till förbipasserande båtar.

Sen hoppade vi på bussen igen och åkte tillbaka mot hotellet. På vägen åkte vi förbi Reichstag som jag stormat flera gånger i Call of Duty, det var dock lite lugnare där idag, si så där 67 år senare.

På kvällen åt vi på en jättebra Vietnamesisk restaurang som vi blivit tipsade om från Sara.

Mätta och belåtna snubblade vi sedan förbi en pub som visade Champions league-finalen. 

"Tyvärr" så vann inte Bayern Munchen vilket annars säkerligen hade gjort att det varit lite bättre drag på stan efteråt.

På tredje dagen stannade jag bland annat förbi en whiskeyshop som hade en sån här fin hylla med enbart Port Ellen, det var av en ganska uppenbar anledning svårt att köpa med sig några hem men de var fina att titta på.

Sen åkt vi till judiska museet och även om själva utställningen var rätt tråkig (det var otroligt omständiga utställningar med mycket text och info så jag antar att man bör var i alla fall smått intresserad av judendomen eller religion i allmänhet för att uppskatta den) så var monumenten kring förintelsen välgjorda och tänkvärda. Bland annat den här som jag tyvärr inte minns vad den kallades, men det handlade mycket om tomhet...

Vårt första besök vid Checkpoint Charlie handlade mest om att hitta en toalett och att kryssa bland amerikaner så vid andra besöket tog vi en liten stund att faktiskt titta lite och ta lite kort.

Den här smygande kamraten lyckades till slut obemärkt ta sig förbi gränsen.

Jag är klart imponerad av hur jäkla mycket som Tyskarna har byggt upp både efter kriget och efter murens fall. Det fanns fortfarande en hel del nedgångna hus och "fula" områden men i stort så är stan helt otroligt smidig att ta sig fram i och allt är på något sätt väldigt välgjort. Man brukar tala om den tyska ingenjörskonsten och den märkt faktiskt tydligt.

De smäller upp tunnelbanelinjer till höger och vänster och varför inte lite spårvägar både på mark och upphöjda över vägarna.

De nybyggda tågstationen gick inte heller av för hackor.

Jag berömde flera gånger asfalten på vägarna (jag inser när jag skriver det hur tråkigt, och lite stört, det låter), trafiken hördes inte alls lika tydligt som här hemma.

Den andra saken som jag uppskattade med Berlin, och kanske tyskarna också, är att det känns väldigt avslappnat och inte alls lika bajsnödigt som i många svenska städer.
Bästa exemplet var när det sent på söndagskvällen helt plötsligt rullade förbi ett rollerdisco, dvs en skåpbil som spelade musik följt av minst 100 inlinesåkare.
Det roligaste med den upplevelsen var dock polisen som spärrade av vägen innan och vrålade, och jag skojar inte nu, "HALT!!" till en bil som försökte köra över vägen.

Nu har jag säkert glömt berätta en massa roligt så jag avslutar med lite barnsligare saker.
Tyska är ett roligt språk, man kommer på sig själv med att gå och uttala gatunamn eller fraser lite så där i tid och tid. Tyska låter verkligen hårt och lite roligt.
Vissa ord betyder ju andra saker på tyska också och vi såg bland annat den här annonsskylten och den här barnboken...

 En mycket bra weekendresa, minus förkylningen, och jag kan verkligen tänka mig att åka tillbaka dit!

"Ibland måste barn ha en vuxen hos sig"

Det och många andra listiga argument har Linnéa kört med den senaste veckan då vi försökt införa rutinen att hon ska somna själv efter sagoläsning.

På dagarna har hon varit supertaggad och lovat att hon ska somna själv men sen efter sagan så börjar hon komma med en massa undanflykter. Det är alltifrån att "barn måste ha en vuxen hos sig" eller att "annars kommer ett djur och biter mig" till den klassiska "det går inte".

Som morot så lovade jag henne att hon skulle få en liten present efter första natten och en till present om hon klarade hela veckan.

Första natten gick ganska bra och även om det var en hel del spring och lite gråt de andra nätterna så har det ändå gått ganska bra måste jag säga.

Hon fick sin present och lovade att somna själv även i fortsättningen, vi får väl se hur det blir framöver...

Premiären i gruvan

Jag hade inga planer för Valborg och eftersom Katta var på Svalbard (till slut) så tänkte jag passa på att göra det mesta av min egentid.

Förra året testade jag det första gången och insåg snabbt att det skulle bli fler gånger. Nämligen att spendera ett dygn eller så i Mormorsgruvan. Eller ja inte i själva gruvan då utan i och kring stugan som ligger i närheten.

Vädret var på min sida och även om jag visste att det skulle bli kallt på natten så tänkte jag att jag borde klara mig med min sovsäck.

Så jag packade ihop mina pinaler och lastade med mig vatten (+ lite öl) och en liten grillmeny och gav mig iväg.

Jag spenderade som vanligt lite tid i hängmattan och ute på sjön. Ganska dåligt fiske, hade en liten gädda framme vid båten men den var inget att ha så det gjorde inget att den slet sig vid vattenytan för då slapp jag ta i den.

Något som var bra var att det var väldigt fritt från vass och näckrosor (i alla fall ovanför ytan) så det gick att komma åt de små vikarna bättre än på sommaren.

Jag tog med min frisbeekorg så att jag kunde öva puttning utan störande moment.

Ungefär så här bra kan man ha det.

Jag kan tänka mig betydligt sämre utsikt när man ska grilla.

Jag hade tänkt bygga min egna lilla majbrasa först men mamma visade mig att det fanns en eldkorg där som gjorde det hela betydligt enklare.
Jag täljde fram lite tändvirke och staplade några vedträn ovanpå, det tog sig direkt och brann på fint.
Eftersom det hade varit bra väder i ett par dagar så var det en del torrt i skogen som man kunde använda som bränsle också.

Mysigt, smidigt och enkelt.

Björkris brinner bra.

Jag satt säkert 2 timmar och bara tittade på elden, riktigt härligt.
Sen när det började bli kallt så gick jag in i stugan.
När det var dags att sova så kröp jag ner i sovsäcken och drog den lite över huvudet och mös.
Jag vaknade några gånger på natten av att det var lite kallt men så länge jag kröp in ordentligt i sovsäcken så var det varmt och jag kunde somna om.

Dagen efter var det lika bra väder så jag tog ytterligare en liten, och fruktlös, fisketur efter frukost.

Det ser ut som ett skrotupplag men det är till för att stoppa kanadagässen.

Jag hade kunnat stanna kvar en dag till men det fick räcka för den här gången. I sommar kommer det bli fler vistelser, det kan jag lova!

Ett avslöjande...

Nämligen att jag deltog i min första frisbeetävling i helgen.
Mälartouren kom till Norrköping och då kände jag att jag var "tvungen" att testa lite hur det kändes att spela "på riktigt". Det är ändå något visst med själva tävlingsmomentet även om man bara spelar för skojs skull.

Tävlingens upplägg var väldigt simpelt, två rundor om 18 hål + en final på 9 hål.
Min första runda gick inte speciellt bra, jag landade på 60 kast (par 52) men min andra gick bra, 56 kast. Något som gjorde det hela lite enklare var att man inte hade någon OB (out of bounds) vilket kort innebär att man inte behöver plikta och spela om om man hamnar utanför banan.
Jag gjorde inga jättestora misstag förutom ett utkast på första hålet som nästan landade i strömmen så jag fick droppa och spela om från tee.

Det blåste väldigt mycket så det påverkade så klart lite men jag vet inte om jag ska skylla mitt resultat på vinden.

På söndagen hittade jag följande:
http://www.pdga.com/tournament_results/91611%25261459095955

Resultatet från tävlingen, ni hittar mig under "Recreational".
Den uppmärksamme ser kanske att mitt resultat ser "ganska" dåligt ut, +864 är ju inget jättebra resultat på 18 hål.
Det beror på att jag, tydligen, hade gått till final i motionsklassen, något jag inte visste om. Jag åkte helt enkelt hem efter andra rundan och tänkte inte mer på tävlingen tills jag såg resultatet.
Jag hade alltså kunna få spela en final om jag bara hade väntat kvar, det känns lite surt så här i efterhand måste jag säga. Även om jag troligen hade kommit sist i finalen så hade jag då kommit 4 totalt i motionsklassen, nu blev jag diskad istället.

Jag tänker spela fler tävlingar om chansen ges (läs: de hålls på en bana i närheten) för det är faktiskt roligt även om det inte går jättebra. Vem vet, jag kanske får spela en final på riktigt någon gång också?

Pilutta dig pappa!

Jag läste ett inlägg av en gammal skolkamrat på Facebook om att hennes dotter hade pillat in en pärla i näsan och jag reflekterade över att det är något som Linnéa aldrig gjort... Det skulle jag aldrig ha gjort...
I måndags när jag hämtade Linnéa så sa hon att hon hade stoppat in en vit pärla i näsan.
Jag frågade om hon hade fått ut den och då sa hon nej, petade på näsan och sa att det gjorde ont...
Jag frågade personalen och de sa att hon hade sagt att hon hade stoppat en pärla i näsan men visste inte om det stämmde för ingen hade sett när hon gjorde det.
Det gick inte att se pärlan men när jag kände på näsan så märkte jag att det faktiskt gjorde ont på henne så jag insåg att det nog fanns nåt där inne.

Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och fick en tid på jourcentralen.

Så vi åkte dit och läkaren kunde snabbt konstatera med den där fiffiga manicken som man tittar i näsor och öron att det fanns en pärla där inne.

Hon plockade fram en liten "dammsugare" som hon lyckades få fram pärlan tillräckligt långt för att kunna plocka ut den med en tång.

Vi konstaterade att pärlan som vi tog ut var lila och eftersom Linnéa sagt att det var en vit pärla så blev vi lite fundersamma, hur många pärlor fanns det där inne egentligen?
Men efter en liten undersökning så konstaterade läkaren att det bara var den pärlan som fanns där inne.

Jag trodde ärligt talat att det där var något som betydligt mindre barn gjorde men tji fick jag...

Snart hoppar hon väl ner från taket med ett paraply också.

Träna bör man

Hittils har jag bara varit sjuk en gång sedan jag köpte gymkortet (peppar, peppar). Det innebär att jag för första gången på väldigt lång tid har haft lite konsekvens och, framför allt, frekvens i träningen.

Jag har ett tvådelat program där jag kör ben, bröst och biceps ena passet och rygg, axlar, triceps, mage under det andra. Upplägget är att köra 3 set genom att varva mellan 3-4 övningar per muskelgrupp utan vila och därefter kort vila innan nästa set. Det är ett upplägg som jag känner passar mig väldigt bra och som jag också tycker är mycket roligare än att köra en övning 3 set med vila mellan.

Svårt att påstå att man märker någon tydlig effekt efter så pass kort tid men det är klart att man ökar på lite på vikterna efter ett tag, även om det nog beror mer på ökat självförtroende än att jag har blivit mycket starkare.
Om jag lyckas hålla frekvensen på 2-3 pass i veckan så vore det väl konstigt om jag inte märkte någon skillnad alls framåt sommaren.
Jag väger runt 82 kilo och ligger på strax under 16% fett så det är inte så jävla illa egentligen, jag vill bara ha lite mer "definition" så att säga samt se till att hålla mig i form.

Linnéa maxar

Igår tog jag med Linnéa till gymmet och försökte få henne att roa sig i barnhörnan. Lite grann fick hon vara med och som tur var så var det väldigt lite folk just då så det kändes inte som att hon var i vägen.

Hon fick testa lite "bänkpress" och klarade utan problem lägsta vikten (9 kilo) vilket är ungefär halva hennes kroppsvikt. Det fungerade rätt ok sen när jag fick låna en film som hon kunde kolla på så nu vet jag att jag inte kan gnälla på att jag inte kan träna bara för att jag har en Linnéavecka... typiskt.

Utvecklingssamtal

I fredags hade jag utvecklingssamtal på dagis med en av pedagogerna (jag börjar vänja mig).

Hon började alla meningar med "Linnéa är jättebra på" och jag väntade varje gång på ett "meeen" som dock aldrig kom.
Tydligen är de ett gäng med tjejer som leker tillsammans oftast men Linnéa leker med i princip alla barnen och hon bryr sig inte om att leka bara två och två eller med flera.
De lekar ofta rollekar och klär ut sig.
Linnéa är alltid glad och tycker att det är roligt med aktiviteterna oavsett vad det är.
Linnéa äter bra (något jag har svårt att tro mot bakgrund av hur det är hemma) även om hon äter lite långsamt.
De koncentrations/fokuseringssvårigheter som vi pratade om på förra utvecklingssamtalet märks inte av längre (något som även jag tycker har blivit bättre).

Så sammanfattningsvis, alla rätt och inga utvecklingsområden, bara fortsätta så här nu då... vad det nu är vi har gjort, om något särskilt alls över huvudtaget.

Järva-premiär 2012

Det har varit galet konstigt väder den senaste månaden känns det som. Eller så har man bara haft orimliga förhoppningar när det var ganska varmt och skönt i mitten på mars.
De senaste veckor har det varit regn och kyla, även inslag av snö, och inte alls mycket vårväder faktiskt.
Vi avklarade frisbeepremiären i början av mars och nu följde vi upp det med Järvapremiär i helgen också.

Järva är alltså namnet på den bästa frisbeegolfbanan i Sverige, och det säger jag inte bara för att jag tycker det.

Vi hade spanat in söndagen på diverse vädersidor som utlovade sol, spikat!
På vägen upp på söndag förmiddag noterade jag att det låg snö i vägkanten utanför Södertälje... Inne i Stockholm var det snö överallt... När vi kom fram var det snö på ca 80% av alla gräsytor, de övriga var gegga. Förvisso sken solen men det gjorde också att det blev otroligt starkt ljus eftersom som solen reflekterades mot snön.
Inte optimala förhållanden med andra ord men nu var vi där och det fanns inga tankar på att inte spela givetvis. Vi hade handdukar till discarna och extra strumpor till fötterna med oss.

Det gick, som det brukar göra, både bra och dåligt. Jag hade en väldigt bra chans att slå Mattias rekord men klantade mig. Jag slog i alla fall mitt eget rekord med fyra slag så det är alltid något.

Det enda negativa med att spela på Järva är att man önskar att man kunde spela där betydligt oftare.

Som det ser ut nu så blir det i alla fall ett par gånger till i sommar och, om vädret tillåter, ett par gånger i höst också.

Discus iacta est!

Påskhelg 2012

Påskhelgen brukar alltid innebära en faslig massa roliga lekar och umgänge samt en hel del resande.
Den här påsken var inget undantag.

Långfredagen brukar bestå av lek med olika typer av sportrelaterade bollar följt av poker hemma i Ljungsbro. På grund av en lite kortare deltagarlista så bestämde jag och Andersson att vi skulle passa på att öva upp vårt närspel inför frisbeegolfsäsongen 2012.
Följande bilder kan nog anses som stötande för somliga men vi hade hur som helst väldigt roligt.
Den uppmärsamme läsaren kan nog se min egendesignade (nåja) frisbeegolfkorg som spelade en central roll i den 18-hålsbana som vi konstruerade i och kring gymnastikhallen i Brunnbyskolan.

Andersson visar korrekt pose

Abu Ghurayb-fr​isbee

PDGA-approved* utkastsplattform

På lördagen åkte vi via Katrineholm upp till Kappelskär där vi skulle åka på Påskkryssning med tjocka, men samtidigt väldigt slanka, släkten.
Mormor Essan bjöd alla i samband med hennes stundande 95-årsdag.

Blåsigt, vågigt och kallt men fantastisk utsikt

Linnea vann väldigt mycket mer pengar än vad jag gjorde på enarmade banditen, drygt 230 kr totalt kammade hon hem.

Tyvärr avslutades resan med ett fall för stackars Essan som slog sig ganska ordentligt och skadade bland annat ett revben, eller "rövben" som Linnéa kallade det. Det lät förvisso väldigt roligt men det var inte alls roligt med tanke på stackars Essan, som dock var vid gott mod ändå.

På söndagen fick Linnea leta efter påskägg. Jag försökte mig på en lite förenklad variant av den typen av jakt som jag och mina bröder ägnade oss åt när vi var små. Mamma och pappa skrev lappar med ledtrådar som till slut ledde oss fram till äggen. Jag försökte istället rita gömstället för nästa lapp och det gick ganska bra för henne och hitta, med lite hjälp.

Lite senare på söndagen åkte vi hem till Dolly och Amanda för att dels fira Amandas 3e födelsedag och även Ola som fyllde dagen innan.
Tjejerna lekte över hela huset och det var bland annat dansuppvisning innan vi tog en fika ute i vårsolen.

She's got the moves like Jagger

*Internt skämt kring användandet av utrustning och metoder som sannolikt inte skulle vara godkända av internationella discgolf-förbundet.